Att trampa uppför...

Igår var det verkligen en sådan där dag när jag helst av allt hade lagt mig ned på golvet och skrikigt och gråtigt.  Allt på jobbet verkade gå fel. Jag glömde bort att servera några öler, jag tog för mycket betalt, folk var allmänt griniga... Och trots att man kämpar för sitt liv till att vara en god servicemänniska och vara alla till lags, så gick allting åt skogen iaf. Det hjälper ju inte att man är i den perioden i månaden då man är extra känslig och irriterad... 

För det första hade ölprovning för tolv personer. För det andra är det ju en del folk lediga från sina jobb idag, så de passade på att fylla baren igår.
Jag försökte mig också på att löneförhandla med min chef. Ni vet, lördag, då är det ju röd dag. Jag hade ju mycket hellre umgåtts med mina vänner, vilket inte har blivigt av så mycket den senaste tiden, och eftersom jag arbetar för ett privat företag får jag ingen OB, dessutom tycker jag inte att det är värt att arbeta på en röd dag med den ynkliga timlönen jag får. Jag förklarade att jag i princip inte tänkte jobba då om han inte höjer lönen under de timmarna. Klart han inte lyssnade på mig. Men jag tänker faktist stå vid mitt ord där. Om ingen högre lön under lördagen, då får han jobba själv. Vilket inte är hans bästa tänkbara senario, eftersom det kommer att innebära mindre rökpauser. 

Livet känns lite som en lång uppförsbacke just nu. Men oavsett hur brant den är, gör som jag, stå vid ert ord. För du vet vad du är värd och låt ingen annan få dig att tro att du inte är värd det du vill ha!
 

Tankar om ett nyktert liv, slutet av vecka 3.

Jag läste just mina kommentarer och någon där ute i bloggvimlet har frågat mig denna fråga:

Anonym:  Hur har livet gått sen du knöt snöret om flaskan? Vad har blivit ditt substitut? Kram!
Först vill jag bara klargöra ett enkelt missförstånd som säkert många tänker när de läser texten här ovanför. Nej, jag är ingen alkolist. Alkoholen började bara ta för stor plats i mitt liv eftersom jag knappt kunde tänka mig att umgås med människor utan den. Det blev för socialt. Under sommarn jobbade jag även i en bar på Rhodos, där det såklart är fullt tillåtet att dricka alkohol under arbetstid. Vilket gjorde att min sommar bestod av en hel del alkohol, vilket min kropp tog ganska mycket stryk av. 
 Vad som händer när man dricker så där mycket, eller ofta är att man blir otroligt lat. Inte bara fysiskt, utan också psykiskt. Jag orkade knappt röra på mig, och än mindre tänka.
Alkoholen har för övrigt ingått i, i princip varje helg sedan jag fyllde arton för två år sedan.
Så till saken i alla fall. När jag kom hem från Rhodos i slutet av september hade jag redan bestämt mig för att lägga alkoholen på hyllan ett tag för att få mig själv på fötter igen, både psykiskt och fysiskt. Nu jobbar jag under helgerna på en ölbar där jag serverar öl, men det har ändå underlättat en hel del att jobba (även fast jag jobbar med alkohol). Om jag inte skulle jobba skulle jag antagligen ha mycket svårare att stå emot. 
 Men jag måste faktist säga, att nu i slutet av vecka tre så går det fortfarande riktigt bra att vara nykter. Jag känner inget direkt sug efter alkohol, och min kropp och själ mår riktigt bra. Jag försöker satsa mer på bra mat och träning. (Träningen har dock legat på hyllan ett tag pga sjukdom). 
 Har inte direkt hittat något substitut utom cocacola, pluss att jag äter lite mer godis och chips än jag gjort förut. Kan dock inte påstå att detta är stora mängder, utan mest på helgerna. 

Så för att sammanfatta detta långa svar så går det just nu riktigt bra, och jag mår bättre än på rikitgt länge. Om någon annan har några frågor så är det bara att spotta ut dem.

Mer tankar om ett nyktert liv lär komma i helgen, eller början av nästa vecka.

Ciao.

Rosa bandet galan.


Ikväll visade teve 3 Rosa bandet galan och tillsammans lyckades Sverige samla in nästan 50 miljoner kronor till bröstcancer forskningen. Bröstcancer är den cancer sjukdom som är vanligast bland oss kvinnor, och det sker mycket forskning kring den. 
 
Idag skänkte även jag och min mamma pengar till denna forskning.




Bra jobbat Sverige!



