Igår var som sagt Trine i Sverige, hon bor vanligtvis i Norge men var här och hälsade på i två veckor, detta kommer troligen vara enda gången hon är i Sverige på hela sommaren. Det är då till synes synd att somliga människor prioriterar att sitta hemma med sina pojkvänner istället för att ens försöka komma ut med henne. I januari rapporterade hon att hon skulle komma, till dessa personer. Men trots detta, kunde de inte erhålla denna helg, eller nej föresten, denna enda dag (lördagen)... NEJ, föresten, kvällen, till att följa med ut. Nej, då sitter de hellre hemma med sina pojkvänner.
Och jag vet vad ni tänker, alla kanske inte vill gå ut blabla. Men om jag får säga som det är, ingen är tvingad att dricka alkohol, drick ett glas cocacola då. Kom förbi och säg hej, snacka lite skit. Ingen tvingar någon att festa gärnet. Kära nån.
Nu har jag ingen aning om de bakliggande grunderna till detta prioriterande, det kan ju vara lite djupare än vad som framstår i detta ytliga inlägg. Men i mina ögon... WTF? Jag skulle bli ganska ledsen om någon prioriterade att vara med en person hon ser i princip varenda dag, än mig, när hon ser mig knappt en gång om året.
Det är inte alltid okej att prioritera så här. Men som sagt, vad vet jag, jag har ju ingen pojkvän så hur skulle jag kunna veta... 
Ööööh? Men jag har vänner.  


Här är vi som lyckades ta oss ut. Tom Sara tog en sväng förbi, direkt efter att ha gått av tåget från Gävle. Och sen råkade några andra brudar hamna på en annan bar, men skoj var det iaf!