Ja, då var man fast i pannkakans värld. Ni har ingen aning om hur mycket mejl man tar emot varenda dag. Och alla dessa frågor av folk. Dock svarar jag bara de som verkar något intressanta, och inte helt desperata. Har fått mejl från allt för gamla gossar, om de är över trettio läser jag inte ens mejlen. Varför lägga energi lixom? 
Detta uppdrag har faktist lyckats bli ganska spännande. Nu ska ni få ett smakprov på vad folk har mejlat. 

"Hallå, din galna sak.  Så du är en gränstämjare? Aldrig hört talas om det, men berätta gärna mer. Själv tänjer jag mest.
ps. jag äger dig i snöbollskrig. "

"Hej! Du verkar trevlig!
Vilka egenskaper värdesätter du mest hos en kille!"

"Hejsan =)
När åker vi? kidnappar en moped och åker europa runt =)"


Boken som startade allt. Kolla kategorin, Uppdraget.

Många fler tokiga mejl har hamnat i inkorgen, utan att jag svara dem. Det är ganska spännande att se vad folk skriver till en. Vissa är så seriösa och börjar förklara vilka det är i ett 20000 teckens mejl. Nej det pallar man ju knappast läsa. Å jag vet väl inte vilka egenskaper jag värdesätter mest hos en kille heller? Palla svara. Nä. Man känner sig aningen desperat när man kollar igenom mejlen, och faktist inte bara sorterar bort och tänker "Desperat, uusch", vilket vi alla vet är vad jag säger om någon ointressant person spanar in min kramgoa rumpa.

För övrigt har jag sjungit högt på toan idag, minst tre gånger. Mindes dock bara refrängen, så det blev till att sjunga något sånt här.. harkel.. öhum... "Ohh when the saains go marchiin, nananan nanan iiiii, nana, Ohh when the sains..." Väldigt musikaliskt måste jag påstå.

Följ med i uppdragets värld här.