Då har man lidigt, skrattat, gråtigt och vart lycklig och deprimerad denna sommar. + Att man har vart kär, två gånger.. Fuck it! Någon mening måste det ju vart med allt som hände denna sommar. Allt man förlora och allt man vann.

Har jag dragit mitt strå till stacken kanske?

Ibland funderar jag på det gammla och undrar om det var värt tårarna? Det var det inte. Det jag förlorade var mycket mer värt än det jag skulle ha vunnit.
Fast efteråt ser man in i människors själ och ser vem de egentligen är. Man känner sig själv så pass väl efter den här sommarens storm så jag vet att jag inte vill ha något av det jag förlorade, eller det jag skulle vunnit. Är jag då tillbaka där jag började?
Knappast.
 Jag har kommit långt i mig själv, och har en alldeles för stor villja för att palla bry mig om det som ingen annan verkar bry sig om. Om någon hade visat lite intresse, då hade jag lyssnat. Om någon skulle göra det idag skulle jag också lyssna. Men jag lägger knappast någon energi på att grubbla längre. 
 
Under den här sommarn har jag träffat underbara vänner från hela världen, och nu ska jag åka till stockholm för att träffa två av dem som betydde mest för mig under sommaren och spela bowling.


Ja det där är jag. Å det var en riktigt bra dag! (efter att baksmällan var över).

Andrew och Tobbe here I come!