Nu har det stigit åt huvudet.

Jag har plötsligt insett hur många människor runt omkring som ser sig själva som vuxna människor.
Kära nån säger jag bara!
Läste just Blondinbellas blogg, tycker mycket om att läsa den och har börjat göra det nästan varje dag. Där skriver hon så mycket om att hon blivit vuxen, och hur vuxen hon känner sig.
För att inte tala om bekanta som pratar om hur vuxna de är. 
Å ja visst, det är jätte bra för er alla som känner att ni är vuxna om ni vill känna så. Men, tycker inte ni, att om till exempel jag skulle gå runt och prata om det och nämna det i sisådär varannan mening, eller i varje blogginlägg, skulle det inte då få motsatt effekt? 
Men mina vänner, här ska ni få höra nått. Ni får gärna känna er vuxna, jag bryr mig inte, men i mina ögon är ni fortfarande en person som jag känner och älskar, och jag kommer aldrig att tänka på er som 'vuxnare' för att ni nämner det eller betalar räkningar. Ju mer ni försöker få människor att se er som vuxna genom att säga det, ju mer motsatt effekt får det. Var er själva så kommer det väl i sin egen takt?  

Hur klassificerar man egentligen en vuxen person? Borde inte det vara när du tar ansvar för dina egna handlingar och vågar stå för dem, inte när du betalar räkningar och 'ser' vuxen ut på en bild. 

För övrigt vill jag aldrig förlora mitt barnasinne. Jag vill inte bli fullständigt vuxen, jag vill dansa vidare i livet utan att behöva tänka på 'hur vuxen jag känner mig'.

Detta har verkligen stigit åt huvudet på folk, kanske för att de nått en viss ålder eller vad vet jag. Men snart når ni klimakteriet och önskar att ni hade vart barn lite längre...

(Och, för övrigt, jag ber om ursäkt om någon där ute i bloggvimlet tar illa upp eller känner att det är riktat mot DIG, för detta är inget påhopp mot någon, bara mina egna åsikter).

Tack för ordet.

Dixie Chicks inspirerar

Var det någon som såg dokumentären på SVT ikväll, om bandet Dixie Chicks?

För er som inte vet vilka det är kan jag berätta att det är de starkaste brudarna i hela Amerika, och de har antagligen inspirerat många människor till att stå kvar vid sin åsikt trots starka motgångar, och till och med dödshot.

I mars 2003 vid en konsert i London skapar de stora rubriker då Natalie Mains, gruppens huvudsångerska, uttalar sig om USAs president. Denna konsert utspelade sig nämligen tio dagar innan George W Bush planerat att skika in de första trupperna i Irak.
"Jag skäms över att George W Bush kommer från Texas".
Detta ledde till att flera radiostationer var tvugna att sluta spela deras musik. Många av deras tidigare fans slängde deras skivor i soporna, och de fick en del inte så trevliga smeknamn. Människor bad dem att lägga ned sitt spelande.  



Bildkälla



Trots döds hot och bojkottning, kämpade gruppen vidare, och de stod alltid för vad de sagt och växte sig starkare genom det, samtidigt som de stod vid varandras sidor.
 2006 släpptes albumet Taking the long way som vann fem grammy awords. I albumet finns låten som säkert många känner igen, och som jag nu förstår innebörden med, Not ready to make nice.

'It's a sad sad story when a mother will teach her daughter that she ought to hate a perfect stranger
And how in the world can the words that I said
Send somebody so over the edge
That they'd write me a letter sayin' that I better shut up and sing or my life will be over'

Efter att över 2000 Amerikanska soldater dött i kriget i Irak kanske det inte hade vart så fel att lyssna på vad Dixie chicks hade att säga i alla fall?  

Min personliga åsikt av gruppen är att de är otroliga förebilder som inte ger upp på grund av sin yttrande frihet. De inspirerar mig, och säkert många andra människor, att vara starka i det ni tror på och stå för det ni tycker.

"Låt aldrig någon annan bestämma vad du ska tycka eller tänka"


Till er som förlorat en vän


Idag har vart en dag som jag ägnar åt att sörja en bortgången vän. 

Det är svårt att förstå varför en sådan underbar människa ska behöva lämna oss alldeles för tidigt. En kille som har hela livet framför sig har lämnat oss.  
Idag frågar jag mig själv vad meningen med din bortgång är? Det är svårt att förstå att du är borta. Det finns en mening med ditt liv, och det faktum att det tog slut alldeles för tidigt, det är jag säker på.  Varför är annars livet värt att leva vidare för?
I sådana här stunder är det okej att vara svag och sörja, samtidigt som man vet att livet rullar vidare.

