När jag har pms blir jag en extremt o-pratglad person. Helst får alla bara hålla snattran alltså. Allt som kommer ur människors munnar under denna period är helt oviktigt och bara irriterande och störande att lyssna på. Men jag ber er, ta det för tusan inte personligt, det går över om någon dag sådär. Och ingen av mina irriterande eller korta kommentarer är allvarliga.

Antar att de mest positiva människor behöver få ha lite negativ energi att sikta ut, annars skulle vi nog bli galna.

Men som sagt, det är jobbigt att lyssna på onödiga saker, så säg ingenting onödigt, säg bra saker. Det är heller ingen idé att ni försöker låta smarta, då blir jag bara ännu mer irriterad. Låt mig va en stund bara.

Älskar er alla om en stund igen. =P .
Kram

Har ni tänkt på hur man alltid står halft vriden med ögonen på vägen därifrån bussen kommer att komma ifrån, när man väntar på bussen. Det spelar ingen roll om bussen inte kommer förens om tjugo minuter, man står ändå där, och väntar, med ögonen på vägen. Det är som att titta på en kastrull med vatten som ska kocka, ju längre tid man tittar, ju längre tid tar det för vattnet att kocka.

Det måste minst sagt se ganska komiskt ut. Alla människor på en busshållplats tittar åt samma håll, går att jämföra med korna som står vända från vinden. Tror det är mitt nästa projekt att fånga på bild, busshållplatsen, inte korna. 

 

Det var tänkt att Tove skulle pallra sig ut å ta sig några öl eller nått ikväll.
Men tänkta sig, nu ligger hon i sin säng. Och sover.

God natt alla mina darlings som inte ville/kunde göra något idag, och alla ni som inte hörde av er och frågade om jag ville glra nått och alla andra också.
Imorgon är det Bergadagarna. :)

Idag avslöjade Angelica att hon och Mathias ska gifta sig nästa sommar! :O . Jag blev så glad att jag fällde några tårar. (Så glad att det känns som att det är jag som ska gifta mig, men det är alltså Angelica och Mathias som ska "gå samman i helig cermoni", inte jag).


Jag hittade ingen annan bild på er, men den här visar ert rätta jag. (:

Jag är sååååå glaaaad! Jag ska äntligen få vara med och fixa en möhippa åt min vän. :O . Kul, kul, kul!

Grattis på er darlings! *Mwoha*

Alltså, Tove känner en stor lust att dela med sig av en hel vetenskap. Så jag gör väl såhär, jag slänger ut första delen av filmen här. Det är för övrigt en vetenskap, inget hokus pokus.

Och som Charles Haanel säger i sin bok: " ...Teaches the use of Minds Power, true Mind Power, not any of the substitutes and perseversions; it has nothing to do with Hypnotism, Magic or any of the more or less fascinating deceptions by wich many are led to think that something can be had for nothing".

Det skadar inte att lyssna då va?

Jag gråter ögonen ur mig varje gång jag ser den alltså.

Som jag och Mangs pratade om härom veckan. Man kan vara trevlig, och så kan man vara trevlig.

Det vill säga. Man kan vara uppfostrad att vara trevlig gentemot de människor man möter, just för att man helt enkelt är uppfostrad att vara det. Sedan kan man vara trevlig för att man inte pallar visa sitt rätta jag, det vill säga, du är otrevlig innerst inne, du kanske bara vill ha ut något för dig själv av situationen, en falsk fasad helt enkelt.
Sedan finns det dom som faktist är trevliga från hjärtat. Sånna som blir glada av att göra andra männsikor glada. Sådana som helt enkelt inte vet sämre. Det är sådana människor man får en sådan där varm känsla av att vara runt. En person som utstrålar en sådan värme är någon som man själv vill vara, och bör vara.

Dessa olika typer av människor är väldigt enkla att se skillnad på. Speciellt om man som mig studerat psykologi och beteendevetenskap (på amatörnivå, inte skolnivå). Fråga dig själv vilken sorts känsla personen i fråga ger dig, sen vet du.

Under nattens gång, jag vet inte hur det hände eller vart det hände (någonstans på båten) så gick min tå av.

Jag vaknade på morgonen klockan tio(?), hade då sovit i två timmar ungjefär, men något så fruktansvärt ont i tån. Stortån. Jag kunde inte vicka på den och den var blå.

Alltså, ingen huvudvärk, bara ont i tån. En av de åtta tjejer vi var fick titta på tån och vi kom överens om att det inte var någon bråttska till sjukstugan, för då hade jag inte fått dricka något på morgonen. Så jag vandrade från den stunden runt haltandes med en enda sko, eftersom jag inte lyckades få ner foten i den andra skon, vilket måste sett ganska lustigt ut. Jag blev också känd från den stunden som "den där tjejen med den brutna tån". Den där båten var visst inte så stor som det kunde verka, eftersom vart jag än gick så frågade folk "hur mår tån"? Till och med när jag gått av båten så frågade folk hur tån mådde, folk jag inte hade en aning om vilka de var...

