Tove ska auktionera ut alla sina kläder
Japp. Ska nog gå att ordna innan helgen är över, om jag bara får tag på en fungerande kamera eftersom min kamera är hos mormor och min andra super kamera är halvt fallfärdig och behöver nya batterier. (Jag får spader utan kamera! Jag blir toookig, helt koko).
Här är en av klänningarna som ska ut på TRADERA:
Min nyårsklänning förra året (jag längst till vänster). Den ska väck.
(Jag vet vänner, skitgrym klänning, men hallå, jag använder ju den inte).
Ikväll blir det faktist (hör och häpna) en lugn kväll hemma hos Sara (på bilden tvåa från höger), vi ska äta tacos och titta på Grevinnan och betjänten. Vi kan även göra vår egna version av det.
Se you later people.
Tove har istappar i näsan
Burr. Enligt Dimitri som bor i Dalarna har vi ju sommar jämfört med dem. Trettio minus... Vad sägs om det? Kom inte hit kyla.
Bad hangover?
Nicotext
Nicotext har ganska mycket skojiga böcker. Det är ju de som gjort världens roligaste bok: UPPDRAGET. Spanar på deras hemsida just nu.
Hittade en till dig Fia: 99 FILMER DU SLIPPER SE. Så kan du skippa den där boken med 1001 filmer du MÅSTE se. Mycket enklare så här. Klicka --->HÄR<--- om du vill se boken. 
Boken innehåller en hel del sådana här roliga uppdrag.
Tove har vandrat förvirrat omkring på stan i jakt på underkläder med mera.
Okej att priserna är det samma, men kalla det för böveln inte REA om ni inte vågar sänka priserna på några plagg.
Ursäkta att jag snackar kläder i min blogg, något som händer en gång per halvår ungjefär, mest när jag är upprörd...
Sprang runt och letade BH i flera timmar, för att inte hitta min storlek. Nej, det blev till att ta proffisionell hjälp hos en special affär. Det visade sig att jag hade en skum storlek som typ inte går att hitta i vanliga affärer. Tack Fia för att du orkade vandra omkring med sjuka, snoriga och nysande mig. Nu får jag special beställa mina underkläder.
Tyvärr har jag ingen fungerande kamera för tillfället, så ni får stå ut med någon äldre bild.
---Där har ni Tuttulla---
Tove förstorar upp...
De finaste djuren i världen! (och sköldpaddor såklart).
Detta inlägg tillägnar jag tsunamins alla offer
Satt precis och bölade framför teven. De visade en dokumentär om tsunamin 2004 (visst var det då?). Jag mår verkligen dåligt av att tänka på alla människor som förlorade en eller flera familjemedlemmar i vågen. Sedan att se det framför sig (i mitt fall på teve) fick alla känslor att komma ut via mina ögon. Fy fasen vad arg jag blir när jag tänker på varför detta var tvunget att hända? Varför, varför, varför Gud? Ingen annan än han kan väl åstakomma något så stort... Som de sa i dokumentären, vi är ju bara människor, vi har inte mycket att komma med när Guds makt (eller naturens makt för er som vill) kommer in i det hela.
Sedan är det så orättvist, vissa familjer klarade sig helt oskadda, medans andra människor blev ensamma kvar. Jag menar, hur ska man kunna känna livsglädje när sina tre barn sugs ut i havet?
Jag mår dåligt, och känner ett otroligt stort medlidande till de drabbade familjerna. Och jag var ju inte ens där... Jag blev inte ens direkt drabbad.
Jag hoppas det aldrig kommer att hända igen! 
Tove ville ju bara ha mystofflorna på sig.
Ni vet den där känslan när man är så trött på jobbet och bara vill bli klar någongång så att man får gå hem till lugnet och bara ta det lungt med kaffe eller te medans man sakta faller till sömns i soffan med kläderna på. Hur jobbigt är det inte då att man inte ens kan finna denna frid i sitt eget hem? Suuuuck.