När man känner sig redo släpper man taget och går vidare, starkare än förut.
Nu är du på ett bättre ställe, och jag vet att jag kommer att träffa dig igen. Det är vad jag intalar mig för att leva vidare, och jag är säker på att det är så.  

Saknaden är stor och jag kommer alltid att minnas de glada stunder vi hade tillsammans.
/Tove

R.I.P Roddan




Hur kan livet vara så orättvist? Att en sådan underbar människa har tagits ifrån oss alldeles för tidigt.
 Kommer alltid att minnas din glada eneergi, och jag är glad att jag fick känna dig.
Vila i frid.


Om Självkritik


Hur kommer det sig att man väljer att tro på det dåliga människor säger, istället för det som är bra? 

 


Att leva ett nyktert liv.1

De som känner mig vet att alkohol har vart en stor del av mitt liv. Okej nu låter det som jag har problem med alkoholen, och det var inte riktigt vad jag siktade in mig på. 

 Alkohol, har sedan jag fyllde 18, vart en viktig gäst i helgens sociala sammanhang.  Jag är en väldigt scocial person som inte kan tänka mig ett liv utan människor omkring mig.  Redan i gymnasiet börjades det dricka mycket alkohol. Eftersom jag bodde på internat blev det en hel del fest även i veckorna (även fast man inte fick det, men det var ju en del av det roliga). Sedan studenten har jag två sesonger jobbat på Rhodos, där det är en hel del fest, ska väl tilläggas att att festen pågår under arbetstid. Efter tre månader av bara festande kan man ju förstå att man blir lite sliten.
 Jag kan knappt minnas en enda helg då jag inte har vart ute på någon bar, eller nattklubb någonstans i sverige (eller grekland).

Tänk så mycket pengar jag kunde ha sparat om jag vart nykter någon helg då och då. (För att inte tala om hjärnceller).

Så,  när det kommer till kritan, och man är tillbaka i Sverige, har jag nu (äntligen) insett att alkohol inte är så kul som det verkar, och jag har blivigt stark nog att avstå från den. För min egen skull. Inte en droppe alkohol har jag druckit på tre veckor på lördag (minivåg för mig), och min kropp och själ mår toppen! Jag försöker finna andra, viktigare saker att hitta på än att bara förgifta mig med alkohol. Jag har satt ett minimum till 17 december, eftersom det är min födelsedag. Men vem vet, kanske vill jag inte dricka då heller.



"Du är stark nog att göra precis vad du vill, ingen annan har någon rätt att bestämma vad du gör med din kropp"



Rosita, jag och Ibbe (min chef på Rhodos) festar gärnet för några veckor sedan.


Kan du glömma och förlåta är du lyckligt lottad.

Har du någonsin gjort någonting mot någon du älskar som du kom att ångra så länge du kan minnas?
Har någon du älskar gjort någonting som gör dig arg eller ledsen när du tänker tillbaka på det?

Jag har lärt mig att det som är viktigt i livet är det som får mig att vara lycklig. Jag har gjort en del misstag, som jag har ångrat varenda dag.

Men kan du lämna det som var och leva i nuet, inse att vissa människor menar allvar i ett "Förlåt", och att fälda tårar är äkta? Kan du stryka ett streck över det som var och ge människor en andra chans? 
 
Du kanske tänker att vissa människor inte ens är värda tårarna. Men om denna människa som gjort dig något ont ber om din förlåtelse, då är du lyckligt lottad om du kan glömma och förlåta.

Trots allt, nästa gång kanske det är du som gör ett stort misstag. Då är det kanske du som ber om en andra chans.

I mitt 20 åriga liv har jag lärt mig att detta är en viktig del av livet, för visst är vänner och människor vi älskar det viktigaste vi har omkring oss?


Vart ska man finna äventyren?

Jag bläddrar, och söker. Sol, sol, sol, SOL! Vita stränder, blåa hav. klorfyllda pooler... Randiga parasoll, färgglada drinkar, bruna igenomstekta läderrynkiga människor.
 Vart ska man finna äventyren?


Denna bild tog jag på en resa genom Rhodos.

I november är det jag och Sofia som ska åka låångt bort, från det kyliga sverige, till ett mindre kyligt land. Vart vi ska har vi inte bestämt oss för ännu. Vi vill bara ha 1 vecka av slappande vid poolen. Steka våra kroppar under den blåa himlen. Upptäcka nya fjärran platser. . .
 Med tanke på forna resor har vi bestämt att Turkiet, och Grekland är uteslutet. Vi vill upptäcka ett nytt land. Ett land med lite mer sevärdigheter och minnen för livet.
Har ni några förslag?


