Det är sanneligen ett helt arbete att få ihop hela gänget må jag säga. Haha.
Men jag och Kajsa har det så bra när vi är ute själva, så jag klagar inte.

Igår råkade jag dessutom träffa en vän från grundskolan. Jag och Kajsa satt och pratade i godan ro om vårt utseende. Hur vi ser oss själva och så vidare.

Tove: Jag ser inte mig själv som värsta snygga människan. Jag ser mig själv som helt okej, men inte världens snyggaste.
I nästa ögonblick kommer Min gamla klasskompis fram och sätter sig brevid oss.
Klasskamrat (helt ovetande vad vi pratar om): Tove, du har blivigt så jäkla vacker!

Jag och Kajsa såg på varandra och skrattade inombords.
Vidare pratade vi på med varandra, om pojkvänner och så vidare. Då kommer det fram att han gick i typ fyran när han förlorade oskulden, eller nått sånt. Jag förklarar även att jag inte direkt haft något längre seriöst förhållande i mitt liv.

Före detta klasskompis: Aja, men du behöver ingen pojkvän, du lär ju inte ha några problem att få ligg i alla fall.
Tove: Ehm.... Alltså.... Ingen kommentar.

Det var kul att träffa snubben. Tyvärr glömde jag sätta i minneskortet i kameran igår. Så det blidde inga bilder.

När jag kommer hem till Fia (som ju flyttat precis), ser jag att hon förvarar två bananer i kylskåpet. De börjar få en lustig brun färg. Så jag frågar henne varför tusan hon förvarar bananer i kylen. Jag har själv gjort det en gång, och jag gör aldrig om det. För det första blir de lite hårda och konstiga, för det andra får de en lustig färg och blir förstörda. Nej, bananer ska förvaras i RUMSTEMPERATUR. Då blir de mognast och godast. (KRAV bananer är ju det enda bananer jag äter ska jag be att få påminna om).

Fia tycker inte att det är någe konstigt att förvara dem i kylen så det var inget mer med det.
Så här såg de ut på morgonen nästa dag:


Vad var det jag sa igen? Fia skruvade ned temperaturen i kylskåpet efter detta.

Jag blev till och med lite rörd. De såg ju så kära ut när de tittade på varandra. Fast jag tyckte att Victoria skulle gråtit lite mer, men hon är väl upplärd att inte visa så mycket känslor. Hela spektaklet i helhet var väldigt fint. Fast jag tyckte det saknades lite. Till exempel fick man inte se några egna löften, ingen speciell utvald kärleks dikt eller del av bibeln läste de upp (mina öron hörde det inte i alla fall), och inte heller fick vi se någon TUNGKYSS!
De började inte ens hångla i vagnen. Nej det var lite stelt. Men ändå rörande, som alltid i sånna sammanhang.

Jag måste lämna en kommentar angående hennes super fina klänning också. Den var perfekt. Hade förväntat mig lite mer avancerad, men sedan insåg jag att Victoria väl inte är så komplicerad som person. Hon är väl lite platt. Så klänningen passade henne.

Fint var det.
Fast enligt min åsikt kunde de ha åkt till Afrika och gift sig för sina egna pengar. (Som någon sa).

Aaa. Tove är svartsjuk. Den som ändå vore prinssesa.


Ja jag lånade bilder från aftonbladet.

Jag måste också lägga ut en bild från ett annat bröllop. Nämligen prinssesan Marys. Det följde jag på teve för några år sedan. Jag minns att jag älskade hennes klänning så mycket.



Vilken klänning var finast? Victorias, eller Marys?
Jag tycker nog fortfarande Marys.

... För en ute kväll...


Så många fick man med ut på sin födelsedag. Det var skojigt må jag säga. Men är det inte några som saknas?

Tove vandrar med rask takt hemåt från jobbet. Ju fortare hon kommer hem desto bättre. Då hon tar den lilla genvägen genom skogsbrynet ser hon något skimmra till på stigen. När Tove paserar detta som glimmar ser hon att det är en skalbagge som hamnat på ryggen och är hjälplös att ta sig upp. Tove vandrar vidare ett steg. Sedan vänder hon sig om. Hon har inte hjärta att lämna den sådär hjälplös. Så hon tar en kvist från marken och puttar den upp på fötter.
Skalbaggen traskar tacksamt vidare.

Dagens goda gärning eller vad?

Jag råkade för ungjefär två månader sedan betala en faktura två gånger om. Jag tänkte såklart att företaget skulle betala tillbaka den helt automatiskt inom en månad. Det gjorde dom inte.

