Inatt sov jag i tolv timmar, vilket betyder att jag somnade klockan sex igår kväll. Alltså hade jag noll chans att blogga. Ursäkta mig lixom.

Men igår stod jag och dammsugade i godan ro på övervåningen hemma hos en av våra petigaste kunder. Då hör jag plötsligt ett BRAK från nedervåningen. Min första tanke var "det där var då ingen liten vanlig prydnadsak som for i backen". Jag rusar ned till nedervåningen där braket kom ifrån och där står Mangan och ser allmänt skräckslagen ut.

På köksgolvet ligger en hylla, glas och annat smått och gott i tusen bitar. I väggen finns inget annat än fyra hål där hyllan suttigt fastspikad.

Tove: Hoppsan, vad har hänt här då?
Mangan: Jag drog med fingret längs med hyllkanten för att se om den var dammig, det var den inte. Sen fortsatte jag att damma här borta, (i andra änden av köket).
Tove: Ja, så kan det gå.

Alltså har hyllan passat på att braka ihop när vi var där, en hylla som säkerligen vart fastspikad i väggen i flera år. Mangan hade ju vart tvungen att hänga och svinga i hyllan som en apa för att få den att dra med sig sina fästen i backen också, alltså kan vi utgå från att det inte var hennes fel.  

Dock kan jag tro att kunden lägger skulden på oss ändå.

Typiskt... Så typiskt... Den kunde inte ha passat på att rasa ett par timmar senare? Föresten, om den rasat någon minut tidigare hade ju Mangan fått allt i huvudet, och om jag börjat nere i köket hade jag också fått det i huvudet. 
Ska vi säga att det var tur eller otur att den bestämde sig för att braka ihop precis i det ögonblicket?