Visst har man som kvinna ganska många hjärn spöken, som spökar?

Vi kan ta ett exempel, om en kille inte ringer upp efter första dejten, ett typiskt exempel faktist. Först börjar nojan smyga sig på, "varför ringer han inte, varför, varför, varför..."? Sedan börjar hjärnspökerna, "Han kanske har tappat sin mobil, han kanske har mycket att göra, han kanske glömt mobilladdaren någonstans..."
Kära nån, vid det läget man börjar bli desperat är det nog bara dags att ge upp. Vi kvinnor tänker och analyserar alldeles för mycket, varför inte bara inse sanningen och gå vidare?

Alla spelar sitt spel, killar har väl inte hjärnspöken eller?


Kanske ser ni ut så där efter första dejten? Då slipper ni nog hjärnspökerna...