På morgnarna när jag går över Maria torget finns det några järnkedje staket som avgränsar de bilar som kör in och ut från torget. Jag måste alltid gå förbi dem för att ta mig till jobbet. Jag har därför tagit till vana att hoppa över dem när jag ändå är i farten lixom. Det är mitt morgonglädjeskutt som kommer ur mig när jag är glad och har ett leende på läpparna. Sån e ju jag...
I vilket fall. I morse skulle jag som vanligt hoppa över dem (tjugo centimeter höga är de väl), men missbedömde lite och det blev istället att jag snubblade över den. Men jag lyckades i alla fall hålla balansen och inte falla ned platt på gatan. Detta måste sett lika komiskt som det känndes. Jag ville inget hellre än att apflabba och slänga mig på marken i ett asgarv men insåg snabbt att jag inte hade någon att skratta med.
Tragiskt...