På båten råkade jag på något underligt vis hamna i ett av rockbandens hytt. De fick (såklart) för sig att jag var en groupie som var ute efter att sätta på dem allihopa. Vilket jag inte alls var.
 
 Av någon anledning så hängde jag ändå med en av dem resten av kvällen. Han försökte få mig till hans hytt och jag vet inte vart resten av natten (vad hade han i tankarna tro?). När jag sa att "it aint going to happen", så var anledningen (såklart) att jag hade pojkvän, och/eller att jag bara spelade den "fina flickan" men att jag egentligen (såklart) ville ha honom. Nej, i hans huvud så hade det ingenting att göra med att jag kanske inte alls spelade någonting och att jag helt enkelt tyckte att han var ganska patetisk. Jag sa om att han ville ha något sånt så fick han ta någon av sina groupies, men det var tydligen inte samma sak, och på något underligt sätt så hängde vi resten av natten ändå. (Troligtvis för att han förväntade sig något i alla fall).

Så detta är alltså grejen att vara rockstjärna? Alla tjejer blir billiga (eller gratis?) runt er och ni kan få dem på beställning. Bara att be någon hämta några stycken så är det fixat lixom. Om någon säger nej, då är det inte för att de inte vill, utan bara av den enkla anledningen att de har pojkvän eller av någon annan anledning inte kan. Kul.

Patetiskt.

Nej, tack och lov för att man inte är en av "de där tjejerna". Att man faktist kan stå upp för sig själv och inte är någon annan än sig själv och har en gnutta intigritet. Komiskt att denna rockstjärna skulle hamna med (mattematiskt uträknat) den enda tjejen på hela båten (typ) som inte tänkte sätta på honom.

Tur att man gick av båten med (några hjärnceller färre,) huvudet på plats och värdigheten i behåll.


Sådär såg man ut när man var nästan hemma igen.