Mina brorsor är ju lite svåra att diskutera med, därför var det ganska svårt att få dem alla att gå härifrån och hitta någonannanstans att vara. Jag ringde helt enkelt och skvallrade till min kära mor som fick ta det samtalet med brodern. Eftersom han ändå aldrig lyssnar på mig. Han har lov och tror tydligen att det är fritt fram att partaja i lägenheten trots att kära systeryster ska upp och arbeta klockan halv sex på morgonen.
Snacka att jag blidde irriterad.
Dessutom är jag ju sjuk, till råga på allt lixom.
Dags att flytta hemifrån? Vilket land borde jag bege mig till?
Gran Canaria detta. Ps. Trevlig resa Emma! (din lyckliga ost)!!!
ris?
Varför klankar ni ned på Natascha?
Fallet Natascha Kampusch. (Och för er som inte har någon aning om vem det är kan ju klicka --->HÄR<---. )
Jag tycker inte om att ni människor klankar ned på henne för att ni tror att hon är någon "lyckssökerska". Jag har följt hela historien, jag har läst boken som ur psykologisk synvinkel beskriver åren i källaren och vad som hände och vad som troligen rörde sig i Wolfgangs huvud.
Inte någonstans i dessa artiklar och böcker står det att hon valde detta liv själv. Hon blev ju för böveln kidnappad! Hon lever för sig själv i sin lägenhet, hon skänker pengar till välgörenhet. Hon försöker ha ett privatliv! De enda som förstör för henne är ju de här jäkla journalisterna. Som klandrar henne för att hon tar pengar för sina intervjuer, eller för att hon skänkte 250 000 kronor till Elisabeth Fritz. Seriöst folk. Tror ni hon gjorde detta på grund av att hon vill synas och leva i lyx?
Och varför ifrågasätter ni att hon grät när hon fick reda på att Wolfgang Priklopil (hennes kidnappare), dött? Är det konstigt kanske? Den enda levande människa hon hade kontakt med, mannen som uppfostrade henne, mannen som såg till att hon höll sig vid liv!
Vad trött jag blir på er. Låt henne vara. Vill ni vara henne kanske? Sitta inlåst 8 år i en källare. Är ni i själva verket avundsjuka?
För visst gömmer det sig ofta avund bakom sådant här beteende, för att ert liv inte är tillräckligt spännande.
Suck på er. Power till Natascha, som verkar vara en stark tjej som bara vill leva ett normalt liv, men som aldrig kommer få det. Vi borde alla se upp till henne.
Kampusch, bild lånad från aftonbladet.
Stalker i telefonen
NÅGON ringde mig med dolt nummer, ungjefär fem gånger denna morgon. En gång svarade jag. Då hör jag en röst från andra sidan "Hej Tove". Sedan blir det tyst och jag frågar vem det är innan det bryts. Fattade nada. Trodde det var någon som vill skoja med mig av någon o-skojig anledning. Jaja tänkte jag.
Men så visade det sig att det var min kära vän Valentina.
Nej nästa gång du stalkar mig ringer jag farbror blå.
<3 Peace and Love <3 
Vem gömmer sig bakom muppperuken?
Party juldagen
Det värsta som hände under kvällen var förståss (Jag beskyller Sara för detta), att Sara drar runt mig på dansgolvet och jag vet inte vart vi är på väg, dessutom var dansgolvet nästan tomt på folk vid den här tidpunkten. Just som hon drar upp mig på ett trappsteg för att ta oss ut från denna avdelning flyger en tjej in i min skalle och ramlar handlöst på golvet och spiller vin över hela mig. Sara märker förståss ingenting utan fortsätter dra i mig varpå jag stoppar henne och visar den lilla olyckan. Vi båda stirrar ett ögonblick på tjejen, jag tror vi försöker konstatera att hon lever, när vi vet att hon andas frågar jag vad fasen vi ska göra. Ingen närmare eftertanke där, vi springer!
