Jag och Angelica väntar på hissen. Då kommer det in en kvinna. Hon lyssnar på högtalarna på sin mobiltelefon. Där spelar hon typ arabisk musik. Alltså betyder detta att jag och Angelica också får lyssna på denna musik.

Jag, som aldrig kan hålla igen mina skrattattacker försökte verkligen hålla den inne när tystnaden mellan oss alla tre endast överöstas av musiken. Jag tittar ner i golvet och försöker andas utan att tänka på min skrattattack som är på väg upp. Jag vet att Angelica känner likadant.

När det till slut blir så påtryckande är jag tvungen att kolla på Angelica och sen börjar jag asgarva. Helt ut i luften. Stackars kvinnan måste vetat att jag skrattade åt hela musik situationen.

Det var verkligen inte något personligt. Bara hela situationen som var så lustig.