Suuuck! Nu börjar alla snacka om Rhodos säsong 2009, ni vet, det börjas ju planeras nu inför april då många åker dit för att börja jobba igen. Tove hade ju bestämt sig, det hade hon verkligen, för att inte åka i år. Men nu blev hon så sugen i fingertopparna... En sista säsong? Nej... Eller jo. Eller nej.
Men jag vill ju inte loosa mitt jobb här hemma. Men kanske kan ta ledigt några månader? Usch och fy på dig Tove. Men i så fall tänker jag inte jobba på bargatan. Vem vill hänga på? Början av juli, efter Afrika resan. Men som sagt, åker jag dit igen, kommer jag inte hem igen, då blir det till att fortsätta resan vidare. Vad sägs? Nej...

Svårt val.


Det är inte så underbart som det ser ut, det är inte så underbart som det ser ut, det är inte....

Kära nån. Mitt minne är inte som det en gång var.

Men jag letade upp en bild till dig Emma. Rhodos 2007, sista arbetsdagen. Minns du den?


Nää jag minns verkligen inte vad vi kallade oss... Kära nån vad vi såg ut.  Två offer för Meagans Jägermeister.  

Ja, nu är det fart på våra tankar och planeringen är i full gång må jag säga.
Afrika är ett riktigt spännande resmål. Kanske åker man hit?


Eller hit.

Pratar just nu med min kära vän Fia på msn. Hon ska ju snart åka till Tansania och volontär arbeta! (jag är stolt över henne)! Nu planerar jag att komma ned och hälsa på där i slutet av vistelsen, så tänkte vi backpacka och åka på safari. Jag är taggad till tusen! Tove bangar inte. Men som vanligt börjar Tove oroa sig över sitt arbete här hemma. Allt vore så mycket enklare om man fick ta ledigt hur man ville lixom. Men som sagt, Tove har inga måsten. Jag får väl säga upp mig om det ska vara så svårt att leva...


Lev people!

En vanlig dag på Rhodos i sommras.

Min polare: "Tove, jag har fåt utslag som kliar, typ på benen och på magen".
Tove som ligger bakis i sängen vräker ur sig utan att ens öppna ögonen: "Det är lungt, det är bara skabb".
Min polare blir genast rädd och undrar vad fasen det är för något.
Tove förklarar då att det är ett kvalster djur som bosätter sig under huden, och brukar dyka upp mellan fingrarna och tårna.
Min polare ser då över sina symtom och inser då att det kanske faktist är vad hon fått.
Tove kan inget annat än att skratta och se sig själv som en häxdoktor.


Efter ett besök hos farbror doktorn visade det sig också att min polare faktist fått skabb.

Denna mysse sprang jag omkring med ett tag. Ball va? Turistit läge lixom.


Shopping i Emmas skor, eftersom hon själv typ hade väldans ont efter alla gånger vi gick vilse..


Så här ser det ut när man partar med Meagan!

Då är man hemkommen från "The Big City".
Måste påstå att Tove är en riktig "Smalltown girl", och hon känner sig inte riktigt bekväm i storstäder. Alla människor på gatan trampar en på fötterna, och man måste vänta miljontals år innan man kommer över till nästa gata. Dock hade vi en väldigt skojsig helg, med lite shopping, turisting och lite reunion. Soft. Tyvärr var inte min kamera på topp, men det blidde några bilder ändå, fasten de flesta är tagna med Emmas kamera. Ni får se skojsigare bilder senare. Lovar. 


Knarkarkvarten.


såklart.  


English breakfast.

Nu ska Tove gå på riktig Hollywood dejt. Det ni ;) . Så på återseende senare alltså.
Hur har er helg vart?

Japp, hallojsan allihopa. Saknat mig?
Jag ville bara ge er ett litet livtecken och beratta att jag verkligen inte passar in i storstader. Jag och Emma var igar vilse 2 timmar har pa Londons gator. Det var prima lajbans. For ovrigt har vi shoppat, och partajat igar. Idag at vi mat tills vi madde illa.
Vi bor foresten pa ett rastafari/knarkarkvart/fore detta mentalsjukhus eller natt. Underbart. Storsta partystallet ar ju i vara korridorer. Men vi haller oss borta fran partyt, sedan igar.

Imorgon blir det hemresa. Ska bli skont att sova i sin egen sang med tvattade lakan...
Pa aterseende imorgon.

En mardröm jag har är att behöva räkna dagarna till min död. Det är ju lika illa som att bli levande begravd.
Känns som om det är det jag gör just nu.
Tristessen räknar ned mitt liv idag. Peppar peppar....

  
Det är nu officiellt. Nästa år börjar med en lite tripp till London. Passar ju perfekt eftersom jag lovat mig själv att besöka MINST 3 nya platser 2009, vilket jag i för sig tror att jag kommer klara galant! eftersom jag har så mycket planer och ideér just nu.
Det blir jag och Emma som åker en sväng för att besöka Meagan, vår kära Australienska vän som vi inte sett på ett år. Ser verkligen fram emot att träffa henne!
Den 23-26 januari bär det av. Och visst kommer det bli lite shopping också.

En bild från förra året:

Meagan, jag o Emma ser allmänt galna ut.
 

