Agressivt och ordbajsande, låt bli att läsa om ni inte är beredda att riva ut ögonen på någon.

Kom inte och säg att du är min vän om du inte tycker om mig
Om jag inte räcker till för dig ska du inte komma och berätta vem jag ska vara
Kämpar du för att behålla dina vänner eller för att stöta bort dem?
Vill du att jag ska tycka synd om dig när du vägrar att inse vad du håller på med och vilka vänner du sårar?
Får du ett rus av att snacka blaj om de du håller kär?
Känner du att du är bättre människa än dina medmänniskor?
Jag ser när du sårar de som vi båda har nära om hjärtat, hur kan du vara så jäkla osmidig?
Du är inte ensam i den här världen, och världen kretsar inte kring dig och dina bekymmer, som i mina ögon är ganska obetydliga
Jag förstår om du tycker synd om dig själv, för det är ju så synd om dig, jag menar, verkligen
Du har ingen aning om vad som är på väg att hända, för om du visste det skulle du ta vara på varenda minut du har kvar här på jorden
Vi sitter alla i samma båt, det är bara upp till var och en hur man bestämmer sig för att skapa vägen på vågorna
Om du vill hoppa i "varsego".
Är du så självisk att du inte kan känna empati längre?
Sluta sticka ut ögonen på de som fortfarande tycker om dig och inse att ingen vill bli som du
Lite ironiskt att du får tiotusen skedar, när allt du vill ha är en kniv eller hur? ironiskt var ordet
Du vill inte att dina vänner ska tycka om varandra, men vill du att de ska tycka om dig?
Om du kallar dina vänner för idioter och andra ord så är du helt enkelt inte värt besväret
Innan du hjälper din vän med flisan i hans öga ska du ta bort den planka som skymmer din egna syn

Tove tycker inte om att se någon av sina vänner må dåligt på grund av vad en annan människa har sagt eller gjort. Detta gör henne mer upprörd än något annat. Den enda som förlorar på att vara elak är du själv, men ingen känner empati för en sådan människa som bara tänker på sig själv.

Tove var tvungen att avreagera sig för världens sötaste väns räkning. (du vet väl vem du är)
Du vet att du har mig <3.

Jag var på en kurs för typ två veckor sedan. Det var en stress hanterings kurs på två timmar. Mycket lärorikt, fast 70 procent av det de sa visste jag redan, (bildad som man är... öhum), fast uppdatering är ju alltid bra.
Ni vet väl att era negativa tankar går ut i stress bland annat? Det påverkar faktist hela dig. De tog ett ganska roligt exempel, som gick något såhär:

1.
"Å nej, det snöar ute, och det har det gjort hela natten, vilket kommer att göra att jag kommer försent till jobbet, attans! Jag måste skrapa rutorna på bilen, å neeeej vad jobbigt! Skit. Vad fan kan inte plogbilen göra ett bättre jobb? Nu måste jag ju gå flera meter från parkeringen till jobbet. Nedrans. Varför händer detta alltid mig? @#&#"

Såg ni något positivt med det där? Är vi alla sådär i sådana situationer? Nope! Inte ens när vi har PMS. För vissa andra är så här:

2.
"Oj, det snöar ute. Guu vad härligt! Nu blir det lite ljusare på kvällarna. Bäst att ta fram pulkorna åt barnen på en gång. Ja, jag kommer att bli lite sen till jobbet, bäst att ringa och meddela chefen. Oj, här var det plogat, tänk att det finns människor som går upp i ottan för att göra det enklare för mig att ta mig till jobbet. Guu vad underbart!" 
Ahuu? Härligt. Jag hör till den här kategorin. För vem pallar tänka som 1an där uppe? Och vem pallar umgås med en sån? Om du är negativ så smittar det av sig tio gånger enklare än om du är positiv (en negativ tanke är TIO positiva).

Om jag skulle se en sådan negativ person på gatan skulle jag aldrig gå fram och hälsa. Det är verkligen ingen höjdare att umgås med sådana människor, som bara vänder t.ex. denna positiva tanke till något negativt:
"Agusta har blitt befodrad och ska byta arbetsplats, och till hennes ära har arbetskollegorna anordnat en liten avskeds "fest" med tårta och blommor. Agusta säger då 'Men det blir väl ändå skönt att bli av med mig' "... 

