Ja men det säger ju alla. Från och med idag. Presidenter väljs, ska de avgöra vårat öde? Det är väl dem som drar ned oss i fördärvet till slut? Låt er inte luras. Vi alla sitter i samma båt. Även när de döda börjar vandra på jorden igen. Bäst att leva medan man kan. Innan du får ett microchip inopererat under huden och tvingas leva som slav, under ett världsherravälde.  
Ack vad Tove blev djup.
Själv kör jag mitt egna rejs. Egna positiva tankar förändrar energin runtomkring. Nej tack till maktgalna presidenter!


Välkomna allt det underbara med öppna armar, dumpa resten av skiten i hörnet...

Ja jag ser livet lite galet annorlunda än somliga andra. Kanske har jag vart med om mycket, eller också har jag bara för mycket tid att tänka. I alla fall hamnade jag i en kort diskussion med Fia och Sara (som båda gaddade ihop sig mot mig såklart). Diskussionen handlade om AGA, alltså om rätten att slå sina barn. Jag är nämligen för detta om en liten pojke kommer fram och tar mig mellan benen. Detta är ju bara gräsligt (det har även hänt, ni vet, Rhodos har ju inte de mest väluppfostrade små ungar som springer omkring på bargatan om nätterna, varför man låter sina barn springa där om nätterna går ju att diskuteras). En slap i fejjan har jag sett föräldrarna ge dem. Förtjänad eller oförtjänad? Det handlar inte om misshandel, det måste ju vara det mest sjuka som finns, att någon gör det bara för att skada en annan person, även detta går ju att diskuteras. Såklart vinner ju Sara och Fia den diskusionen, eftersom de håller lite på vett och etikett (och att de är två mot en). Jag är ovettig och har ingen etikett. Varför måste jag tycka som alla andra för? 
 
En annan, ännu mer irriterande diskussion, är att jag hellre skulle se marijana lagligt i Sverige än alkohol. Varför? Har ni någonsin sett en pårökt person sagt ett enda elakt ord, eller göra en annan människa illa? I USA finns det tydligen bara ett känt fall där någon dött av denna drog, vilket också är lite ironiskt, men denna person körde av vägen när han var pårökt...(?). Seriöst? Hur många liv skulle vi rädda?
Detta påstår ju Sara är helt fel, (nu kommer hennes sida om vett och etikett upp till ytan igen), då många människor mår dåligt av denna drog. Hur många människor mår inte dåligt av alkohol? Hon menar också att följderna av drogen skulle bli katastrofala. Vilka följder av alkohol är inte katastrofala? Vem hanterar alkohol bra egentligen? Förutom Sara, kan jag inte påstå att någon gör det... För Sara hanterar den faktist väldigt bra. My Love <3.

För att dra upp andra saker som jag helt enkelt bara känner för att ta upp i detta sammanhang är att homosexuella människor ska få gifta sig i kyrkan. Jag tror på Gud, och känner många kristna människor. Jag tror att ingenting skulle göra Gud mer glad än att människor kommer i kärlek och vill ha hans välsignelse (Okej kanske lite djupt där)., dessvärre tycker jag inte att någon präst ska göra någonting som är fel mot sig själv, och sin tro.  Även här, om deras rätt att få adoptera. Föräldralösa och oälskade barn finns det säkerligen många av, men inte många adoptiv föräldrar. Dessa barn gör troligen vad som helst för att få kärlek. (Kanske är helt ologiskt och oetiskt, men vad gör inte människor som är helt uppåt väggarna längre)? Att älska någon är väl det mest logiska som finns. Samtidigt som rätten att bli älskad vore en självklarhet?

Jag har inte vart i en kyrka på ett år, jag läser så lite nyheter jag kan (det gör en ju bara deprimerad), jag lyssnade ytters sällan på lektionerna i skolan där de försökte trycka i mig en massa allmänt babbel, som ibland kändes helt oviktigt när världen och livet bara väntade utanför dörren.
Jag försöker bara göra det som är roligt, varför skulle mina åsikter behöva sitta innanför skinnet på mig? Varför måste jag tycka som alla andra bara för att det är så man borde tycka? Jag är alltså inte så insatt i allt det jag skrivigt om här, men jag vet vad jag känner utifrån det jag vet om dessa ämnen.
Dessutom måste jag bara påpeka, jag tycker att misshandel och AGA (dvs en slap på kinden), är någonting helt olika. Däremot att slå sin livspartner för att denne inte lyssnar är någonting helt sjukt. Endast psykfall gör något sånt.