  
...var beskrivningen av den här bilden på mig och mina vänner på facebook...
Om det inte vart Zandra som lagt upp den hade jag sparkat nån på smalbenet för att de kallar mig hora offentligt. Jag ser det nämligen som ett kränkande ord. Ordet Hora, är ett ord som jag aldrig någonsin kallar någon, inte ens mina egna vänner på skoj.
Men som sagt, vänner emellan...


Jag lämnar inte ut namnen på det två damerna brevid mig, men det är jag i mitten.

Bilden är för övrigt tagen på Rhodos.

 


Det här ägnade jag och Sofia vår vecka i Gran Canaria till. Sandslott!
Okej, ja jag ljuger, vi lade knappast någon energi till att bygga den där, men fota den gjorde vi!
Ballt va?

  
En massa minnen från sommarn kom precis upp...
Kanske beror på att jag konverserar med en Rhodos pojk som väcker en massa jobbiga minnen till liv.

Jag blir så arg när jag tänker på vad jag utsattes för. Att ingen människa hade hjärta att stå upp för mig. Vissa människor vet att de haft fel, men ändå vägrar de be om ursäkt. Även om jag inte kände alla så väl från början, så skulle det ändå betyda jätte mycket om människorna bad om ursäkt för vad de utsatte mig för. Inte bara det att jag mådde riktigt pissigt just då, mitt självförtroende är fortfarande sabbat och jag har svårt att lita på folk och därav blir jag ofta ganska sarkastisk, allt till en följd av den (kan man kalla det mobbing?) jag utsattes för. 
Att människor vänder en ryggen när man behöver dem som mest, människor skriker hora efter en, att bli totalt ignornerad när man vill förklara att man är oskyldig, att bli tilldelad kommentaren "snackar din humhum* albanska ännu? eller att andra människor försöker styra vem jag får umgås med.  Det är nog det värsta jag blivigt utsatt för i mitt liv. 

Jag tror inte att dessa människor förstår hur de har förändrat mig. Det jag upplevde de där veckorna har utvecklat mig väldigt mycket, men inte bara till det positiva, tyvärr.

När jag tänker tillbaka på den här tiden blir jag väldigt ledsen.
Tiden läker alla sår, säger man. Men jag väntar fortfarande. Jag har pratat förut om att gå i terapi för att hitta tillbaka till mitt rätta jag. För jag vill inte må dåligt längre.
Jag straffades för ett misstag som egentligen bara var mellan två personer, och tro mig, jag mår dåligt fortfarande för allt som hände, men nu vill jag gå vidare, bara glömma och gå vidare.
Det är svårt, speciellt då jag tycker att jag förtjänar en ursäkt. För det är knappast så att jag förtjänade all skit som jag fick ta emot, och även om du tror att du vet allt vad jag vart med om, så tror jag att du missat ungjefär hälften av sanningen.

Tack och lov för de människor som faktist inte brydde sig om vad andra människor hade för sig, för tro det eller ej men ett fåtal sånna fanns det, och de var underbara mot mig, och inte bara för att jag behövde det, utan för att de tyckte om mig. Utan dem så hade jag nog bott under en bro och tigt mat av fåglarna.

Anyway, nu har jag fått skriva av mig lite känslor. Hoppas ingen har missförstått mig nu, om nu folk ens förstår vad jag snackar om.


En skrattretande bild, precis som denhär situationen.

Å föresten, vill bara tilldela en STOR BAMSE kram till alla mina vänner här hemma i sverige, för att även om ni är långt borta så är ni ett stort stöd då jag inte befinner mig i landet.

Väntar fortfarande....

En dag var vi på delfin safari.









Finns det något vackrare djur än delfiner?
De två första bilderna har Fia tagit, fina va?
  

Jag och Sofia var väldigt lyckliga på semesten, vilket ni kan se här.









Man skulle nästan kunna se trådarna som håller oss uppe på de två senaste bilderna...
Glädje skutt är ju alltid bra, testa nästa gång ni känner er extra lyckliga. 
  

Jag och Sofia hamnade på ett lägenhetshotell. Det var ganska fint boende.


Balkongen.


Vardagsrum och köket.


Sovrum.




Poolerna, och baren. Den mittersta är uppvärmd. 
  

...Eller inte...
Specielt inte med tanke på hur mitt rum ser ut just nu. Här behövs en rejäl rensning. Vilket jag skulle ägnat dagen till, men det slutade i att Sara och jag gick en vända på stan och där spenderade man istället upp en hel del slantar på kläder.
Och nu undrar ni förstås hur min vecka har vart? Ni kan få lite smakprov...


En dag var vi på marknad, fint område va?


Ni vet, Smooties i solnedgången. Sånt får man bara på semestern.


Två minuter från stranden. Här är den i skymning.

Sofia har väldigt många fina bilder som jag ska få sen, därför lägger jag inte upp mer från semestern just nu.
Tålamod, tålamod...
Men visst ser det härligt ut?

Okej, nu är det dags att dra från landet.
Sofia står utanför min dörr vilken minut som helst.
Blir antagligen inge bloggande på en vecka, eftersom jag inte vet om jag har tillgång till internet, pluss att jag antagligen inte vill spendera semestern framför datan, utan vid en pool med en drink i handen.
Men jag kan väga upp denna veckas bloggpaus med att blogga dubbelt upp när jag kommer hem.

Astala vista.
På återseende.