Det är komiskt.
Jag är glad. Skrev ett glatt inlägg här nedanför. Jag hade förväntat mig lite raktioner från er. Men ni håller er tysta. Jag är glad. Ni blir glada då. Då kommenterar man!!!!!

Denna morgon var inte som vanliga morgnar.
Jag vaknade av min väckarklocka, kvart över fem. Som vanligt tänkte jag snooza ett tag. Trodde jag ja. När det gått exakt nio minuter snooz tid ringer klockan igen. Då får jag jätte bråttom och hoppar upp ur sängen, eftersom jag tror att jag snoozat i över en timme. Vilket alltså inte var fallet. När jag står och gör iordning min frukost kastar jag en blick på klockan...

Det slår mig alltså inte att klockan bara är halv sex fören jag brer min första smörgås. Men vid det laget var det alltså ingen idé att ta sig till sängen igen.

Alltså ligger jag en timme före min egen tid och kan sitta här och lata mig vid teven och "Americas funniest homevideos". :)

Jag önskar er alla en bra dag.

Jag säger bara det här för att ni måste fatta att ni måste göra en förändring.
Jag tycker inte ens synd om er. Man hör och läser om er varenda dag.
Jag pratar om er misshandlade kvinnor, ja ni som blir slagna av era män, och då riktar jag främst min ilska mot er som har barn. Ni måste stå på er människor! Hur kan ni utsätta ert/era barn för något sånt?
Bryt er fria och skärp till er. Man kan få hjälp, och ni vet det, ni måste väl förstå vad som är bäst för ert barn?

Jag känner inte ens medlidande för er. Ni har valt att stanna kvar hos gubbjäveln som förstör inte bara ditt eget, utan också era barns liv.
Har han slagit en gång ska han för fasen inte få en andra chans. 
Fattar ni inte hur det påverkar barnet? Hur kan ni vara så jävla dumma och svaga individer att ni inte bryter er loss!
Jag förstår att ni är psykiskt nedpressade, men någonstans där inom er, måste ni väl ändå inse faktum? Göra det bästa för era barn, eller stanna kvar hos gubbhelvetet för att ni är för trötta för att orka ta tag i och göra en förändring!

Be strong!
Ni förtjänar bättre, och ni vet det.
Så då kom det ur mig. Skönt.

Jag har verkligen hittat något i mitt liv som fått mig att bara skutta omkring på små rosa moln.

Jag kännde hur mitt liv sjönk ned till botten. Ännu en gång. Så, en gång för alla, sa jag till mig själv, "Nej, detta ska inte få ta övertaget av mig igen". Man kan väl säga att jag bara överlät alla dessa deprimerande känslor till Gud. Jag bestämde mig bara för att vara glad. Och så, i samma stund som jag bestämde att mitt öde fick styras av en kraft större än mig, fick jag tillbaka en livsanda som jag inte kännt på många år. Min livsanda förändrades faktist på ett ögonblick!

Det tog några veckor att få fram den här känslan som jag har nu. Till en början var det bara att försöka sig förstå sig på hur man skulle tänka, men nu är det mest bara att flyta med.
Det kanske låter kliché-it och ni kanske tycker att jag snackar en massa Bull shit, synd för er i så fall. Öppna ögonen och se vad en mänsklig hjärna faktist kan åstakomma. Vem sa att livet är en kamp? Det är den faktist inte. Allt vi behöver är vår egna hjärna och tron på att vi kan åstakomma mirakel.

"Den verkliga hemligheten med att ha tillgång till sin kraft är att vara medveten om den".
Charles Haanel

Så, lycka är faktist ett val.
Fråga mig om ni vil låna "the secret", för jag rekomenderar er att läsa den. 
Och gå in på hemsidan HÄR.

Jag tycker jag ska smitta ned alla andra där ute. Jag vill bara meddela alla att jag skulle krama ihjäl er alla just nu! Så mycket kärlek känner jag för er vänner! Känns inte som om någonting skulle kunna bryta ned mig nu! Jag är så sånt spriande humör så jag tror jag exploderar. Det kommer att vara för evigt! :D.

LOVE AND PEACE.

"God is Love and Love is free".

Bild från Dimitri. <3

Jag förstår att många inte förstod mitt inlägg förut eftersom det var helt på engelska. Så nu har jag slagit upp denna vers i min egna fina Bibel.
Så fin, så avfärda inte inlägget bara för att jag nämnde Bibeln.

Om ni inte pallar läsa allt, läs det som är i fetstil (det var för övrigt det som jag försökte förklara till dig Mangan, om kärleken nu alltså på svenska).


"Om jag talar alla språk, både i himlen och på jorden, men inte har kärlek till andra människor, så är jag med mina tomma ord bara en pratmakare som för oväsen. Om jag kan profetera och känner till alla Guds hemligheter och allt som ska hända i framtiden, men inte älskar mina medmänniskor, vad gör jag då för nytta med min kunskap? Om jag har trons gåva så att jag kan flytta på berg bara genom att säga ett ord, men inte har tillräckligt med kärlek till andra så är jag ingenting värd. Om jag ger allt jag äger till fattiga människor, och är villig att dö i min tjänst, men inte älskar dem jag är kallad att tjäna, så kommer mitt arbete inte att ha något som helst värde. 

Kärleken är tålmodig, kärleken är god, kärleken är hänsynsfull. Aldig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt, aldrig överlägsen, självisk eller fräck. Kärleken kräver inte att få sin egen villja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel. Den är aldrig glad över orättvisan, men glädjer sig när sanningen segrar. Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas in i det längsta och är beredd att uthärda allt. 

Alla de andliga gåvor Gud ger kommer en dag ta slut, men kärleken lever vidare i evighet. En dag kommer gåvan att profetera att upphöra, de många språken att tystna och kunskapen att ta slut. All vår kunskap och allt vårt profeterande är bara detaljer i en underbar helhet och har därför sin begränsning. När vi en gång ser det fullkomliga verkligheten, behöver vi inte längre dessa gåvor, som trots att de är underbara ändå är otillräckliga.

När jag var barn talade och tänkte och resonerade jag som ett barn, men sedan jag blev vuxen sträcker sig mina tankar mycket längre och jag har lagt av med det som är barnsligt. På samma sätt kan vi bara se och förstå en del av Guds storhet nu. Det är som spegelbilden i en orolig vattenyta. Men en dag ska vi se honom i hans fullhet, ansikte mot ansikte. Allt det som jag nu vet är ofullkomligt, men då ska jag veta allt precis som Gud vet allt om mig nu.  
När allt annat går under finns tre saker ändå kvar - Tron, Hoppet och Kärleken - men störst av dem är kärleken.

Så här ser mitt rum ut just nu.. Kan man kalla det rum? Jag tror det förvandlats till en krigszon. Å jag jag har ätigt i min säng... Deprimerande bild.