Okej någon som har åsikter? Läste du hela detta inlägg? Skriv en kommentar och säg vad du tycker?
Ciao alla läsare, jag ber om ursäkt om ert kaffe nu är kallt och ni har somnat på tangentbordet. Vanliga Tove inlägg kommer snart. Lite uppdrag och sånt trams...

Eller... hon planerar i alla fall att göra det. Jobba, jobba, jobba... Sen, dra här ifrån! Kan inte ens beskriva hur mycket jag lääängtar efter ny sand mellan tårna. 

Jag ville äta middag med mina vänner idag, ni vet, en sådan där spontan grej, bara dra ihop gänget och äta något gott ute. Men det visade sig att mina vänner av olika anledningar inte kunde följa med. Jag fick en flash, när man jobbar utomlands är det bara att gå utanför dörren och fråga första bästa person om han eller hon vill hänga på vart man nu kan tänkas hitta på. Och när man är framme vid målet är man minst ett tiotal personer, alla från olika delar av världen, ingen känner den andre.
Sådant händer inte här. Här är människor faktist ganska stela av sig. Inte direkt så att man vill gå fram till någon och prata på gatan., jag är alldeles för feg, jag vågar ju inte ens bjuda ut diverse intressanta personer för att jag är rädd att få nobben! Vad fasen gör folk denna fredag? Har folk gått i ide, eller vad är det frågan om?

För övrigt förstår jag inte varför allt är så omständigt, för det är det faktist, omständigt. Allt ska planeras in i minsta detalj, och om vi har träffat en ny intressant person så är det så många regler! Och om man råkar bryta någon av dessa regler så betyder det att man är efterhängsen och allmänt jobbig. Men jag menar, hallå, ibland vill man bara prata lite skit, det betyder väl ändå inte att man vill ha personen någon annanstans än i andra sidan luren, eller kanske ibland mitt emot sig på en bar i desperat sällskap.

Tove planerar att bryta mönstret, men har hjärtklappning av bara tanken.



Fasen vad tråkigt jag har.... 

Toves "jag måste ingenting" värld har nu tagit en akut vändning. Med tanke på att hon sket i att ta kontakt med sina lärare på gymnasiet direkt efter studenten som faktist gett henne fel utgångs betyg, (hon blev lovad GODKÄNT, och allt hon behövde göra var att lämna in några ynka uppgifter, vilket hon gjorde) får hon nu bita i det sura äpplet. Detta var två år sedan...
Om man alltid tänkt tanken "jag ska aldrig mer plugga, om jag vill något så gör jag det ändå" (vilket stämmer), förutom just nu då, då är det ganska enkelt att köra problemen åt sidan och ta tag i det när man är där. Det visade sig att "där" är nu.
Tove körde ned i fördärvet, och fick reda på att hon har etthundra poäng för LITE (på grund av sina före detta glömska, för att inte tala om korkade lärare).  
 Därav fick Tove en klump i magen när hon insåg att hennes tre år på gymnasiet var förgäves, och att hon därför inte kom in på högskolans fotokvälls kurs.


Kunde himlen vart lika deppad som mig idag?

Missförstå mig inte, jag är inte deppad för att jag inte kom in på kursen, bara tanken på att mina tre år var förgäves gör att jag vill ta spaden och gräva min egen grav...

Tänkte vara lite seriös (ja men det var väl på tiden) och tilldela detta inlägg till de kvinnor som lever i en relation där misshandel pågår.   

Att mannen agerar i våld grundar sig i makt och kontrollbehov. Detta blir grövre och grövre ju längre en relation går. Anledningen att kvinnor stannar i dessa destruktiva förhållanden är oftast rädsla för livet!