Grattis tror vi blev utsedda till juldagens idioter. Det var inte snällt gjort när den stackarn låg ensam på dansgolvet och krälade. Min karma skönk en aning...
Tyvärr har jag ingen bild från gårdagen här. Så får väl visa en bild som inte har ett skit med detta inlägg att göra.
Tove tycker människor är äckliga
Årets utgångsdag. I alla fall enligt mig. Den är viktigare än nyår och födelsedagskalas. Då mitt i min stress här med kläder som yrar omkring och medans jag funderar på hur mycket pengar jag har råd att spendera ikväll ploppade tanken på äckliga människor upp i mitt head.
Vad definerar en äcklig människa enligt mig? Jo jag menar förståss dessa tjejer som springer omkring och ger sig till vem som helst och alla dessa pojkar som springer runt och är kåta på allt som har ett hål. De skulle ju seriöst sätta på en stubbe om den hade ett hål. Medans tjejerna tävlar om vem som är sexigast och tänker på att pluta med läppar och vicka på rumpan medans pojkarna står vid sidan av och spanar in sitt nya offer på köttmarknaden.
Jag pratade senast igår med släkten om hur viktigt det var för mig att om jag någonsin får en son, ska jag uppfostra honom med aga om han inte respekterar kvinnor. Om han skulle se ned på dem blir det fasen smisk! Min son ska aldrig bli en våldtäktsman eller en otrogen idiot som inte respekterar sin flickvän. Men detta spricker ju eftersom jag inte ens vill ha barn.. i alla fall inte fören jag är gift och har sett hela världen.
Jag tycker faktist att det är vidrigt att vi människor går med på sådana förslag som när någon kåt pojke kommer fram och säger "Tjena, såg dig dansa, ska du med på efterfest"? Känner du dig speciell när någon frågar det? Jag blir äcklad. Seriöst, kan man i alla fall föra ett vettigt samtal innan man frågar en sådan fråga och börjar klämma folk på rumpan och föreställa sig dem nakna.
Nej usch folk. Inte konstigt att människor blir våldtagna varannan minut. OGILLA.
Så ett råd flickor och pojkar som ska ut ikväll, tänk er för fasen för! Känn dig inte speciell för att du står och skakar rumpa och någon kåt pojke drar tag i dig och börjar klämma på dig. Var inte så lätt på foten. Själv ger jag gärna en fet höger om någon klämmer på mig. Gör det samma. Din kropp tillhör bara dig, ingen annan! Respektera dig själv.
My ass, its only mine!!!
Detta var min feministiska sida som tala. Integritet behövs därute i vimmlet!
Tove är trött på falska människor
Ville bara säga det.
Tove försov sig imorse
Den var ovanlig eftersom Tove försov sig!
Det är första (tro det eller ej) gången som jag försover mig på riktigt. Okej tio minuter hit eller dit händer mest hela tiden, men idag var jag en timme försenad. Jag vaknade en kvart innan jag skulle gå hemifrån.
Den skumma var sättet jag vaknade på. För min väckarklocka ringde redan klockan 04.00, men den måste jag ha stängt av i sömnen eller något. Så klockan 05.00 (den var faktist det, på pricken) tänds min lampa som står brevid sängen, helt av sig själv. Jag gissar att det var Guds sätt att säga "hörrudu Tove, det är dags att gå upp nu".
Det var ovanligt och stressigt. Men som tur var kom Emelie och agerade räddare i nöden och plockade upp mig.
Sen var hela dagen bara allmänt irriterande på grund av många tråkiga anledningar som jag inte tänker tråka ut er med nu, men jag antar att jag redan tröttat ut er tillräckligt med detta meningslösa inlägg.
Godernatt.
Jag avslutar med en bild som inte har ett skit med inlägget att göra.
En bild på vår nyklädda fina plastgran bjuder jag på imorgon.
Spain 08
Fotograf Sofia P
Tove behöver hjälp att välja.
bild1 bild2 bild3 bild4
bild5
Klicka på bilderna för att förstora.
