Mr: Hej, hur är det nu för tiden?
Tove: Jo det är suveränt alltså.
Mr: Okej, här också. Mår så jäkla bra!
Tove: Okej. Bra.
Mr: Jag mår så bra här! Jag är inte som du, bara flyr härifrån.
Tove: Nehepp...
Mr: Jag drar snart, men sen kommer jag tillbaka hit igen. För jag trivs så bra här. Men du har ju inget som håller dig kvar här, då är det bra att dra. Jag trivs så jäkla bra med mitt liv!
Tove: För det första så flyr jag inte härifrån, ser jag ingen anledning till att vara här, och mår bättre av att vara någonannanstans, varför ska jag då sitta i detta land för? Men kul att du helt plötsligt mår så bra här och trivs så bra här. Tro inte att jag är missnöjd med hur jag lever mitt liv, tvärtom, jag trivs otroligt bra med hur jag lever det!
Mr: Nejnej, det är ju bra att du inte ser det så. ÄNTLIGEN MÅR JAG BRA HÄR!

Skrik ut det i mitt fejs. Denna konversation fick dock motsatt effekt på vad DU försökte förmedla till mig. Att du mår så jäkla bra här så att du måste spy det över mig. Ju mer du säger att du "mår så jäkla bra här", desto mer motsatt effekt får det.
Hur mår du egentligen?