Jag vet inte hur många gånger, när jag suttigt på pendeln, som jag har slagit i mitt stackars huvud. Anledningen är att när jag sitter vid en fyrsätig fönsterplats får jag ibland för mig att byta säte till sätet mitt emot. När jag vänder mig, vänder jag mig med huvudet mot fönstret, och såklart, tänker jag inte på att där är ett fönster och Pang, Huuuuvudväärk.