Man vet när det är dags att dumpa någon. Diss är ej tillåtet, ärlighet uppskattas mer. Utan förvarning är det chocken som är värst. Med föraningar är det väntan som är outhärdlig.
Hur bär man sig egentligen åt för att minimera fallet på den man dumpar? Ont gör det alltid. Vi alla kommer över det, men bara om vi själva vill.
Inväntar ni dumpningen i ett dött förhållande är det enklare att själva utföra dumpningen. Finns det en bra anledning till dumpning trots att det finns känslor kvar får man trotsa sina egna känslor. Det kanske gör ont, men det gör ondare att bli dumpad av någon man tycker om.