Kommer ni ihåg den där tiden när allt var så enkelt?
Kanske inte.
Idag fick jag en färsk potion av det gammla. Jag latade mig framför datorn (vad ska man annars göra när man är utan jobb), och såg på en serie. Där går de fortfarande i skolan. Det är så enkelt på film. Kärlek. Det påminner om när man gick i mellanstadiet och hade discon. Då känndes allt så nytt och spännande. Då var man kär i allt och alla, och man var alltid lycklig.

Vad händer nu. Nu känns allt bara grått när det kommer till sådana känslor. Det är svårt nu. Skulle gärna villja komma tillbaka till den där mellanstadie tiden då man faktist såg bara helheten.
När man är äldre ser man mer detaljer och negativa sidor, hos sig själv och så hos andra. Allt blir så viktigt helt plötsligt. Helheten spelar kanske inte lika stor roll längre. Nu är det de där små detaljerna som är viktiga.

Men.. Man kan ju aldrig glömma den första kärleken och hur enkelt och underbart det var att känna det där pirret i magen.
Då var den första dansen lika viktig som den första kyssen är.


If this isn´t love, then what is?