PALLA vara en sån, och palla umgås med en sån. Nej tack. Om man är sådär kan jag förstå att man inte har så många människor som vill umgås. 
Det är tur att jag är omringad av positiva människor, annars blir man ju deprimerad. Huja...  

Och om du sitter där i din stol och är lagom arg på mig nu, är det bara för att du har tagit åt dig, och det betyder att det jag skrivit stämmer.

Så! Där var jag lagom negativ för att få till det positiva här i livet, med fågelkvitter och solsken.  


Ååå mitt underbara liv!

..Hur vi kvinnor försöker få plats med en till person i vårt liv. Nämligen en pojkvän (eller något i den stilen). Vi förändrar oss för att ha dem kvar i livet (och då menar jag INTE att vi förändrar oss själva för deras skull, guu skulle jag aldrig göra). Medans killarna från sin sida skiter fullständigt i att ens försöka med att göra plats för oss på det viset.
Om kvinnorna tänker "vi", så är grabbarnas verision av "vi" "jag och min pettenicklas". . .

Mycket jobb för lite deg från kvinnornas sida.

Ibland kan man behöva ett litet tecken som säger att allt det där man offrar faktist är värt det. Och det får man ju inte allt för ofta...


Jag hade inte direkt räknat med att det skulle vara jag som offrar men inte får något tillbaka...

Idag är jag riktigt frustrerad och förvirrad. Har försökt fått in Grekiska grammatik i min tröga skalle, men varenda gång jag sätter mig för att försöka få in det, så slutar det med att jag slänger igen boken och skriker rätt ut. Ja, det är svårt, jag kan till och med säga att det är omöjligt. Jag fattar inte ett skit. JÄKLA SKIT! (Å JAG SVÄR YTTERST SÄLLAN).
Dessutom finns det en person som jag är ytterst irriterad på för tillfället, jag skulle kunna slå personen med ett slagträ på smalbenet för att få personen att fatta! JÄKLA TRÖG ASS!

Jag skyller på min pms idag. Den är inte lätt att ha att göra med.

Förutom det så är det min kära mors födelsedag idag. Så jag har bakat två kladdkakor i hennes ära! Grattis mor lilla.
Hon vill inte att jag avslöjar hennes ålder, hon har ålders noja, så jag säger Grattis på 25års dagen då.


Jag vill åka bort idag...

Idag i bilen påväg till jobbet fick jag via radion höra något högst upprörande! Nämligen att om Alcazar går vidare till finalen i Ryssland så får inte Andreas följa med. Och varför inte det nu då? Jo, eftersom han har HIV! Vad fasen är Ryssland helt bakom flötet eller? De har nämligen fått för sig att människor med HIV inte får komma in i landet... Hur sjukt på en skala?
 Asså vaddå? Tror de att de smittar via flygplanssitesen eller?

Tove är arg. Så nu tänker hon stötta deras låt i finalen på lördag. Tycker vi gör uppror och visar Ryssland!

Folk fattar ju ingenting...


Här är de. Emilia fick också vara med..

Visst har man som kvinna ganska många hjärn spöken, som spökar?

Vi kan ta ett exempel, om en kille inte ringer upp efter första dejten, ett typiskt exempel faktist. Först börjar nojan smyga sig på, "varför ringer han inte, varför, varför, varför..."? Sedan börjar hjärnspökerna, "Han kanske har tappat sin mobil, han kanske har mycket att göra, han kanske glömt mobilladdaren någonstans..."
Kära nån, vid det läget man börjar bli desperat är det nog bara dags att ge upp. Vi kvinnor tänker och analyserar alldeles för mycket, varför inte bara inse sanningen och gå vidare?

Alla spelar sitt spel, killar har väl inte hjärnspöken eller?


Kanske ser ni ut så där efter första dejten? Då slipper ni nog hjärnspökerna...

