Har ni någonsin kommit till den punkt i ert huvud där du är totalt missförstådd och där du frågar dig själv varför du är av den här världen? Varför finns du till? Den delen av hjärnan som längtar till något större. . .

Du kanske inte är totalt missnöjd med ditt liv, men det finns saker i det som gör det outhärdligt att stå ut. Människorna runt omkring dig kan inte fylla upp dina behov. Bara du kan. Men du vet inte hur det ska kunna gå till. Människor förstår dig inte. Hur väl du än försöker. Det är som om allt går åt samma håll och du kan inte stoppa det. Du gör om dina misstag om och om igen. Du får inget stopp på tristessen i ditt liv. Det finns inte längre något spontant. Runt omkring dig vandrar alla åt samma välplanerade håll. Alla dessa omständiga människor. Människan har glömt bort sitt eget värde och tror att för att kunna leva måste man leva ett organiserat liv, utan mening, Utan frihet. Människan måste lida. Annars mor hon inte bra.

Utan frihet tänker jag inte finnas till. Synd bara att ingen verkar förstå innebörden i det viktiga ordet.
Varför kan ingen förstå vad jag försöker säga?

Det finns bara en utväg från lidandet.
Glöm aldrig bort ditt eget värde.

En sak har jag funderat på.
Eftersom min eviga längtan och sökan är efter att få total respekt och förståelse från andra människor, vad skulle då hända om jag hittade en person som har mer respekt och förståelse än mig själv? Då skulle jag börja underskatta mig själv och villja bli en bättre person än jag är idag.

Vi vet väl alla att vi människor inte är perfekta. (Kan någon förklara för mig betydelsen av det ordet?) Jag har till exempel inte total respekt mot andra människor. Jag respekterar inte människor som inte förtjänar att få den. Däremot försöker jag att vara nollstäld mot alla individer från början. Inga fördommar. Jag har svårt att dömma människor.
Men jag går emot mig själv ibland. Speciellt när jag ser saker som gör mig förbannad. Då går jag emot mig själv och blir arg på hur respektlösa andra människor beter sig.

I vilket fall som helst. Om man träffar en person som är bättre på alla dessa plan än vad jag själv är, då måste jag inte - då vill jag sträva efter att bli en bättre människa.

Jag tycker det är en ganska bra strävan.

Här jag bjuder på när Knutte träffade en random kossa.


Men vart är huvudet?

Tove är deppad.
Kan ingen ringa mig imorgon och bara berätta hur mycket ni älskar mig och prata glada minnen. Som gamla goda tiden. Fast jag är inte så rolig att prata med just nu.

Har jag berättat att min chef ska döpa om företaget till Inkompetenta Idioter?

Ta mig till psyket och låt mig bli ompysslad innan jag får ett nervsammanbrott.

Det är sanneligen ett helt arbete att få ihop hela gänget må jag säga. Haha.
Men jag och Kajsa har det så bra när vi är ute själva, så jag klagar inte.

Igår råkade jag dessutom träffa en vän från grundskolan. Jag och Kajsa satt och pratade i godan ro om vårt utseende. Hur vi ser oss själva och så vidare.

Tove: Jag ser inte mig själv som värsta snygga människan. Jag ser mig själv som helt okej, men inte världens snyggaste.
I nästa ögonblick kommer Min gamla klasskompis fram och sätter sig brevid oss.
Klasskamrat (helt ovetande vad vi pratar om): Tove, du har blivigt så jäkla vacker!

Jag och Kajsa såg på varandra och skrattade inombords.
Vidare pratade vi på med varandra, om pojkvänner och så vidare. Då kommer det fram att han gick i typ fyran när han förlorade oskulden, eller nått sånt. Jag förklarar även att jag inte direkt haft något längre seriöst förhållande i mitt liv.

Före detta klasskompis: Aja, men du behöver ingen pojkvän, du lär ju inte ha några problem att få ligg i alla fall.
Tove: Ehm.... Alltså.... Ingen kommentar.

Det var kul att träffa snubben. Tyvärr glömde jag sätta i minneskortet i kameran igår. Så det blidde inga bilder.

När jag kommer hem till Fia (som ju flyttat precis), ser jag att hon förvarar två bananer i kylskåpet. De börjar få en lustig brun färg. Så jag frågar henne varför tusan hon förvarar bananer i kylen. Jag har själv gjort det en gång, och jag gör aldrig om det. För det första blir de lite hårda och konstiga, för det andra får de en lustig färg och blir förstörda. Nej, bananer ska förvaras i RUMSTEMPERATUR. Då blir de mognast och godast. (KRAV bananer är ju det enda bananer jag äter ska jag be att få påminna om).

