Det är en sak som jag funderat på. Jag minns att jag och Fia diskuterade detta ämne en gång för ett tag sedan.
Vi tar ett exempel.
En person har gipsat foten och vandrar omkring med kryckor. Jag försöker gå om personen men snubblar på hans ena krycka. Vem ber om ursäkt egentligen?
Det är klart att det är jag som ber om ursäkt. Typ "Förlåt, det var verkligen inte meningen att ramla över din krycka". Varför? Vad är det för stil egentligen? Varför ska jag behöva be om ursäkt när jag inte direkt lagt krokben på mig själv? Det är inte okej att människor tar för givet att det är mitt fel bara för att jag inte har något handikapp. Vad tycker ni?
Förstår ni vart jag vill komma?

Jag skulle kunna dra en massa exempel här, men jag måste vandra till bussen och ta mig till Stockholm för att möta upp Malin och hennes pojkvän. Hon bor ju i England och jag har inte träffat henne på nästan ett år. Ska bli prima lajbans.


Här är vi hela gänget.