Minns någon när man gick i grundskolan? Främst högstadiet. Det var väl ändå en jobbig tid? Det mesta gick ut på att försöka vara populär, om man gjorde något fel då var man en "tönt". Kära nån alltså. Jag var dock aldrig riktigt en del av de "coola", som man sa på den tiden. Ibland kunde de "coola" försöka få mig att byta sida, bort från töntarna. HAHA, typ som en räddningsaktion... Nope, det gick inte. Jag föredrog ändå mina vänner, även om vi var ganska elaka mot varandra ofta, vilket vi bara skrattar åt idag. Ofta önskade många att de var som dem. Dock utvecklade jag en sida av mig själv under den här tiden som nog är min starkaste sida idag. Nämligen den som sa "I dont give a fuck". Jag brydde mig faktist inte om någon fick för sig att jag var en tönt, vad det ordet nu kan betyda, jag sket i modet och vandrade runt i mjukisbrallor i skolan och jag var helt otroligt nöjd med att vara med de människor som jag tyckte om och hade något gemensamt med. 

 Nu när jag tänker tillbaka, även fast man ville ha femhundra vänner och kunna gå fram och prata med de snyggaste killarna på skolan, finns det ingenting i hela världen som skulle kunna få mig att villja vara en av "dem" igen. Den där tiden var kanske inte den mest positiva tiden, men idag har den skapat mig till något bra. Jag ser också mina vänner som jag fortfarande har kvar sedan dess, att några fortfarande har svårt för vissa saker, vilket gör mig otroligt arg! (Inte på vännerna, utan på dem som gjorde de illa), och jag skulle aldrig under några som helst omständigheter villja förvandlas till någon av de där tuffa idioterna som förstört något så fint hos mina vänner! Inte ens under pistolhot.


Tre survivors från grundskolan. Två av mina stora kärlekar <3.

Läs här.
Hur många gånger har ni tänkt tanken, lite på skoj sådär, att livet vore mycket enklare och för att inte tala om roligare om man vore gay? Man vore mer välutbildad, mer vältränad, mer hälsosam... Man bidrar helt enkelt till ett bättre samhälle. Visst vore livet mycket enklare!?

Ehm.. Asså. Nej.
Appropå länken där uppe så verkar allt mycket enklare pga att man inte vill ha barn, man klär sig bättre och har ett väldoftat hem. (Vilket inte vore helt fel i vissa fall). Men om man vill ha barn då? Jag vet inte med er, men jag har fått för mig att man måste vara man och kvinna för att storken ska kunna knacka på dörren. Och förutom alla de där ytliga grejorna så har de väl minst lika jobbigt som oss vanliga dödliga att ta sig fram i livet. Allt går ju ändå inte ut på att dricka fancy vin och äta skaldjur till middag varje dag. Eller? Har jag missat nått?

Det är knappast de som är hetero man kan skylla på, enligt Marcus Dunbergs text, och ja, det är jag som har analyserat nu. Enligt din text, borde man skylla på de människor som skaffar barn, det är tydligen därför heterosexuella män blir feta soffsoftare, på grund av att barnen tar för mycket tid.

Om personen man är hemligt olyckligt kär i vore gay däremot, då skulle livet vart en aning simplare ett ental gånger.


När jag börjar tänka i dessa banor vet jag att det är dags knyta.

Men alla ska vi vara stolta över vår sexuella läggning och ha det kalas kul i livet i alla fall. Med eller utan barn, med eller utan snopp.

Japp. Jag fällde en tår. När? Jodå det ska ni få höra.
När Marc Davcey berättade för Bridget Jones att han älskade henne.

Kära nån vad är det med mig idag?

Idag har Tove stora tankar på gång. Hon hade dessutom något på tungan.. Som försvann som en fis i vinden.

I alla fall. Nu sittter jag och funderar på låten som jag hänvisade er till i förra inlägget. Ibland blir jag bara så trött när människor har förutfattade meningar med kristna budskap.
Jag menar, bara för att det är rock musik så behöver det inte hänvisa er till något ont. Rock är en "slags musik genre", precis som pop eller klassisk musik. Bara för att låtarna har mer ljud, eller i vissa fall oljud, betyder inte det att de tillber satan. Om människor bara kan inse att rock är en musik stil INTE en bön till något ont.
Jag vill också bara påminna er om att SEX INTE är något FULT, det är något som blir välsignat när man och hustru blir en under Gud. Det var ju Gud som skapade sex.. Kära nån. När jag var inne på ämnet bara...
Fast Tove är ju ingen Heliga Birgitta så varför ska hon komma här och säga nått.