Fia tycker inte att det är någe konstigt att förvara dem i kylen så det var inget mer med det.
Så här såg de ut på morgonen nästa dag:


Vad var det jag sa igen? Fia skruvade ned temperaturen i kylskåpet efter detta.

Jag blev till och med lite rörd. De såg ju så kära ut när de tittade på varandra. Fast jag tyckte att Victoria skulle gråtit lite mer, men hon är väl upplärd att inte visa så mycket känslor. Hela spektaklet i helhet var väldigt fint. Fast jag tyckte det saknades lite. Till exempel fick man inte se några egna löften, ingen speciell utvald kärleks dikt eller del av bibeln läste de upp (mina öron hörde det inte i alla fall), och inte heller fick vi se någon TUNGKYSS!
De började inte ens hångla i vagnen. Nej det var lite stelt. Men ändå rörande, som alltid i sånna sammanhang.

Jag måste lämna en kommentar angående hennes super fina klänning också. Den var perfekt. Hade förväntat mig lite mer avancerad, men sedan insåg jag att Victoria väl inte är så komplicerad som person. Hon är väl lite platt. Så klänningen passade henne.

Fint var det.
Fast enligt min åsikt kunde de ha åkt till Afrika och gift sig för sina egna pengar. (Som någon sa).

Aaa. Tove är svartsjuk. Den som ändå vore prinssesa.


Ja jag lånade bilder från aftonbladet.

Jag måste också lägga ut en bild från ett annat bröllop. Nämligen prinssesan Marys. Det följde jag på teve för några år sedan. Jag minns att jag älskade hennes klänning så mycket.



Vilken klänning var finast? Victorias, eller Marys?
Jag tycker nog fortfarande Marys.

... För en ute kväll...


Så många fick man med ut på sin födelsedag. Det var skojigt må jag säga. Men är det inte några som saknas?

Tove vandrar med rask takt hemåt från jobbet. Ju fortare hon kommer hem desto bättre. Då hon tar den lilla genvägen genom skogsbrynet ser hon något skimmra till på stigen. När Tove paserar detta som glimmar ser hon att det är en skalbagge som hamnat på ryggen och är hjälplös att ta sig upp. Tove vandrar vidare ett steg. Sedan vänder hon sig om. Hon har inte hjärta att lämna den sådär hjälplös. Så hon tar en kvist från marken och puttar den upp på fötter.
Skalbaggen traskar tacksamt vidare.

Dagens goda gärning eller vad?

Jag råkade för ungjefär två månader sedan betala en faktura två gånger om. Jag tänkte såklart att företaget skulle betala tillbaka den helt automatiskt inom en månad. Det gjorde dom inte.

Jag skickade då ett ganska argt mail till dem. (Tove agerade missnöjd kund). De svarade inte. Jag lät en extra vecka gå, trött som man var.
Fortfarande utan svar funderade jag på vad jag skulle göra härnest. Jag tänkte att jag får väl ringa, men det tar så mycket energi så det fick bli min sista utväg. Jag bestämde mig. Jag spammar dem med mitt mejl. Så jag satte igång. Åtta mejl fick jag iväg. Sen gav jag mig.

Nästa dag förväntade jag mig svar från dem. Och där var det. Åtta svar. Dom spammade mig tillbaka de rackarna!

Idag såg jag att pengarna var tillbaka på kontot, och allt är frid och fröjd.
Man tackar och bockar lixom.

Jag bjuder på en random bild på en random bebis.

Nu ska Tove göra det samma.

Klicka på de små bilderna för att förstora dem.


Tömkörning med ettåring.


En av bebisarna testar sina fyra ben i hagen.

  


Tjockis på väg upp. :)


   


Betäckning.

  
Lascaux

Så varvat med körning av hästar och tömkörning av ettåringarna har man ätit, bajsat, mockat skit, och pysslat i stallet. (Tove har haft sin kamera i högsta hugg vid flera tillfällen, tyvärr lyckades hon ju inte få någon bra bild på sin förvuxna bebis Onkel. När Tove kom ner till hagen hann hon ta två bilder på långt avstånd innan åskan dånade och regnet öste ner, vilket ledde till att Tove lubbade det fortaste hon kunde tillbaka till stallet för att rädda sig själv och kameran *haha*).

