Remember the time...
Kanske inte.
Idag fick jag en färsk potion av det gammla. Jag latade mig framför datorn (vad ska man annars göra när man är utan jobb), och såg på en serie. Där går de fortfarande i skolan. Det är så enkelt på film. Kärlek. Det påminner om när man gick i mellanstadiet och hade discon. Då känndes allt så nytt och spännande. Då var man kär i allt och alla, och man var alltid lycklig.
Vad händer nu. Nu känns allt bara grått när det kommer till sådana känslor. Det är svårt nu. Skulle gärna villja komma tillbaka till den där mellanstadie tiden då man faktist såg bara helheten.
När man är äldre ser man mer detaljer och negativa sidor, hos sig själv och så hos andra. Allt blir så viktigt helt plötsligt. Helheten spelar kanske inte lika stor roll längre. Nu är det de där små detaljerna som är viktiga.
Men.. Man kan ju aldrig glömma den första kärleken och hur enkelt och underbart det var att känna det där pirret i magen.
Då var den första dansen lika viktig som den första kyssen är.
If this isn´t love, then what is?
När har man rätt att säga "nu räcker det"?
Ifrågasätter jag dig (konstigt), då sätter du dig under skalet istället för att faijtas för att behålla mig. Du är väl ingen sköldpadda heller? Sluta bete dig som en barnrumpa och våga ta en diskusion! Är du så rädd för närhet att du inte ens kan diskutera det och fööörsöka se det ur någon annans synvinkel än din egen?
Trött jag är...
Här är en person som aldrig någonsin skulle ta mig för givet iaf. Miss u Jersey Mou. <3
Du är känslomässigt handikappad
Nu käkar vi smörgåsar och godis. MUMS.
Fundering
Dit jag ville komma var i alla fall att jag vill ha raka rör. Om jag är fundersam vart jag har en person vill jag gärna veta. Men i det senaste fallet blev personen istället rädd och satte sig innanför skalet. Du är väl ingen sköldpadda heller? Kan du diskutera som en normal människa? Ska det där föreställa vän eller? Fattade inte vart jag hade dig, då måste man ju fråga. Känns raka rör och ärlighet bekant kanske?
Idag blir det jobba, sedan gym. Så mer bloggande till kvällen. Ha en underbar dag people.
Detta är...
Jag vet att de flesta säger det om sina mormödrar, men min är verkligen bara BÄST!
Min vän Jersey
En sådan vän behöver alla. Jag är lycklig över att jag lyckats ha flera såna vänner. <3
Idag är jag förövrigt helt katastrofalt slut i hela kroppen. Den sa nej, nej och NEJ! När jag gymmade. Det tog stopp... Jag är köörd, min kropp behöver härmed vila, där med basta.
Nu ska jag försöka dricka kaffe, om nu mina muskler pallar hålla koppen, annars får jag dricka ur ett sugrör (läs suckingpipe)..
Min vän Jersey och jag ska gifta oss och äta ost hela dagarna, det bestämde vi redan förra året.
Alla vill ha kakan och äta den med
Att leva i en lögn, är det att ha kakan och äta den med?
Nej tack, lögner uppskattas inte någonstans.
Tove är arg!
Det är som om jag vore ett hemskt jobb som du vill slippa undan. Du tar den enkla vägen ut. Jäkla åsna!!!!!!
Zsa zsa zsu
Föresten, man blir ofta påmind av känslan när man är i ett förhållande, t.ex. när personen gör någon oväntat gulligt som får dig att känna dig uppskattad. Behöver inte vara någon stor gest, kanske bara något litet som en puss på kinden offentligt. Är inte det helt underbart?
Nu frågar jag jag er samma sak som Carrie Bradshaw gör i zsa zsa zsu avsnittet, hur kan man kalla ett förhållande, ett förhållande om man inte har, eller någonsin har haft känslan av zsa zsa zsu?
Jag menar, man hör ju människor som säger saker som "Jag vet inte om jag är kär i honom/henne. Detta kan bero på två anledningar:
Antingen behöver du förlora personen för att inse hur mycket du vill ha han eller hon. Eller så är du helt enkelt inte kär. Det finns inga andra alternativ, om man är kär så vet man det, just på grund av fjärilarna i magen.
Hur vet man att man älskar någon då? Ja, det är ju en helt annan fråga...
Då vet ni det.
Att vara eller inte vara
Nu har jag fått lite bättre syn på det här med förhållanden.
Diskuterade just om man borde vara i ett eller vänta ett tag. Om man har haft ett förhållande en längre tid si så där fyra, fem år då kanske man vill bara ta det lungt ett litet slag. Så även om man träffar Tove under denna tid behöver man inte sleepa runt i en massa andra sängar och sådant skit. Träffar man en bättre person på vägen... thats life lixom, och så är det ju. Men man behöver ju knappast springa runt på stan och leta efter någon bättre.
Om man dessutom bestämmer sig för att satsa så vill man ju gärna gå in helhjärtat till hundra procent.
Min största anledning att dumpa någon man träffar har hittills vart mitt vilda otama hjärta för resor. Så Tove tar det varligt och känner sig ganska till freds nu alltså.
Man kan väl säga att det här är det bästa förhållandet jag haft...
Bilder från gårdagen coming soooon...