Men då var det sagt, och alla är glada och nöjda.
Ciaoo.


Lite för stora tankar för mitt lilla huvud...

Ojojoj!!! Ibland har jag bara lust att skrika IDIOTER åt hela Sveriges rättssystem!

Hör här: En tjugoårig man får 25 000 (!) spänn för ett ärr han har i ansiktet. Mycket pengar? JAA! En hel del faktist!
Arboga mamman fick 75 000 kronor höjt till 100 000 kronor när hennes två barn blev knivmördade! Mycket? NEEEEEEEEJ!

Hur kan detta stämma? Hon förtjänar en sju siffrig summa för upprättelse!
Jag har tappat tron på Svenska rättssystemet.... Ni är ju bara en bunt pajaser som tänker på pengar, inte på människors rättigheter!


Gud skapade regnbågen för att visa oss att han aldrig kommer att låta en liknande katastrof som vid Noas ark hända igen. Kanske borde Sveriges rättsystem göra en liten liknande gest för att visa att ni kan bättre än vad ni visar?

Vad är det för skit? Den nya lagen kommer att tvinga kyrkorna att viga homosexuella, (om jag förstått det rätt). Vad fasen är det med människor nu för tiden? Varför ska vi tvinga människor att gå emot sin egen tro? Det finns kyrkor i Sverige som viger homosexuella, då kan ni kanske viga er där om ni behöver en kyrklig vigsel? För jag tror att prästers tro är så stark att de kommer att bryta mot lagen om det behövs för att upprätthålla ett rent liv och stå upp för Herren.

Själv ser jag det som så, som jag nämnt förut, att alla ska få göra det som finns i hjärtat. Om du är homosexuell får du vara det, om du vill viga homosexuella får du göra det, om du anser att det är fel att viga homosexuella par så ska du inte tvingas gå emot ditt eget livs tro. De flesta har fått fel uppfattning av kristen tro. Det är knappast så att alla kyrkor ser på homosexualitet som en sjukdom, utan bara något som går emot naturen och den kristna tron. Medans andra kyrkor kanske har en mer vriden syn på homosexualitet. Alla ser det inte som en sjukdom, och då menar jag verkligen inte alla! Man behöver inte se det så bara för att man är kristen.

Jag tror äkta kärlek oavsett kön gör Gud glad. Ibland kan jag bli arg då kyrkan säger sig välkomna alla med öppna armar, men tydligen inte homosexuella. Är inte det lite dubbelmoral? Då finns det ju faktist de kyrkor som verkligen välkomnar alla människor oavsett vad. Underbart!

Men låt inte prästerna gå mot sig själva och sin tro för att andra tycker att det är okej. Helt sinnessjukt! Det är som att du är vegetarian och någon tvingar dig att äta kött, skulle inte du bli arg och ledsen och stå upp för dig själv?

Min Alla hjärtans dag firades som sagt framför teven tittandes på melodifestivalen med en chips påse, medans min dejt var på fest hos sin kusin. Vi gjorde dagen alldeles för tiny. Om vi hade firat den på en restaurang med trerättersmiddag hade det däremot känts som en vanlig lördagskväll ungjefär. Därav blev min alla hjärtans dag pytte liten och ganska misslyckad från Hjärtans dag vinkel, vilket gjorde att den blev större ur en ensam Toves synvinkel...


Tove, med blicken i ögat och lockarna i håret...

Ni vet, så där PMS arg mot allt och absolut ingenting. Och det kommer att gå ut över min kära mor, mina läsare och Jesper. Rätt åt allihopa, utom mina läsare. För ni kan bara sitta ned och skratta åt skiten, medan min morsa kommer att skika in mig på rummet utan mat.


GAAAAAAAAAH.

I perioder gå Tove igenom en del ångest.
Det är ångest över sådant som inte går att styra över och saker som inte går att ändra på. Hela ångesten handlar nog om kontroll. Vad har man egentligen kontroll över?
Detta grubblande har ett fåtall gånger gått över i ångestattacker, som hon lärt sig styra hyffsat bra.