Jag skickade då ett ganska argt mail till dem. (Tove agerade missnöjd kund). De svarade inte. Jag lät en extra vecka gå, trött som man var.
Fortfarande utan svar funderade jag på vad jag skulle göra härnest. Jag tänkte att jag får väl ringa, men det tar så mycket energi så det fick bli min sista utväg. Jag bestämde mig. Jag spammar dem med mitt mejl. Så jag satte igång. Åtta mejl fick jag iväg. Sen gav jag mig.

Nästa dag förväntade jag mig svar från dem. Och där var det. Åtta svar. Dom spammade mig tillbaka de rackarna!

Idag såg jag att pengarna var tillbaka på kontot, och allt är frid och fröjd.
Man tackar och bockar lixom.

Jag bjuder på en random bild på en random bebis.

Nu ska Tove göra det samma.

Tove kommer att åka hemifrån ett litet tag. Kommer hem någon gång i helgen. Kommer att visa er bilder i helgen dårå. Tror inte jag kommer att blogga nått fören jag kommer hem. Tar nog inte ens med mig datorn. Men jag ska till landet och andas frisk luft. Det ska bli skönt.

Ta hand er allesammans. :D

Jag och Oskar bråkar om vem som har rätt. Jag vill gärna att ni kära läsare ska tycka som jag i detta.

I den här reklamen (som jag har visat förut) och här kommer den igen:

Oskar säger nämligen att han säger "what are you sinking about", alltså exakt samma som personen som Maydayar honom, fast med lite brytning dårå. Även Oskars kompis Johan höll med honom. Jag blev faktist ganska irriterad för jag var helt säker på att de inte sa det. Jag satte tjugo spänn på det!  
Jag lyssnade flera gånger för att försöka få klarhet i detta. Men nej. Mina öron hör fortfarande "What are you sinGing about", (med lite extra tryck på G:et där).

Är det bara mina öron som är psykade eller säger de faktist (mot alla odds) "Sinking"?

Kan ALLA läsare svara på detta! Snälla! Ni kan vara anonyma om ni vill alltså. men berätta, VAD HÖR NI?

Läser om gårdagens bil olycka i nykvarn, som säkert inte undgått någon vid det här laget, på länstidningens hemsida. Man känner sånt stort medlidande när det händer så nära, och när det är bekanta inblandade. 

Nu när jag läser vad som står på länstidningens hemsida blir jag faktist ganska upprörd av alla dessa kommentarer från vuxna människor som direkt skjuter all sin ilska mot bilföraren, eftersom han var rattfull. Kommentarer som går att läsa är t.ex. 
 "...Vård under slutna former under lång tid samt samhällstjänst vid akutintaget på sjukhuset kanske gör framtiden säkrare föt rattfyllerister har en tendens att fortsätta sin verksamhet för de är ju odödliga när de är fulla".
 "Jag hoppas föraren får långt straff helst livstid".
"Oj hur kunde du på fyllan och ta dessa ungdomar in till deras död.Vad jag vi sörjer dessa ungdomar..du får ta ditt straff.."

Jag vill bara meddela alla människor därute hur förbannad och ledsen jag blir över dessa människor som bara måste ha någon att lägga all skuld på! Om du sätter dig i en bil, då är det på ditt eget ansvar om föraren är rattfull. Du väljer själv om du åkaer med. Du vet precis vad du ger dig in i, vi är alla medvetna om konsikvenserna och du ansvarar för ditt eget handlande. Varken sen du är rattfyllerist eller bara medpassagerare.

Missförstå mig rätt alltså, jag tycker att rattfylla är något utav det värsta man kan göra. Och jag kan inte förstå vad denna människa skulle göra bakom ratten. Men lika lite förstår jag passagerarna som faktist satte sig i bilen på egen villja.  

Så jag ber er alla, skyll inte ifrån er ilska på föraren när alla är ansvariga för sitt eget handlande! Ni vuxna människor borde skämmas. Han mår antagligen sämre nu än någon utav er kan föreställa sig.

Dock skänker jag några tankar och medlidande till alla inblandade.
RIP

Jag och Angelica väntar på hissen. Då kommer det in en kvinna. Hon lyssnar på högtalarna på sin mobiltelefon. Där spelar hon typ arabisk musik. Alltså betyder detta att jag och Angelica också får lyssna på denna musik.

Jag, som aldrig kan hålla igen mina skrattattacker försökte verkligen hålla den inne när tystnaden mellan oss alla tre endast överöstas av musiken. Jag tittar ner i golvet och försöker andas utan att tänka på min skrattattack som är på väg upp. Jag vet att Angelica känner likadant.

När det till slut blir så påtryckande är jag tvungen att kolla på Angelica och sen börjar jag asgarva. Helt ut i luften. Stackars kvinnan måste vetat att jag skrattade åt hela musik situationen.

Det var verkligen inte något personligt. Bara hela situationen som var så lustig.