Konsten att inte bli bakis

Trötthet, huvudvärk, illamående, vätsebrist... Allt detta och lite till får man stå ut med om man druckit för mycket öl en kväll. Att stoppa huvudet i toaletten stupe kvarten är inte alltid så kul. Hjärnan stänger ned sina funktioner, man kan inte ens räkna ut ett enkelt tal som 1+1, det enda som ekar i huvudet är OUT OF FUNKTION. Man förlorar en hel dag då man bara kan ligga i sidoläge i sängen och stirra rakt fram ut i tomma intet.

Jag brukar använda några knep för att slippa bli bakis (eftersom jag blir bakis på ungjefär två öl, haha jätte kul), brukar inte alltid funka och har man kommit över en gräns så går det ändå inte att undvika en baksmälla (en gräns som jag försöker undvika dock).
Att dricka ren vodka med lime eller annat utan sockertillsatser hela kvällen brukar funka fint. Att äta bananer (Kom ihåg att endast äta KRAV bananer så slipper någon oskyldig sköldpadda dö för att du ska slippa baksmälla) har jag hört ska återställa vitaminbalansen, och även tomater. Jag brukar öven försöka vara uppe och vaken länge, av någon anledning brukar det funka att inte vara för full när man går och lägger sig.

Öl, vin och wiskey rekomenderas inte, och blanda dem inte under kvällen heller, då brukar det bli en lång söndag.
Anledningen till att jag skrev detta inlägg är för att jag har en vän som aldrig någonsin blivit bakis. Och jag skulle kunna ägna resten av mitt liv ungjefär för att ta reda på varför han inte blir det. Då ska tilläggas att han inte direkt dricker med måtta. Inte ens en gnutta huvudvärk får han. Vad är detta för fenomen egentligen? Någon som har en medicinsk förklaring för detta?

Man har ju hört om sådana som inte kan bli magsjuka pga någon gen de har haft turen att få. Men att inte bli bakis? Omänskligt?

Har googlat lite på det dessutom. Läs lite -->HÄR<--.
Blev dock inte klokare på det. Dock stod det något intressant om ämnet ADH som hjärnan slutar producera när man dricker alkohol. Vilket gör att man blir bakis. Mitt förslag är att du inte har det ämnet i kroppen. :P  


Snyggaste. Valborg 09.

Tre viktiga hörnstenar i livet.

1. Var alltid medveten om att du förtjänar det du vill ha mest av allt. Låt ingenting rubba den tron du har gentemot vad du förtjänar. Låt ingen levande varelse säga vad du inte förtjänar. Du ska veta att du är värd guld och gröna skogar om det är det du önskar mest av allt.

2. Var alltid tacksam. Vilken situation du än befinner dig i, känn tacksamhet. Du kanske har gråtit och skrikigt över någonting. Bra. Var tacksam att du fick vara med om den upplevelsen, det gjorde dig till den du är idag. Du är aldrig densamme från en dag till en annan (även om du tror det), upplevelserna igår gjorde dig starkare idag. Var tacksam över det.

3. Se alltid ljust på alla situationer. Har du svårt att se ljust på omgivningen om du befinner dig i en liten mindre ansträngd situation? Säg bara till dig själv "för tusan, det här klarar jag, det ordnar sig". Det brukar jag intala mig. Då brukar lösningen alltid komma fram på något sätt. Att vara negativ inställd lönar sig aldrig.

Är det en nyhet för er? Tänk efter, du kommer att må så mycket bättre i psyket om du börjar känna tacksamhet. Det kan jag garantera. Om du blir medveten om att du förtjänar det du vill ha, vad kommer då att stoppa dig? Se lite mer positivt på tillvaron, då kommer du att få ut så mycket mer av varje situation.


En glad fjäril poserade för mig.


Toves ständiga jakt efter respekt

En sak har jag funderat på.
Eftersom min eviga längtan och sökan är efter att få total respekt och förståelse från andra människor, vad skulle då hända om jag hittade en person som har mer respekt och förståelse än mig själv? Då skulle jag börja underskatta mig själv och villja bli en bättre person än jag är idag.

Vi vet väl alla att vi människor inte är perfekta. (Kan någon förklara för mig betydelsen av det ordet?) Jag har till exempel inte total respekt mot andra människor. Jag respekterar inte människor som inte förtjänar att få den. Däremot försöker jag att vara nollstäld mot alla individer från början. Inga fördommar. Jag har svårt att dömma människor.
Men jag går emot mig själv ibland. Speciellt när jag ser saker som gör mig förbannad. Då går jag emot mig själv och blir arg på hur respektlösa andra människor beter sig.

