Jag funderade lite och kom fram till detta:

Drygaste kommentaren EVAH: Been there, done that.
Skönaste raggningrepliken: Jag har något mellan tänderna, kan du hjälpa mig få bort det?

Thats it, håller ni med?

...Föll jag ihop i min säng och somnade med kläderna på... Istället för att ta mig till gymmet.
Jag pallar inte blogga, och inte titta på teve. Jag ligger istället i säng med datorn i mitt knä och ska snart knyta ihop säcken och slumra in tills imorgon.
Då blir det gym och utgång, och vem vet vad mer som kommer att hända?

Och med detta sagt, glöm inte att storleken spelar roll.
Go natt.

Jag är glad. När människor diggar en då kan man inte låta bli att bli glad! =D.
Denna kommentar damp ned bland kommentarerna:
jag diggar dej klockrent!!!

Jag är glad =D!

Jag har funderat.
Hur viktigt är det att INTE ha en skidbacke på sin ost?
Häromveckan skulle vi ha främmande hemma hos farsan, det skulle bli en massa mat och bröd. Farsans sambo insisterade på att osten skulle vara platt. För hujheda mig om osten haft den där skidbacken. Så det var bara att skiva och slänga skivorna i papperskorgen då varken jag eller någon annan ville ha dem. Då var osten platt och fin, utan skidbacke.

In kommer gästerna, lika glada som alltid. Och där står den, osten. Den perfekta osten. Och vem lägger märke till den? Just precis, inte en enda jäkel.

Har ni people märkt hur människor går runt och sjunger när de är ensamma? På stan, i gathörnen, på kafeer, på gymmet... Ja you name it, överallt. Främst verkar det vara invandrare som sjunger.
Jag personligen tycker det är störigt. Varför detta beteende? Sjunger de för mig, eller sjunger de fr sig själva? Vem vill de ska lyssna på sången?

Jag stör mig... Men om det glädjer er, fortsätt.

Min kära mor har tjatat att jag ska visa henne hur rullbandet på gymmet fungerar i ungjefär en vecka nu. Hon sa att det var skrämmande för hon var rädd att bandet skulle spinna iväg i 200 km/h när hon ställde sig på det, ni vet, som det gör i dåliga komedier eller tecknade filmer. Så idag visade jag henne hur det fungerar, och det visade sig inte alls vara så farligt som hon trodde. 

Tove har för övrigt kört ganska hårt idag, kondition en hel timme. Hon är lite trötter nu, vilket är bra eftersom hon ska upp klockan fem imorgon och bege sig till ännu en strålande dag på jobbet. 
Jag och min kära mor lagade för övrigt våfflor dagen till ära (våffeldagen ni vet). Underbart.


Jag visste inte vad jag skulle lägga in för bild så det blidde en där jag ser ut som stryk.

Något som är otroligt irriterande är Youtube! Jag söker alltid låtar och grejor där, men så plötsligt ibland hittar man inte det man letar efter, sådant som man lyssnar på varenda dag i princip, som till exempel Soul Asylum - Runaway train. En orotlig klassiker som alltid har funnits i video versioner, men som nu är spårlöst borta (som ett runaway train)! Nu finns det istället dåliga coverband som tror de ska glänsa i skuggan av låten. Glöm det, jag håller fast vid originalet! Trots att jag inte hittar videon längre. Det är så otroligt irriterande....


Ungjefär såhär onödigt är det med dåliga covers med dåligt ljud på youtube.

Jag drömde inatt att jag inte borde oroa mig för sommarens ekonomi, det vill säga något jag gör varenda dag. Jag har så mycket jag vill göra i sommar nämligen.
När jag vaknade var jag dock lugn. Och lugnare skulle jag bli. När jag kommer ut i hallen ligger ett kuvert från skatteverket innanför ytterdörren. UNDERBART, jag fick tillbaka pengar. Och ganska mycket stålar, säkerligen mer än er! Hej å hå vad jag känner mig lugn nu.

Yo, yo.

Tittade på "grabben i graven brevid" häromkvällen i min ensamhet. Vid ett tillfälle i filmen är det en konversation mellan Desiré och hennes vännina.

Desiré: "Jo men han gör mig lycklig... Men det finns viktigare saker i livet."
Vänninan: "Vaddå"...?

Det fick mig verkligen att fundera på vad som är viktigare, och jag insåg att det finns ingen viktigare egenskap hos en människa, inget man kan värdesätta högre, än när en person gör en annan person lycklig!
Vad är det för mening med att umgås med människor som inte gör en lycklig?

Tänk på det ni, nästa gång ni tänker att det finns viktigare saker i livet.

Punkt slut.

Det är sant.
Eller, jag som är en aning skrockfull räknar faktist olyckor till tre. Om det gått dåligt av något slag redan på morgonen kan jag räkna med två olyckor till under dagen. Det slår nästan aldrig fel.. (Inte konstigt med de negativa tankarna).
Som flygplanskraschen nu... Två till känns som något att räkna med. Behöver inte vara krascher, men i samma kategori. Flygplan. Jag brukar oftast kunna räkna till tre inom loppet av en vecka.

Är det bara jag som är helt skum eller?


Dessutom brukar det hända något i den kategorin innan jag ska ut och flyga, vilket får mig att tro att jag kommer att vara med om den andra eller tredje olyckan...
Är jag helt bakom flötet eller är jag en helt normal flygrädd Tove?

Ja då var den här, och är snart över.
Tove vill dock meddela alla att hon inte under några somhelst omständigheter äter semlor, inte ens under pistolhot. Bara så ni vet lixom.


Snusk.

Och med detta sagt tänker jag fortsätta titta på "Den rätte för Rosing", bara för att ha något att klaga på här på bloggen sedan.

Tove ska härmed avslöja något riktigt stört.
Tove har en rädsla för tunnelbanor, vilket är helt bissart eftersom att hon åker tunnelbanan nästan varenda dag. MEN det roliga är att hon inte är rädd för tunnelbanor i sig, utan människorna I den...
Det rör sig så många flummiga typer där, och Tove är rädd att någon av dem ska kasta ned henne på spåret framför tåget, vilket leder till att Tove alltid står vid tavlorna och håller i sig tills tåget stannat och öppnat dörrarna, då ingen kan kasta henne framför tåget. Dessutom går det omkring folk med mysko reklamskyltar som "Slutet är nära" och sådana liknande saker. Lite fel sätt att få människor att "byta sida", man kan ju inte skrämmas till tro. Tove springer hellre därifrån så fort och så långt hon kan och glömmer hela grejen.
Dessutom finns det en person som hon absolut inte vill möta där nere, han skulle antagligen gå fram till Tove och skratta henne rätt upp i ansiktet, vilket skulle få Tove att bryta ihop av panik ångest. Dessutom går det omkring sådana där "securitas", som är efterblivna poliser, de gör mig nervös.

Kort sagt, tunnelbanor ger Tove ångest, och varje gång Tove vet att hon ska dit ned ensam får hon lite smått panik.


Are we in for nasty weather?

... När ni vill bli avtända?
Själv tänker jag på Bert Karlsson.


Detta är inget personligt. Men ibland behöver man ju lite hjälp på traven.