I takt med att kontrollbehoven ökar från mannens sida, försätter sig kvinnan i en försvars "ställning" där hon undviker konfliket i rädsla för våld.

Ofta sluts kontakten med omvärlden på grund av mannens kontrollbehov, och den psykiska kränkning mannen utsätter kvinnan för.

År 2000 anmäldes ca 13 000 fall av kvinnomisshandel i Sverige.

Tove tänker nu bidra till att denna siffra sjunker genom att skänka pengar till en Kvinnojour, (berättar mer om detta sen).

Och du, kom ihåg. INGEN människa har rätt att säga vad du ska tycka och tänka. INGEN har rätt att bestämma dina handlingar. INGEN ska få dig att tro att du är mindre värd än någon annan. INGEN har rätt att kröka ett hårstrå på ditt huvud.

Du är INTE dum eller idiotisk och du förtjänar INTE att bli slagen.
De män som misshandlar sina kvinnor har enligt mig grava psykiska problem och de förtjänar att få testiklarna avskurna med en vanlig kökskniv (långsamt och smärtsamt).

Modet dessa kvinnor behöver är kanske inte enkelt att ta fram. Men jag vet att du är stark där inne någonstans, för du förtjänar INTE förnedringen du utsätts för! Och ditt liv väntar på dig där ute!

Kontakta Kvinnofridslinjens hemsida.
Eller ring dem på telefon 020 50 50 50.

Ps. Bilden har egentligen ingenting med texten att göra...

En gång slagen är en gång för mycket, och mannen förtjänar ingen andra chans.
Misshandel är en olaglig handling och går att polisanmäla.

Du förtjänar inte den här behandlingen....

Fick igår detta snusk meddelande på mobiltelefonen:

"Ja men det är väl okej att knulla om båda vill. Du hör av dig när du är sugen, och jag hör av mig när jag är sugen".

Aningen avtändande bara.
Kom inte här och tro att du äger min kropp. Usch och fy.


Ingen äger, och ingen kommer någonsin att äga, någon annans kropp.

Finns det något läbbigare än tid?
Att tiden inte ska räcka till, det är läskigt. Tiden tickar om att den rinner ut...
Tid är min största rädsla.


Känner ni hur tiden iaktar och förändrar er? Jag är rädd...

Nu, angående den där "kära killen" som ni kan läsa om här nedanför, tänkte jag bara avslöja att jag vet vem du är. Jag har raderat dig från min msn (har ingen aning om hur du hade den), och du är även borttagen från facebook (även där har jag ingen aning om varför du hade den). För övrigt så har du barn med en gammal vän till mig. Vilket psyckfall gör så mot sin flickvän? Du måste ha något gravt fel i huvudet.
Så nu var det sagt, och alla är glada och nöjda, utom du, som är så nedrans påkommen.

P.s. Bara så du vet kan man aldrig vara anonym på nätet, då datorns IP nummer alltid går att spåra på ett eller annat sätt.

För övrigt är Tove partysugen nu igen... Ovanligt?

  
Vet ni vad?
I sommras när jag höll till på Rhodos, då var det faktist en kille som pallade att göra mig till åtlöje varenda jäkla dag!
Jag umgicks med en kille som jag tycker väldigt mycket om, och den här snubben som pallade att göra mig till åtlöje, han sa varenda dag nya taskiga och för att inte tala om, väldigt korkade komentarer, till killen jag tycker mycket om, om mig!
Hänger ni med eller är det rörigt?
I varje fall, killen jag umgicks med kallar jag Jersey, för det var ju därifrån han kom, den korkade typen kan vi ju kalla just Korkad. För det var han. Helt rent ut sagt Korkad! Helt koko. Förstår inte att han ens pallade att göra mig till åtlöje, han fick mig att framstå som en idiot och hora. Han försökte få människor att skratta åt mig, och jag kan meddela att han och jag har hängt ganska mycket ihop. Vi träffades ju redan förra sesongen på Rhodos. Ni kanske förstår vad jag menar med att "hänga ihop". För i år ville jag inte "hänga ihop" med honom, och ändå PALLAR han att psyka folk med sitt fula tryne.