Mitt svar idag, den är blå och stor som en potatis. Och jag har fortfarande ingen aning om vad som hände, och då var jag ändå inte överdrivet full. Kanske borde ta mig till sjukhuset...
Men jag kan vicka lite på den så den är inte helt av i alla fall.

På båten råkade jag på något underligt vis hamna i ett av rockbandens hytt. De fick (såklart) för sig att jag var en groupie som var ute efter att sätta på dem allihopa. Vilket jag inte alls var.
 
 Av någon anledning så hängde jag ändå med en av dem resten av kvällen. Han försökte få mig till hans hytt och jag vet inte vart resten av natten (vad hade han i tankarna tro?). När jag sa att "it aint going to happen", så var anledningen (såklart) att jag hade pojkvän, och/eller att jag bara spelade den "fina flickan" men att jag egentligen (såklart) ville ha honom. Nej, i hans huvud så hade det ingenting att göra med att jag kanske inte alls spelade någonting och att jag helt enkelt tyckte att han var ganska patetisk. Jag sa om att han ville ha något sånt så fick han ta någon av sina groupies, men det var tydligen inte samma sak, och på något underligt sätt så hängde vi resten av natten ändå. (Troligtvis för att han förväntade sig något i alla fall).

Så detta är alltså grejen att vara rockstjärna? Alla tjejer blir billiga (eller gratis?) runt er och ni kan få dem på beställning. Bara att be någon hämta några stycken så är det fixat lixom. Om någon säger nej, då är det inte för att de inte vill, utan bara av den enkla anledningen att de har pojkvän eller av någon annan anledning inte kan. Kul.

Patetiskt.

Nej, tack och lov för att man inte är en av "de där tjejerna". Att man faktist kan stå upp för sig själv och inte är någon annan än sig själv och har en gnutta intigritet. Komiskt att denna rockstjärna skulle hamna med (mattematiskt uträknat) den enda tjejen på hela båten (typ) som inte tänkte sätta på honom.

Tur att man gick av båten med (några hjärnceller färre,) huvudet på plats och värdigheten i behåll.


Sådär såg man ut när man var nästan hemma igen.

Angelica har bönat och bett på sina bara knän (det är sant) att jag ska visa henne vilka kläder jag tänkte ha i helgen (ja just det ja, jag ska på Bandit kryssning då för er som missat det, med Angelica). Så nu, sjunker jag ett par nivåer, jag kan ju ingenting om kläder, men jag kör min egna stil. Som bloggen i sig, den har sin charm, likaså mina kläder.
Lika bra att slänga ut bilderna så kan ni alla få ge mig ett tips om vilken av outfitsen jag ska ha dårå. (Shit jag skäms, jag skyller helt fullt ut på dig Angelica).

Klicka på de små bilderna för att förstora.

Tove vill tillägga att hatten är avtagbar, likaså halsbandet och örhängerna. Dessutom har hon ett par astajta obekväma jeans på sig... Tänk er in i alla situationer (klädsmässigt). Men tänk mig för tusan inte naken!

(Detta inlägg tog ungjefär en timme att skapa, dels att bilderna behövde tas och kläderna fotograferas, dels för att datan var oändligt seg på att ladda upp bilderna här på bloggen, jag hann läsa om Niccoló Machiavellis filosofi, och spela gitarr pluss starta om datan en gång, innan jag var klar. Tove levde sig för övrigt in i situationen mycket väl, pumpade Guns´n roses på högsta volym och hon är nu redo för partay. Så, nu får ni ALLA för tusan kommentera. Skriv vad ni vill mellan himmel och jord, men visa mig att det var värt besväret).

What can I say? All for you Angelica.

Tove läser tre olika böcker för tillfället. Okej jag försöker hålla mig till SLASH. Går fort framåt för tillfället. Filosofiboken läser jag närhelst jag känner för att tänka "outside the box". Dagen min dotter blev galen fick jag faktist hem i brevlådan idag. (Michael Greenberg berättar i boken om hur hans dotter Sally plötsligt drabbas av en psykisk sjukdom). Återkommer till den när jag börat läsa den. (:  
 Brukar kolla efter böcker på CDON.com där kan man simpelt få dem hemskickade i brevinkastet. Väntar fortfarande på en annan (väldigt viktig!) bok.

Okej nu blev det tråkigt babbel för er. Men det kan vara bra att veta vad Tove har för sig när hon inte arbetar ibland.

Så tillbaka till Alfapet. 

Hampus kom nämligen på något helt nytt att skrämma alla barn och småsyskon med. 
För när någon dör, då säger man att döden kommer och hämtar dig. Men när någon förlorar hörseln  då kommer Döven och hämtar hörseln. Hans lillebror som inte har lika mycket makt heter Tondöven, och den med minst makt heter tydligen Närtondöven.

Så, gott folk. Om någon för såntdär himla oväsen så att man blir tokig, berätta historien om när Döven kom och tog hörseln från små barn.



En Getparad Är för övrigt en Parad av getter.
Finmatsalt är salt man har på fin mat.

Men Tove vet faktist varken vad HIVsåskleta eller vad en lagerhåv är för något (en håv man använder på ett lager?). Använd fantasin gott folk.