Sedan vill jag ha en bild i en lite mindre ram med denna bild:
Seröst mest minnesvärda mötet i mitt liv.
Berätta vilken av bilderna ni tycker bäst om, betrakta dem noga. Tack.
Vi som åt julbord.
Vi som åt julbord 19/12.
Är jag en kinestetisk person?
Det finns visuella personer - de som tänker i bilder.
Ljudpersoner - de som styrs av ljud och minns i ljud.
Kinestetiska personer - de som styrs av känslor och fysiska intryck.
Den neutrala personen - de som inte styrs av något av dessa, utan istället tar till logiska lösningar. Där finns ofta inga mellanvärden, allt är gärna svart eller vitt eller ja eller nej.
Även dessa kan vara lite blandade. Tex att visuella människor använder sig av först känslominnen och sedan ljudminnen för att bekräfta sin visuella upplevelse.
Medans vissa andra människor knappt använder något annat alls än den grupp de hör till. Tex att en ljudperson förlitar sig enbart på ljudintrycken och ljudminnet.
Så beroende på vilken grupp just du tillhör förstår vi världen annorlunda än någon annans grupps sett att se den. Vilket alltså också betyder att om du är en ljudperson så kanske du pratar mer så här: "jag har aldrig hört något liknande" osv. Detta sätt att prata kan vara svårt att förstå eller bara vara helt ointressant för tex en kinestetisk person.
Nu förstår jag varför jag hade så svårt att lyssna på lektionerna i skolan. Jag är ingen ljudperson. Jag tittar hellre på tavlan för att förstå vad läraren vill ha sagt, kanske är jag en visuell person?
Vi säger att jag är en visuell person och föredrar att människor pratar i bilder tex att en person säger "jag kan se din poäng". Men om jag skulle sitta vid ett bord med fem andra personer som bara tillhör ljudgruppen skulle jag nog sitta och gäspa och villja gå hem.
Ett annat roligt fakta är EAC - eye accessing cues.
Hur våra sinnesuttryck påverkar våra ögonrörelser. Tex att bildminnet sitter upp snett till vänster. Tänker du tillbaka på ett bildminne tittar du alltså snett upp till vänster för att få en klarare bild av ett minne och inte ned till höger, för då blir det mycket svårare att se bilden klart.
Självklart finns det undantag på detta som allting annat, tex de som är spegelvända eller dylikt.
Så, till vilken grupp tror du att du tillhör?
Sinnesintryck av detta toagolv?
Ett av livets stora mysterier
Har ni märkt hur en strumpa av varje par bara försvinner spårlöst? Klart ni har. För mig är det en verklig gåta hur detta kan ske. I min strumplåda ligger det ett par av varje strumpa medans den andra parten har gått upp i rök.
Sara tog tillfället att förklara detta fenomen:
"Det finns en planet som heter Strumpa. Dit flyger en av varje strumpa för ett bättre liv".
Kan någon förklara för mig vart denna planet är, för jag har just nu 22 strumpor i min strumplåda som saknar partner. 
gåtan förblir olöst...
Öl är gott men...
Kalas på stan
Fredags kvällen började ganska stressamt. Kom hem från jobbet klockan sex på kvällen och då var det bara att slänga sig i duschen och slänga på sig kläderna i ren panik (eftersom jag inte ens visste vad jag skulle ha på mig). 
Så kom vi äntligen till middagen med hungriga magar. Bästa valet av restaurang då maten var perfa. 
Faktist det enda som var bra på METRO var denna snögubbe som vi döpte till OLLE, (Utsedd till årets ragg till Trine).
Metro sög verkligen, vi vände i princip i dörren. Små folk - jag såg nog inte en enda person som var över 17 bast, vi hade hamnat på en klassfest. Dessutom blev jag smackad på rumpan TVÅ gånger (något som gör mig riktigt riktigt förbannad. Båda gångerna vände jag mig om för att ge den jävlen på käften, sånna där ungar måste sättas på plats(!!!!!) Självklart hade jag ingen aning om vem det var som gjoret, så jag gick därifrån med påsammlad irritation).