Just nu har Tove en sådan period, och det är bara en person som skulle förstå mig i nuläget. Fiia kom hem! Jag saknar diig! <3

I ångest peroderna tänker Tove alldeles för mycket på saker som hon inte behöver oroa sig så mycket över egentligen. En riktig grubblare blir hon. Och rädd är hon.
Dessa perioder brukar gå över, om inte går Tove in i en period då hon bara vill supa skallen i småbitar varenda dag fram till våren. Deprimerande va? Men ja, som sagt, sånt är livet.

Fast ibland undrar jag om Gud ens har en mening med detta eller om allt sitter i Toves head.... Vad är meningen? Kan någon förklara det för mig?


Fia och jag på Gran Canaria. Där var det soft.

Mycket har man hört i sina dagar.
Jesper har sedan han träffade mig för första gången funderat på vem fasen jag är lik! Det har i princip gått honom på nerverna för att han vet att det är nån, men inte vem...
Igår träffade vi en av hans vänner, jag träffade honom för första gången.
Han fick tydligen flashbaks uppenbarelser, och berättade för Jesper hur lik Elisabeth Banks jag var! Och bevare oss allesammans för det, för där trillade poletten ner, för Jesper, själv fattar jag noll, gör ni?


Någon annan som tycker vi är lika?

Min knäppa rädsla är som ni kanske vet, tid. Hel skumt eller hur? Men vad fasen lille Tove då, tänker ni. Men det skrämmer mig verkligen, idag är imorgon och imorgon är idag. Vad är Tid egentligen? Existerar tid? Tid är kanske bara en illusion? Vad skulle hända om dagarna inte var uppdelade i timmar, och veckorna i månader, och månaderna i år? Hur skulle livet se ut utan tid? Tid gör mig galen. Det känns som om det var igår det var nyår, till exempel, men nu helt plötsligt är det ju februari. Innan vi vet ordet av är 2009 slut och nästa år tar sin början. Hur kan jag leva när jag räknar dagarna som jag gör? Jag försöker verkligen leva varje dag istället för varje år, men jag är rädd ibland...

Jag måste vara den enda på denna planet som verkligen skräms av tid!
Måste kolla upp om det finns något namn för denna rädsla...

Min Blogg har fått fnatt... Har inte rört den överhuvud taget å nu är allt huller om buller... WTF?
Är alldeles för trött för att palla bry mig... Blogg.se kan ta sig, i sånna här stunder!

Imorse när jag och Angelica var på väg hemåt från vårt jobb spelades nyheterna på radion. Som bekant kanske ni vet att jag helst slipper läsa eller ens lyssna på nyheterna då detta gör mig så fruktansvärt deprimerad. Jag har märkt att jag är en mycket gladare person om jag inte läser om all skit som händer i världen. Men det är lite svårt att undgå att lyssna när man sitter i en bil.
Det berättades då om en fyraårig flicka som blivigt mördad av sin far på morgonen. Farsan hade stannat sin bil med sina tre barn mitt i rusningstrafiken och kastat ut henne från en 60 meter hög bro, ned i Yarrafloden i Australien. Allt gick tydligen så fort att ingen av de drygt hundra ögonvittnerna hann reagera.
Denna nyhet stoppade mitt hjärta, seriöst asså. Jag blev så fruktansvärt arg och ledsen att jag hade lust att slänga mig ned på motorvägen och skrika och gråta! (Ja ni som känner mig vet kanske att jag kan bli helt hysterisk av sånna här saker). Mina tankar kretsade kring vem (ursäkta språket nu) som i helvete gör något sådant mot sitt barn? Vad fasen? Är folk inte riktigt kloka i huvudet?
Jag har efter det önskat att Jesus kunde komma idag och befria oss från den grymma mänskligheten...
 

Läs Aftonbladets artikel här.

Tove tänkte egentligen lägga in ett UTMANING inlägg här. Men hon sitter just nu och koncentrerar sig på sin andning då hon troligen annars kommer att få en panik attack. Har ni fått det någon gång? Det är verkligen läbbigt. 

Så Tove ligger lågt just nu och käkar lite glass.