Nu blir det negativt jobbsnack. För er som inte vill höra, kommer att skvallra till chefen, eller på något annat sätt tar illa upp kan ju stänga ögonen och SKITA I ATT LÄSA.

Men just nu sitter jag och funderar på hur nästa vecka kommer att gå ihop. När jag kommer att arbeta med en tjej som knappt har arbetat. Jag fattar nu hur Millan måste kännt sig när hon var arbetsledare för oss långsamma nybörjare. Inte konstigt att hon blev slutkörd och sa upp sig. Palla ansvaret för detta som jag kommer att förklara nu.
Varje hus har en speciell tid, den vanliga arbetstiden ligger på 1 timme och trettio minuter, en tid som man stressar nog med ändå, och som man ibland inte klarar ändå. Detta är ändå en sorts fördel i mitt arbete. För tiden är alltid mot en, vilket gör att tiden rusar iväg när man arbetar.
Nu har jag ju arbetat här i över ett år (förutom ett uppehåll på fem månader), samma som A, och det tog ändå lång tid för oss att komma in i den tiden. Man fattade inte i början hur man skulle klara det. Nu klarar vi det, oftast, med vana, rutin och stress.

Till saken i alla fall.
Nästa vecka ska jag alltså arbeta med en ny tjej eftersom A är ledig och ska åka skidor, vilket hon förtjänar att göra. (: . Då det kommer att gå ganska långsamt för henne kommer jag få öka på min takt. Stressa alltså. Har räknat ut att jag måste arbeta ungjefär 20 - 30 minuter fortare i varje hus, eftersom jag måste göra fler grejor än den nya långsamma tjejen. Att bara den tanken gör mig svettig och ger mig hjärtklappning säger väl ungjefär hur det kommer att gå.
Jag är faktist rädd. Jag vet att jag kommer att bryta ihop till slut.

Dessutom har ju min chef något emot mig. Varenda gång jag gör något litet fel då får jag fingret direkt. Men om hennes favoriter skulle göra samma sak då är det oftast gulligull ändå.
Förstår ni att jag känner press dubbelt upp eller?
Ja, det är synd om mig just nu. Eftersom jag är ledig idag och imorgon och ändå känner att stressen hemsöker mig.

Och nu ska jag förklara för er vad stress är för något. För det är nog inte många som vet vad det egentligen är.

Det finns tre olika sorters stress:
- Anspänning med olust är den grå vardagsstressen. Vi har många uppgifter som måste skötas och alla är inte alltid så roliga.
- Anspänning utan olust är den glada stressen. Då jobbar vi på för att det är roligt. (Något som vi på vårt företag nog känner när vi städar i hus där vi känner oss välkommna och där vi möts av människor som faktist ser oss som jämnlikar och tycker att vi är bäst).
- Olust utan anspänning är den svåra tunga stressen som vi kan uppleva om vi har lite att göra eller har en svår livssituation.

För mycket stress kan leda till hjärtinfarkt, och psykiska problem. Kroppen går på högvarv när vi är stressade och därav sliter på kroppens organ. Därav blir den direkt skadlig för oss.
Och alla har vi en svag punkt. Till slut, någonstans, brister det. För alla.
källa: Katri Cronbloms bok - Lev i tiden (min brorsas skol psykologibok som jag plöjer igenom för tillfället).

Om detta kommer att ske nästa vecka för mig? Kanske. Förhoppningsvis inte. Jag är i alla fall inställd på att min chef kommer att strypa mig långsamt, medans jag sitter i ett hörn och skär mig själv i armarna med kundernas nycklar.


kommer jag att äta skit nästa vecka?

Ni som nu läst allt detta. Och kanske redan har upplevt den där stressen i arbetet. Ni kanske inte sitter där med samma arbetssituationer som mig, trotts att ni arbetar på samma företag.