Skitskön bartender som tyckte jag liknade Plupp (tack för den). Jag bad om en bacardi cola, vilket jag fick och gjorde sedan misstaget att fråga vad dagens drink egentligen var för nått. Då totalmissuppfatta han mig och slängde i typ apple sour i min bacardi cola (!). Nej, det var inte gott.
Dessutom hade vi ett annat problem, nämligen att vi bara hade en lapp till garderoben, när vi faktist skulle fått två. Vilket ledde till att vi var tvugna att betala 100 spänn extra för att få ut våra jackor. Detta var något som jag verkligen irriterade mig på. Okej att de tar våra namn och jox för att säkra sig om att vi inte snor dem, men ta för fan inte våra pengar! Jäkla babianer alltså. Garderobiären fick höra ett och annat från mig (jag vet, oetiskt eftersom det faktist stod skyltat att man var tvungen att betala om man tappat sin biljett, och att han faktist bara gjorde sitt jobb). Men för mig representerade de där hundra kronorna bara deras jäkla policy om att pengar är makt. FUCK YOU METRO!
Debaser.
Efter en halvtimme på Metro drog vi till Debaser. Där kan man alltid lita på att det blir fest.
Och fest blidde det.
Jag och Sara dansade de sista tio minuterna som på klassdisco. Vi svingade med armarna, och hoppade och tjoade. Jag grät av skratt. Och nej, jag brydde mig inte om att folk titta, för seriöst, vem minns de där två störda tjejerna på dansgolvet idag?
Måste också ägna en sekund åt att nämna Vincent. En jätte söt liten pöjk som kom fram till oss brudar och sa (jag citerar):
"Ehm... skulle ni... ehm.... vi undrar... ehm... alltså... ehm... ni kanske vill... ehm... komma och sitta... ehm.. där borta ehm... med.. ehm.. mig och mina vänner..ehm".
Efter ett sån modig inbjudan kan man faktist inte göra annat än att tacka ja. Så en applåd till Vincent.
Så efter lite sten sax och påse tog vi en taxi hem och vaknade pigga och glada hemma hos mig. 
Allt som allt, en skojig kväll.
Marangu
Fotograf: Sofia P
Då har man blitt ett år äldre.
Då har man blitt firad av mormor och morfar, och familjen. Har käkat världens godaste smörgåstårta som mormor gjort. Tack mormor!
Har fått lite fina grejor till mitt nya rum här hemma. En fåtölj (apskön!), och ett skrivbord. Skrivbordet behövdes verkligen eftersom jag hittills har setat i min säng och knappat på datorn och sånt. Sedan har datan legat på sängen och väntat tills jag jobbat klart. Det ni.
Min kära mor och jag ska även gå och se musikalen Hairspray i februari. Excited!
Pallar inte lägga in nån bild. Jag ska bara sträcka ut mig i sängen och sova nu. Godnatt.
Grattis på födelsedagen till mig själv.
Black n white
Om ni nu trodde det...
Arbete och pulka
Paje, Zanzibar
Fotograf: Sofia Peterson
Om det nu är tandläkarstolen du är rädd för...
Att träna eller icke träna...
Tove sitter just nu i sin säng, utpumpad och trött (efter en 8 timmars arbetsdag ska väl tilläggas), och funderar på om hon ska till gymmet eller inte. Hon väger fördelar och nackdelar mot varandra.
"Jag kan väl meddela att det lutar åt att skippa träningspasset idag, vilket kommer att göra att jag inte kommer kunna träna på hela veckan eftersom jag jobbar säkert till klockan sju tre dagar i rad nu, har födelsedag, födelsedagsfest fredag och julbort lördag (vilket automatiskt skapar en söndag utav ångest och en redig baksmälla). En varm dush istället skulle däremot sitta fint", säger hon.
Mm.. Ska Tove bryta ihop och ta sig till gymmet (med trasiga skor för övrigt), eller kommer hon att stanna hemma? 