I vilket fall som helst. Om man träffar en person som är bättre på alla dessa plan än vad jag själv är, då måste jag inte - då vill jag sträva efter att bli en bättre människa.

Jag tycker det är en ganska bra strävan.

Här jag bjuder på när Knutte träffade en random kossa.


Men vart är huvudet?


Dina handlingar påverkar andra människor och slår tillbaka mot dig själv

Det människor bör veta, men många inte ens verkar förstå (har jag märkt), är att när dina känslor tar över dig, påverkar det dina handlingar. Om du har mycket negativa tankar och känslor påverkar det garanterat dina handlingar till det mer negativa. Det i sin tur gör att du får en mer negativ syn på saker och ting och får svårt att uppskatta det som är bra i ditt liv. Det i sin tur (domino effekt eller spegel effekten), Gör att människor runt omkring dig påverkas negativt, och resultaten av dina egna handlingar gentemot dem slår tillbaka mot dig själv. Detta kan rent utav av leda till att människor tar avstånd och slutar bry sig.

Så nu tycker jag att vi alla ska börja tänka positivt!

"What goes around comes around".


Kärlek är bra.

Sådär, då har Filosofina vart lagom djup idag. Godnatt alla glada.

ps. Tack Kajsa för en mysig helg. :)


Tydligen så sitter det i musiksmaken

Läste just på aftonbladet om DIOs sångare. Han begravdes idag. Då hade religiösa fanatiker gjort "upplopp" och sagt att han skulle hamna i helvetet! URSÄKTA?
Blir såååå förbannad på er alla som tror att "tron" sitter i musiksmaken. För det första ska man väl följa sitt hjärta? För det andra sitter inte religionen i någon sorts musikstil. En religion sitter i hjärtat, inte i vad man lyssnar eller spelar för musik. FÖR det tredje så är det väl ändå upp till GUD att dömma. INTE er!

Fy tusan! Jag blev så upprörd! Arg! Förbannad! Vad är det för fel på folk? Något måste ju gått fel i ert hjärta om ni tror att det är det Gud dömmer efter.

Missförstå mig rätt lixom, jag tror på GUD, jag har gått i kyrkan, jag är konfirmerad, jag har läst mestadels av bibeln (världens bästa bok föresten), och inte någonstans i allt det här har jag läst eller hört att GUD sitter i musiksmaken. GUD är ju kärlek, inte hat. Så är det då inte mer än rätt att ni alla bara håller era idiotiska tankar för er själva och lämnar det till Gud. Ni ska väl koncentrera er på kärlek inte hat!

Skärp er för tusan och låt familjen och fansen sörja i fred.

Jag skulle kunna babbla på om det här i timmar till, men för att inte gå över någon gräns så sätter jag punkt här och låter er alla grubbla över detta en stund.
ADJÖ!

(Ps, man behöver inte klä sig på ett speciellt sätt när man är kristen, många, många kristna är rockers, punkare, hipphoppare, trots att ni alla har en "speciell" bild på de kristna, som nu säkert blev värre med detta inlägg, vilket inte var meningen, för alla är inte sånna där idioter som de här uppe verkar vara). (Ds Ursäkta språket).

Tove och Angelica funderar över meningen med livet

Tove och Angelica arbetar. Då börjar vi en vild diskussion om vad meningen med livet är. I allt detta flummande säger Angelica att meningen med livet är detta:

"Vi är panikartade över att inte ha något att göra".

Det var alltså meningen med livet enligt henne. 

(Jag skrattade åt detta påstående resten av dagen. Sitter just nu och skrattar ihjäl mig och gråter. Det är en sådan där sak man kan tänka tillbaka på och börja asgarva åt typ när som helst, kanske mitt i ett viktigt möte med en chef?)

Vidare ska jag väl berätta att hon i alla fall kom fram till att meningen med livet var lite mer invecklat än så.

Tove tycker nämligen att meningen med livet är att ha ett större syfte än sig själv. Till exempel våra känslor, de är egentligen större än människans jordiska kropp. Jag kan inte riktigt se att känslorna hör samman med kroppen egentligen, något som såklart låter helt absurt i de flestas öron, men för mig som läst alldeles för mycket filosofi och psykologi shit låter det istället helt logiskt korrekt. Känslorna är alltså större än oss, därför bör alla sträva efter de största och starkaste känslorna av dem alla, svepa in alla tankar och alla handlingar i lycka och kärlek (thihi).
Lever vi efter det har vi hittat en liten pusselbit av det stora hela, och en mening med vårt liv.

