Jag säger bara det här för att ni måste fatta att ni måste göra en förändring.
Jag tycker inte ens synd om er. Man hör och läser om er varenda dag.
Jag pratar om er misshandlade kvinnor, ja ni som blir slagna av era män, och då riktar jag främst min ilska mot er som har barn. Ni måste stå på er människor! Hur kan ni utsätta ert/era barn för något sånt?
Bryt er fria och skärp till er. Man kan få hjälp, och ni vet det, ni måste väl förstå vad som är bäst för ert barn?

Jag känner inte ens medlidande för er. Ni har valt att stanna kvar hos gubbjäveln som förstör inte bara ditt eget, utan också era barns liv.
Har han slagit en gång ska han för fasen inte få en andra chans. 
Fattar ni inte hur det påverkar barnet? Hur kan ni vara så jävla dumma och svaga individer att ni inte bryter er loss!
Jag förstår att ni är psykiskt nedpressade, men någonstans där inom er, måste ni väl ändå inse faktum? Göra det bästa för era barn, eller stanna kvar hos gubbhelvetet för att ni är för trötta för att orka ta tag i och göra en förändring!

Be strong!
Ni förtjänar bättre, och ni vet det.
Så då kom det ur mig. Skönt.