Man vet när det är dags
Hur bär man sig egentligen åt för att minimera fallet på den man dumpar? Ont gör det alltid. Vi alla kommer över det, men bara om vi själva vill.
Inväntar ni dumpningen i ett dött förhållande är det enklare att själva utföra dumpningen. Finns det en bra anledning till dumpning trots att det finns känslor kvar får man trotsa sina egna känslor. Det kanske gör ont, men det gör ondare att bli dumpad av någon man tycker om.
Måste man ha en man för att bli hel?
Ibland kan jag bli så otroligt irriterad på serien "Sex and the city", en av mina favorit serier. Regissören måste ha vart en väldigt flickig kvinna, vilket inte jag är ett dugg, trots att somliga av mina vänner tycker att jag är kvinnligast i hela gänget... EEEH! I vilken värld då om jag får fråga? De som säger det har verkligen en förvrängd bild av mig. Hela serien grundar sig ju på att en kvinna behöver en man för att göra sig själv hel. Whataaa? Vi klarar oss väl bra på egen hand, och råkar man hitta någon att dela allt med så är väl det fint. Men inte kommer jag att bli hel om jag finner någon att dela allt med. I så fall ser jag mina vänner som mina "Soulmates", för utan er så vore jag inte hel. Men jag måste ju meddela alla att jag klarar mig alldeles utmärkt på egen hand, och även om jag skulle skaffa mig en pojkvän så blir jag ju inte mer hel för det, bara mindre ensam om kvällarna.
Jag är väl inte halv inte...
Två av mina soulmates.
Heart vaddå?
Ville bara att ni skulle veta det.
För övrigt tror jag att jag är någonstans mitt emellan, om det nu finns ett mellanläge bland känslor.
Nej jag har INTE målat denna, så bra vänsterhalva har jag inte. Men klicka på bilden och se vart jag lånade den.
To tell or not to tell
Skulle ni berätta detta för er bästa vän, även fast ni vet att detta skulle såra denne och vända upp och ned på hela dennes liv? Eller skulle ni undvika att berätta det och låta det du vet falla i glömska?
Kan inte alla svara på detta, jag är väldigt nyfiken på er åsikt!?
Det är en rätt intressant tanke.
Nej tack!
Carrie är otrogen mot Aidan med mr Big. Jag hatar otrohet! Jag tror inte att det skulle gå att förlåta om killen man är tillsammans med vänsterprasslar med sitt ex! Usch och fy. Detta påminner mig också om hur mycket jag hatar lögner. Jag försöker alltid hålla mig till sanningen så långt det bara går. Som jag sagt förr, det slår ju bara tillbaka mot en själv. Om jag är ärlig mot andra kommer andra vara ärliga mot mig!
Punkt slut.
Det som är förbjudet är alltid lockande, klarar vi av att stå emot frestelsen?
Naturhistoriska riksmuseet
Ser ni älgen?
I tisdags blidde jag och Jesper som två barn igen, då vi sprang omkring och pillade på allt bland dinosaurous (vet inte hur det stavas) och uppstoppade älgar.
Det var prima lajbans. Jag rekomenderar er att dejta där. Det är så mitt i prick det kan bli lixom.
Vad tror ni?
Så nu får ni njuta av ännu en pussbild, den Grymaste av dem alla, och ni får fortsätta undra om de där två filurerna på bilden är lebianer...
Rock´n roll people!
Tove vill inte vara den andra kvinnan
Att vara otrogen är nog det dummaste som finns, och jag kan nog bara räkna på min ena hand hur många av mina vänner som aldrig vart otrogna mot sina partners. Vaddå, har detta gått och blivit värsta inne grejen?
Genom åren har jag insett hur idiotiskt det är att flörta med folk som redan har en partner, sist jag gjorde det var nog två år sedan, och då var jag nog ganska vilsen med mig själv och sökte bekräftelse av allt och alla. Det är inte rätt, och jag vill inte vara den andra kvinnan. Likaså skulle jag aldrig villja att min pojkvän var otrogen mot mig, och jag är en hopplös believer att allt slår tebax mot en själv, (Om jag tar någon annans pojkvän kommer min pojkvän också ta någon annan).
Detta är helt förjävligt, rent ut sagt! Kan människor bara älska varandra och vara glada över att de faktist har någon som älskar dem?
Om du inte kan hantera ett förhållande bör du inte vara i ett!
När man var barn kunde man iaf ha fem pojk eller flickvänner utan att någon klagade.
Det var när man inte förstod bättre. Förstår du bättre nu?
Tove har en crusch som vägrar ge med sig
Visst är det alltid irriterande att vara intresserad av någon speciell person? Speciellt när man är lika feg som jag i sådana här tillfällen. Skulle jag någonsin våga fråga chans på personen? (okej lågstadiet nivå AB, men det är väl så lågt man sjunker när kärlekshormonerna spökar för en).
Hatar verkligen kärlek! Det bara förstör för en! Är det därför man inte vågar gå längre än till en liten flört kanske?
Så kan Amor flyga sin kos och lämna mig ifred så att jag kan sova gott om nätterna .
Sara bara så att du vet, det är dig jag har en crusch på! <3
Tove har en bad hairday...
...Å nu ska hon träffa en manlig kamrat.