Riktigt trevlig helg. Vill inte tillbaka till jobbet imorgon ska jag be att få tala om . . .

Tove kommer att åka hemifrån ett litet tag. Kommer hem någon gång i helgen. Kommer att visa er bilder i helgen dårå. Tror inte jag kommer att blogga nått fören jag kommer hem. Tar nog inte ens med mig datorn. Men jag ska till landet och andas frisk luft. Det ska bli skönt.

Ta hand er allesammans. :D

Jag och Oskar bråkar om vem som har rätt. Jag vill gärna att ni kära läsare ska tycka som jag i detta.

I den här reklamen (som jag har visat förut) och här kommer den igen:

Oskar säger nämligen att han säger "what are you sinking about", alltså exakt samma som personen som Maydayar honom, fast med lite brytning dårå. Även Oskars kompis Johan höll med honom. Jag blev faktist ganska irriterad för jag var helt säker på att de inte sa det. Jag satte tjugo spänn på det!  
Jag lyssnade flera gånger för att försöka få klarhet i detta. Men nej. Mina öron hör fortfarande "What are you sinGing about", (med lite extra tryck på G:et där).

Är det bara mina öron som är psykade eller säger de faktist (mot alla odds) "Sinking"?

Kan ALLA läsare svara på detta! Snälla! Ni kan vara anonyma om ni vill alltså. men berätta, VAD HÖR NI?

Det människor bör veta, men många inte ens verkar förstå (har jag märkt), är att när dina känslor tar över dig, påverkar det dina handlingar. Om du har mycket negativa tankar och känslor påverkar det garanterat dina handlingar till det mer negativa. Det i sin tur gör att du får en mer negativ syn på saker och ting och får svårt att uppskatta det som är bra i ditt liv. Det i sin tur (domino effekt eller spegel effekten), Gör att människor runt omkring dig påverkas negativt, och resultaten av dina egna handlingar gentemot dem slår tillbaka mot dig själv. Detta kan rent utav av leda till att människor tar avstånd och slutar bry sig.

Så nu tycker jag att vi alla ska börja tänka positivt!

"What goes around comes around".


Kärlek är bra.

Sådär, då har Filosofina vart lagom djup idag. Godnatt alla glada.

ps. Tack Kajsa för en mysig helg. :)

När jag kom hem till Kajsa i lördags möttes jag av denna lille krabat:

Tove har blitt moster.

något band spelar.



en pose på toaletten.


cider.




en riktig godbit där bakom mig.

Läser om gårdagens bil olycka i nykvarn, som säkert inte undgått någon vid det här laget, på länstidningens hemsida. Man känner sånt stort medlidande när det händer så nära, och när det är bekanta inblandade. 

Nu när jag läser vad som står på länstidningens hemsida blir jag faktist ganska upprörd av alla dessa kommentarer från vuxna människor som direkt skjuter all sin ilska mot bilföraren, eftersom han var rattfull. Kommentarer som går att läsa är t.ex. 
 "...Vård under slutna former under lång tid samt samhällstjänst vid akutintaget på sjukhuset kanske gör framtiden säkrare föt rattfyllerister har en tendens att fortsätta sin verksamhet för de är ju odödliga när de är fulla".
 "Jag hoppas föraren får långt straff helst livstid".
"Oj hur kunde du på fyllan och ta dessa ungdomar in till deras död.Vad jag vi sörjer dessa ungdomar..du får ta ditt straff.."

Jag vill bara meddela alla människor därute hur förbannad och ledsen jag blir över dessa människor som bara måste ha någon att lägga all skuld på! Om du sätter dig i en bil, då är det på ditt eget ansvar om föraren är rattfull. Du väljer själv om du åkaer med. Du vet precis vad du ger dig in i, vi är alla medvetna om konsikvenserna och du ansvarar för ditt eget handlande. Varken sen du är rattfyllerist eller bara medpassagerare.

Missförstå mig rätt alltså, jag tycker att rattfylla är något utav det värsta man kan göra. Och jag kan inte förstå vad denna människa skulle göra bakom ratten. Men lika lite förstår jag passagerarna som faktist satte sig i bilen på egen villja.  

Så jag ber er alla, skyll inte ifrån er ilska på föraren när alla är ansvariga för sitt eget handlande! Ni vuxna människor borde skämmas. Han mår antagligen sämre nu än någon utav er kan föreställa sig.

Dock skänker jag några tankar och medlidande till alla inblandade.
RIP