21 års dagen närmare kommer..
Tove vet att hon sa att hon verkligen inte önskade sig någonting annat än att alla hennes vänner dyker upp ute på fredag. Det är hennes sympatiska och duktiga hjärnhalva som säger så. Nu tar hennes andra halva övertaget (sckitzofren = javisst), detta är hennes galna sida, rock´n roll lixom, den oblyga och Osympatiska sidan av henne, ja den sidan som faktist är ganska självisk hos henne.
Så till önskelistan vänner. 
Tove önskar sig en vit krita. En sådan där som man ritade hopphagar med när man var liten. Någon som vill vara med på uppdraget?
En av mupparna har tappat sin peruk...
...Och slängt den sådär i oreda...
Kort, långt, ljust, mörkt.
Blond och kort. 1 år sedan.
Långt mörkt.
Vilket är snyggast? Själv kom jag fram till att jag saknar mitt blonda korta... usch och fy och skäms på mig!
Lady Gaga suger
Men jag måste bara få ur mig detta innan det äter upp mig inifrån. Hennes senaste låt suger verkligen, med stort S och stort UGER. Direkt översättning av en vers från "Bad romance":
Rah rah, ah ah ahh
Rah muh, Rah muh muh
GaGa, ohh lala
Sedan sjungs det lite I want och lite bad romance sedan börjar det om igen.
Namnet Gaga passar i alla fall bra till det bebisspråk som sjungs. Lär dig sjunga normalt för är jag den enda som inte förstår vad du försöker förmedla?
Bara för sakens skull lägger jag ut den värsta bilden jag kan hitta på människan.
Gaga.
Tumme upp, tumme ned
Tove känner för att sätta en tumme ned åt något hon irriterar sig rikligt på.
Satt häromdagen med datorn i knät i soffan medans teven visade en viss dokusåpa. Nämligen Paradise hotell. Dum som jag var hade jag ett öga på teven tills jag till slut la ifrån mig datan och ägnade den närmaste halvtimmen åt att känna skam för det svenska folkslaget.
Svartsjuka, sex, bråk, tjafs, trams, trams och trams. Människor med IQ som en sardinburk springer runt och tror de är bättre än de andra deltagarna. Ingen av dem verkar ha någon integritet över huvud taget. Kära nån vilket patetiskt program!
Tummen ned åt Paradise hotell alltså.
Bara för sakens skull måste jag ju göra tummen upp åt något som jag faktist gillar också.
Jag åt min första lussebulle häromdagen. Fast egentligen var det en safranbulle, men whatever. Det fick mig i alla fall på bättre humör, och jag fick för ögonblicket minnas hur goda lusse katter är, helst med russin på. Mums. Fast degen är faktist godast av allt. Därför tänker jag ställa mig och baka lusse katter en dag framöver.
Tummen upp åt julbak alltså. 
Planerar du ett hemmafruliv i Hollywood?
Kuvertet förblir oöppnat...
Uppdrag rädda Kilimanjaro
Det känns väldigt personligt för mig eftersom jag själv har vart i Marangu och klättrat (!) i Kilimanjaro. Det är väldigt fin natur där och det vore synd om denna blev förstörd på grund av att vi människor inte kan sammarbeta och komma fram till inte bara långsiktliga utan även kortsiktiga lösningar. För det enda som politikerna verkar komma fram till är långsiktliga lösningar, om si så där 20-30 år, då blir det förändring! För mig skulle de lika gärna kunna säga:
"Nu har vi ändå si så där 20-30 år att se på när vår natur förstörs, och människorna som lider. Men ekonomin går i alla fall stadigt uppåt"!
För i slutändan, är det alltid pengar som spelar störst roll i alla fall.
Medans vi vanliga Svenssons bara kan göra små förändringar, så är det ändå politikerna som har den högsta rösten, allt går genom dem, så de kan alltså göra den största förändringen. Vi kan inte fortsätta vandra i blindo och tro att allt kommer att lösa sig. Jag vill säga att vi inte bara måste se långsiktligt utan även kortsiktligt. Vad kan vi göra för förändringar i vår vardag som faktist kan göra förändring idag?