I vilket fall så kom Angelica till slut fram till att vårt syfte endast består i att "upprätthålla balansen i ekosystemet, precis som alla andra varelser på jorden". Det lät väl också som ett litet större syfte än dig själv?

Vad tror ni att meningen med livet är?


Tove pratar Libertarianism

Tove är faktist lite av en Libertarianist.

"Frihet innebär inte endast att individen både har möjlighet att välja, och måste bära bördan att vara tvungen att välja, den innebär också att han måste ta konsekvenserna av sina handlingar".
F.A Hayek


Libertariaismens tes: "staten ska inte ha någon roll att spela när det gäller hur en individ ska leva sitt liv. En libertarian skulle hävda att sådant som sexuellt beteende, vapeninnehav, och drogbruk inte bör vara föremål för restriktioner från samhällets sida. 
 Det enda undantaget från denna generella princip är den roll som en minimal stat måste ha för att garantera att individens frihet inte kränks". 
Lilla boken med stora tankar om filosofi.

Passar ganska bra in på mig huh? Frihet är trots allt det största jag har (och kärleken såklart). Jag slänger in ett inlägg mer ingående om Libertarianismen när jag har mer tid och ork att försöka förklara mer ingående.

Får se om jag lyckas blogga något imorgon innan jag åker på Bandit kryssning.
Om inte, ha en bra helg allihopa.


Fortsättning på förra inlägget...

En liten del av Korinterbrevet 13 (än en gång). Men hallå? Det är ju så bra!

 
"Om jag talar alla språk, både i himlen och på jorden, men inte har kärlek till andra människor, så är jag med mina tomma ord bara en pratmakare som för oväsen. Om jag kan profetera och känner till alla Guds hemligheter och allt som ska hända i framtiden, men inte älskar mina medmänniskor, vad gör jag då för nytta med min kunskap? Om jag har trons gåva så att jag kan flytta på berg bara genom att säga ett ord, men inte har tillräckligt med kärlek till andra så är jag ingenting värd. Om jag ger allt jag äger till fattiga människor, och är villig att dö i min tjänst, men inte älskar dem jag är kallad att tjäna, så kommer mitt arbete inte att ha något som helst värde".

Så vad kan vi alla ta till oss av detta?
Har du allt detta men inte kärlek är du ingenting värd. Men har du enbart kärlek, är du istället värd allt.

Så tolkar jag det i alla fall. Hur tolkar du det?


Angående respekt

Ordet respekt direkt översatt förklaring -  det värde som omgivningen sätter på en persons handlingar och dennes åsikter. Du kan inte visa äkta respekt för någon person utan att inte samtidigt älska det ty det slutgiltiga målet med att respektera någon är den andres tillblivelse.

Jag pratade med en vän härom veckan. Jag berättade för honom att den högsta värderingen jag sätter på mig själv och andra människor är respekten till andra människor. Jag skulle aldrig dömma någon pga Utseende eller hudfärg, religion eller levnadssätt. 
 Jag skulle aldrig kunna dejta någon som inte bemöter andra människor med respekt. Man kan alltid ogilla någon, men respekt för denne bör alltid finnas oavsett vad. Ta en arbetsplats till exempel. Där kanske inte alla människor tycker om varandra, men hur skulle det gå att arbeta tillsammans om där inte fanns någon respek?

Min kompis frågade då mig: "Respekterar du alla människor"?

Jag har funderat på denna fråga länge. Och svaret är "Nej". Jag respekterar inte alla andra människor. Allting måste ha sin motsida antar jag. Utan hat skulle det inte finnas någon kärlek eller hur? Så utan en respektlös sida kanske man inte kan känna äkta respekt för andra människor?

Men varför skulle jag respektera människor som inte förtjänar att bli respekterade? Nu pratar vi varken religion eller hudfärg. Det handlar om individen i fråga. Är du en individ som tar glädje av andra människors olycka? Då förtjänar du inte min respekt. Ser du ned på andra människor i din omgivning? Då förtjänar du inte min respekt. Utnyttjar du människor för din egen tillfredställelse? Ser du människor som objekt? Du förtjänar inte min respekt.

