..Hur vi kvinnor försöker få plats med en till person i vårt liv. Nämligen en pojkvän (eller något i den stilen). Vi förändrar oss för att ha dem kvar i livet (och då menar jag INTE att vi förändrar oss själva för deras skull, guu skulle jag aldrig göra). Medans killarna från sin sida skiter fullständigt i att ens försöka med att göra plats för oss på det viset.
Om kvinnorna tänker "vi", så är grabbarnas verision av "vi" "jag och min pettenicklas". . .

Mycket jobb för lite deg från kvinnornas sida.

Ibland kan man behöva ett litet tecken som säger att allt det där man offrar faktist är värt det. Och det får man ju inte allt för ofta...


Jag hade inte direkt räknat med att det skulle vara jag som offrar men inte får något tillbaka...