Jag har ALDRIG någonsin pallat att hämnas i hela mitt liv. Kan inte minnas en enda hämndaktion (att dissa killar via telefonen gills INTE). Men efter tre månader av samma visa, och Jersey som verkligen har visat att han inte vill höra skiten fick jag verkligen nog.
Och nu ska ni få höra.
Denna Korkad, var nämligen inte så bra på att.. öhum.. "hänga". Så en kväll sa han ännu en dum kommentar till Jersey som jag fick höra, då satte jag mig ned, väldigt arg och irriterad, och ritade en KARTA som jag tillägnade denne Korkad, och med stora bokstäver skrev jag hans namn. Sedan skrev jag säkert 20, siffror runt streckgubben jag ritat, detta skulle föreställa kvinnans erotiska zoner. 

Sedan tog jag med den här kartan, och började från toppen av bargatan. (Bargatan är inte jätte stor, men innehåller kanske över tjugo barer och klubbar, och alla känner alla). Där sprang jag runt och visade ALLA denna patetiska ritning. Och jag kan säga att reaktionerna jag ville ha ut fick jag respons på också, för ojoj vad folk hade kul åt den där kartan. Vissa kom t o m till min lilla bar och bad mig visa den för dem. Ryktet spreds alltså. 
T o m hans chef asgarvade när han såg den.  

Jag vill inte predika att det är bra med hämnd aktioner, men detta är den enda hämnd jag gjort.. Men oj vad bra det känndes att för en gångs skull sjunka till samma nivå! Inte bra, skönt, men inte bra.

Här är en liten kopia av kartan, men som sagt alla förvirrade ungdomar där ute, kvinnan har betydligt mer erotiska zoner än de jag ritat ut på den här.


Ber om ursäkt för att jag var tvungen att kopiera in ritningen i ett annat program för att det skulle funka...

Men som sagt, enda hämnden jag gjort, för jag blev bara sååå fruktansvärt frustrerad och trött. Just nu kanske man skulle skika direktlänken via msn till denna holländare i en liten uppföljare till aktionen...
Jag är inte snäll just nu...
  

 
Någon person (och jag har en viss aning om vem), har loggat in på mitt msn konto, på något vis, och haft konversationer med mina msn kontakter. Detta känns lite skumt då jag inte ger ut mitt lösenord hur som helst.
Om det är den person som jag tror det är, så är han troligen inne på min blogg och läser varenda dag, han är en rubbad person som antagligen är en ensamvarg nu för tiden. Antagligen är han lite av en besatt person som behöver hjälp.

Okej dags att återgå till det normala nu då.
Ciao.

...som man brukar säga.

Inatt när jag åkte hem från jobbet tänkte jag på "allt det där som gnager" på en. Allt som man gjort och saker man vart med om som man inte kommit riktigt över ännu, eller om man någonsin kommer att göra det.
I sommras var jag med om några riktigt vidriga månader, där jag mådde så dåligt att jag egentligen bara ville gå i ide. Med tiden och några riktigt underbara vänner (;  har jag sakta kommit över det och min själkänsla är nästan helt tillbaka där den var. Min (oftast) glada  attityd är däremot här igen! =D. Men efter att ha vart så långt ned, och haft sådant lågt självförtroende, är det svårt att helt ta sig ur det hela. Jag kan fortfarande känna ilska, men framför allt mycket sorg, om jag tänker för mycket inpå det som hände under dessa månader. 
 
Har du några tips på hur man egentligen kommer över ilskan och smärtan till hundra procent? Är det bästa att gå i terapi kanske, och få dela med sig av sina tankar?

Hmm.. (för övrigt ber jag om ursäkt för att detta blev en helt ointressant text, utan tillhörande bild, som bara mina vänner kommer att läsa =P)

Godnatt alla bloggare.

Det är ett känt faktum i min vänskapskrets att jag aldrig dricker, eller ens rör vid något som heter banan såvida den inte är KRAV märkt, eftersom havssköldpaddorna dör när de blå påsarna försvinner ut i havet, (de blå påsarna sätts runt banan klasorna för att förhindra insäckter att invardera bananen). I vilket fall,  kan gå in närmare på det ämnet när jag har mer tid att skriva.