In med förslag tack. Så lägger jag ut dem i bloggen senare.
Underbart vackra Kilimanjaro.
Se inslaget --> HÄR. <---
En snabb tillbakablick...
När jag började på gymnasiet var jag en ganska blyg människa. Jag hade nog ganska svårt att få kontakt med folk. Men jag hade gett mig in på att flytta till ett internat ute på landet och helt enkelt bara ägna mig åt hästar och kor, eftersom min stora passion just då var Travsport.
Där anpassade jag mig fort, och efter tre år på denna underbara skola ville ingen av oss ta studenten, (ja det är faktist sant, vi sprang inte ut och var glada att skolan var över som alla normala ungdomar skulle gjort, nä, vi gick gråtandes ut och släpade fötterna efter oss medans våra föräldrar undarade vad fasen de gjort med oss under dessa år).
Tro det eller ej, men jag saknar min skola varenda dag.
Hej och hå, så åkte jag på en veckas utlandssemester till Rhodos efter studenten. Och efter hemkomsten undrade jag vad fasen jag gjorde i sverige, så jag tog mitt pick och pack och drog ensam tillbaka och jobbade på en bar några månader, ensam, i grekland.
Där lever min själ varenda sommar efter dess. (sammanlagt tre sommrar).
Jag älskar att resa, och trivs egentligen inte alls i Sverige. Jag jobbar här endast för att ha råd att ge mig av på nästa äventyr.
I sommras befann jag mig en månad i Tanzania med en vän (vilket var GRYMT). Men efter hemkomsten så skulle jag egentligen ha arbetat heltid på det företag jag arbetar för, men då meddelas jag att jag bara kommer att arbeta en dag i veckan.
"Aldrig i livet" tänker jag och sa upp mig på stört och gav mig av till Rhodos igen (efter fyra dagar i sverige).
Som tur är har jag egentligen världens bästa chef, så jag fick komma tillbaka till arbetet efter utlandsvistelsen.
Sådär. Nu har jag tråkat ut er tillräckligt för tillfället. Ni som pallade läsa hela vet alltså lite mer om mig.
Kul.
jag i den röda peruken.
Varför döpte Tove sin blogg till schism?
Till er som undrar vad SCHISM är förnått, och är för lata för att slå upp det någonannanstans kan jag direktöversätta detta skumma ord för er.
SCHISM betyder helt enkelt Söndring/brytning av gemenskap.
Schism står alltså för mig, eller jag står för schism. Jag är det där sandkornet i gruppen som kommer in med mina egna tankar och förstör och sätter griller i huvudet på folk. Fast egentligen, under ytan, är jag faktist ganska snäll och ja tro det eller ej, men empati har jag också.
Så, alltså, schism = Tove.
Bara för att jag är som jag är. 
Be nice.
Tove förnyar.
Blev lite uttråkad.
Kände för att börja på en ny kula för inspiration. Någonstans att få ur sig sina tankar, sina irritationer, en massa självklarheten eller helt enkelt bara sådantdär ingenting som bara pressas ur en precis innan huvet skulle exploderat.
Bloggen är under uppbyggnad, men ha tålamod, allt kommer fönyas inom kort. Nu slängde jag in en header som jag gjorde på en halv minut bara för att bloggen skulle få sig ett ansikte.
För er som undrar vem fan jag är så är jag en 21åring som inte följer någon ström, utan bara sig själv. Jag strävar alltid efter att ha egna åsikter, och tänker allt som oftast en extra gång innan jag tycker som alla andra. Ibland kan mina åsikter vara lite udda eller rent ut sagt skitdumma, men det är bara en del av mig.
Sådär. Jag slänger in första bilden. 
En utmagrad hund i Afrika.
Något att säga? Skriv en kommentar. Godnatt.