Alltså. Har vi kommit till det klara med detta? Jag respekterar människor oavsett religioner eller hudfärg eller levnadssätt. Men är du en idiot utan moral och inte ser din egen falskhet, då vill jag mer än gärna strypa dig långsamt (okej det var att ta i).



Tove funderar

Det har nu gått fyra månader av det här året. Det är för tusan en tredjedel. Och jag har kommit fram till att jag inte gjort något vettigt alls i år. Jag är inte nöjd med vad jag åstakommit. Ska man sikta högre kanske?
Okej, okej jag har testat en del nya saker och har planer för resten av året, men hallå, vart tog de senaste fyra månaderna vägen? Jag har knappt vart ute och partajat knappt heller. Jag har nog vart lite asocial ibland. Fy tusan så får ju inte året fortsätta, då får jag ångest.

Jag tror mitt arbete håller mig tillbaka lite. Efter jobbet är man så trött att man bara vill sova resten av dagen. (Det gjorde jag igår tex). Visst, visst man uppskattar de små stunderna mycket mer då. Men jag har funderat... Borde det inte vara tvärom i livet? Man har så många bra stunder att det håller en tillbaka från sånt som man inte vill göra? De där glada, spännande stunderna borde vara så många att man inte ens har tid att arbeta!

Då skulle mitt liv vara magnifikt, och alla andras också. Om vi bara kom till den insikten.

Idag trodde inte jag, jag visste.

Något riktigt extra orinärt hände idag. Något som jag ville skulle hända, just idag(!!). Jag visste att det skulle hända. Vipps så var det utan vidare där framför mig.
Helt otroligt. 

Snacka om att man kan få precis vad man vill utan att behöva anstränga sig.


Valborgs filosofi

Igår vcar Tove filosof.
Hennes mun gick i timtal (kändes det som), om hur vi inte bör se det vi inte har utan istället vara glada över det vi har. Om hur det vi ser är ett resultat av vad vi känner, och ganska allmänt om psykologi.

Jag babblade på om vad vi ser på insidan blir ett resultat av vad vi ser på utsidan. Eftersom all power kommer från insidan. Jag sa att i mitt universum är det fred. För att det är så jag ser på det inifrån.
Sedan bara rullade det på utav bara farten (spriten). Hur vi ska vända på antikrigs orginisationer och gå med i fredsorginisationer istället. Eftersom det sänder ut en mer positiv känsla ut i universum. För att "all this puching against, just adding to".
Det var roligt att många höll med mig. (och pallade lyssna överhuvudtaget). Jag kan ju inte sluta när jag börjat babbla.

Sedan kom någon med ett motargument:
Men det är klart du kommer att se det som du vill se. Om du går omkring och tänker på blommor så kommer du att se blommor överallt.

Detta argument sa emot sig självt. Eftersom det är så det hela fungerar. Jag tänker på blommor, då är det det jag ser, och min hjärna kommer att plocka upp alla signs av blommor. Denna argumentation gav mig bara mer adrenalin och jag stod ännu mer för att det jag sa faktist var sant. Och tydligen kunde jag inte ge vika en tum. Å andra sidan kunde denna diskussion pågår i timtal, eftersom båda av oss varken hade rätt eller fel, utan båda faktist menade samma sak.

"Människan är alltings mått".

Så vad kom vi fram till av detta inlägg då?
Jo, att det vi ser och känner inte är ett resultat av vad vi ser på utsidan, utan istället att det vi ser på utsidan är ett resultat av vad du känner och ser på insidan.

Det vi ser är inifrån och ut, inte utifrån och in.


Du bär på en skatt.

Vet ni vad.
Kom precis på en sak.

Har ni någonsin vandrat omkring med en känsla i kroppen så länge att du inte förstår varför den är där? Du har gjort allt för att känslan ska försvinna men det bara vill sig inte. Den ligger där i ditt undermedvetna varenda sekund, och bevakar dig genom dina dagar.

Det kan vara rädsla, kärlek, lycka ...medmera.

Vi tar kärlek som ett exempel (eftersom alla älskar kärlek, söker kärlek och känner kärlek).
Jag har kommit fram till att den ligger där i kroppen för att den väntar på att få komma ut. Och när du kommer fram till "målet", då tiodubblas känslan och du vet att du var värd resan som tog dig dit.
Ja det måste vara så.

För känslorna är en skatt. Ta vara på dem.


RSS 2.0