Imorse satte jag mig med min vanliga frukost. Vilken består av ägg, smörgås och ett glas juice. Utan en tanke på att det kunde vara banan i detta glas. Morsan vet ju bättre än att köpa juice med banan i eftersom att jag får spel. Men när jag för en stund sedan tittade in i kylskåpet såg jag till min fasa en stor banan-klase på förpackningen!
Så just nu försöker jag hämta mig från chocktillståndet och gå till jobbet. (Eftersom min chef ringde för trettio minuter sedan och sa att jag skulle börja jobba halv fem).



Nu undrar jag om morsan köpte juicen för att retas eller om hon helt enkelt inte tänkte på mig där vid juice hyllan i affären....

En kvinna blev brutalt våldtagen av en man. Våldtäksmannen skar upp halsen på kvinnan i ett försök att mörda henne. Att denna kvinna överlevde kan man ju kalla för ett under. Dock med vetskapen om att denna person fortfarande var ute i friheten och kunde åsamka anna kvinnor denna förnedring. Hon vänder sig då till en vän, denna vän, en man, tar saken i egna händer. 
 Han ger våldtäksmannen samma behandling som han gett kvinnan. Han tar med sig kniven och mördar honom.

Denna person råkar i sin ilska skära sig själv, och därav får polisen tag på honom och plockar in honom bakom lås och bom.

I mina ögon hade det inte gjort någonting om han aldrig hamnat i fängelse. Våldtäksmän är inte värda att gå fria. Och personen som mördade denna våldtäksman respekterar kvinnor mer än något annat.

Vad för straff borde våldtäksmän få egentligen tycker ni?

Vill du få ett mikrochip inopererat i kroppen?



Såg för några dagar sedan dokumentären om konspirationsteorier angående den 11 september. Hur USA skulle ha gjort det mot sig själva. Bevis teorierna de hade var ganska enkla att förstå och faktist ganska övertygande. Bland annat kom det upp att man vill skapa en "Världsmakt" där hela världen är inkluderad.
Där kom det fram att man i framtiden vill operera in ett micro chip i varje människa. Sedan kan man följa denna människas steg vart än denna person befinner sig på jorden.  Detta ska tydligen vara någon sorts säkerhet, något som får dig att känna dig trygg. Detta chip kommer kontrollera allt du gör, om du handlar mat, spelar bowling, eller arbetar. Om en person missköter sig kan man stänga av chipet, vilket begränsar vad du kan(/får) göra. 
Detta är inget de ens kommer att påtvinga människor. Vi kommer villja ha dem inopererade helt av egen vilja. men när de väl sitter där de sitter blir vi ändå påtvingade ett liv utan frihet. Teorin var att de håller våra tankar på annat medans de planerar "världsmakten" och mikrochipens framtid. Dvs, med teve program, de värsta nyheterna, och tidningar. För att skrämma upp människornas undermedvetna så att vi enkelt ska gå med på hela planen. Det som verkligen skrämmer mig är att när vi går med på detta blir vi slavar under en världsmakt, där de kontrollerar våra liv med ett litet mikro chip. Du kan inte göra någonting utan att veta att "de" ser dig.
Du blir slav under ett mikrochip.

Detta mikrochip har man i många år pratat om inom den kristna kyrkan, mikrochipet är ju lika med antikrist, personen som tar över världen. Låter inte det skrämmande? Lyssna på detta. Mikrochipet finns inte bara redan på många Amerikanares pass,  det har redan testopererats in i ett fåtal människor. Som från min personliga åsikt är lurade till ett liv utan frihet.

Amerika kämpade ju mot slaveriet, nu verkar det som om de börjar bli för det istället, och inte bara Amerika, hela världen kämpar väl mot slaveriet. Aldrig någonsin har jag hört människor säga, "ja låt ett mikrochip styra våra liv".  Vi människor har tydligen blivigt så sinnesförvirrade av alla tidningar och nyheter att vi ger upp våran frihet.




Så frågan är, vill du bli slav under ett mikrochip medans en maktsugen idiot tar över världen?