"Parodi på Dagens Outfit"


21 oktober.



 - Jag rakade min pudel i morse.


Nattuggla.

Natti.


   



       

Tanke 1.


Om lutande tornet i Pisa inte skulle luta, vad skulle de då döpt tornet till?



Om att flyta motströms.

Kan inte säga att jag är särskilt intresserad av varken kläder eller politik. Samhällets regler är bara riktlinjer för att kontrollera oss. När jag ser människor på tåget på väg till eller från sina jobb, ser jag människor som har gett upp sin frihet för att leva under samhällets lagar.

Om någon går ut på stan i sin pyamas ser folk snett på personen. Om någon går till kyrkan en söndag skrattar de. En normal person ska tydligen numera bära dyra märkeskläder och skor för 6000 spänn, annars är personen "helt ute", och tydligen ska du tillbedja modegurun.  
Det roliga är att människor faktist accepterar att leva i en värld av påhittad frihet, genom att underkasta sig samhället. Du lever som samhället vill ha dig, du fyller en plats. Du vet att människorna på gatan accepterar dig, eftersom du är med i en maskerad där alla spelar "normalast vinner". Du har ett tryggt hem och du vågar inte ta några risker.

Låt mig då påminna dig om att du har bara Ett liv. Varför ska du leva upp till andras förhoppningar istället för dina egna?
Låt dig inte luras av tidningar och teveapparater, för sanningen och friheten finns där ute, det är bara för dig att finna den.

Själv försöker jag få mitt liv att endast bestå av det jag själv vill, och det jag tror på. Om jag bestämmer mig för att åka till andra sidan jorden imorn är det ingen som kan säga att jag inte får eller kan. Jag skulle enkelt kunna säga hej då till mitt jobb för att hitta andra utmaningar.
 Om någon skrattar åt mig om jag skulle gå till kyrkan på en söndag skulle jag låta dem göra det, och om jag vill gå ut på stan i min pyamas så gör jag det. Skakar jag på axlarna är det bara för att jag inte bryr mig. Håller jag för mina öron vill jag inte ta in den skit du ger mig.



"Only 3 people have the right to judge me: Me, my self and I". Så stå på dig och ta ingen skit av någon!

En vanlig middag vid familjen Bergmans matbord.

Det var jag, min kära mor, och mina två bröder Tobias ( 21) och Emil (typ 17) som njöt av den goda kycklingen idag. Dock fick jag en del skrattattacker och funderade på hur normalt dessa dialoger egentligen var.

Tobias säger "Va fan, din jävla dumhuvud Emil, du fattar ju ingenting".
Emil "Men ååååh du fattar väl att du aldrig kommer att göra d i alla fall, du kan ju inte spara en krona".
Tobias "Morsan vad skulle du göra om jag kommer hem från jobbet imorn å säger att nu drar jag till Australien"?
Min kära mor: "Jaaadu, jag vet inte".
Emil "hahahaha, skulle du ju aldrig göra i alla fall Tobias".
Jag håller med.
Tobias sjunger "Emil äter bajs, och luktar skiiiiiit".

Kan man göra annat än att sätta maten i halsen? 


.






.


Sista nattbussen hem.


Sista nattbussen hem en lördag är ingen tio poängare direkt. Högljudda människor som skriker en i öronen och tar ens chips direkt ur påsen...
 Samtidigt kunde jag inte låta bli att förundras över hur flera människor satt i par utspritt i bussen. Det vill säga man+kvinna, eller som i detta fallet där man kunde undra om de flesta par var lika unga som de betedde sig (det vill säga ej man+kvinna, kanske dagismonster?).

Tankarna som vandrar likt hjulen på bussen.
Hur många av dessa kommer bli förälskade inatt? Vilka kommer få hjärtat krossat inatt? och vilka kommer få dunka sitt huvud mot sänggaveln inatt...?

"Parodi på dagens outfit"

18 oktober.




-På frukt och grönt i stan kosstar frukten endast 10kr/hg.

"Parodi på Dagens Outfit"

17 oktober.




Två maskerade gärningsmän försvann på en cykel.
Gärningsman nr1 som trampade cykeln hade en vit halsduk lindat runt huvudet, personen verkade ha det lite tungt då cykeln vinglade en hel del.
Gärningsman nr2 satt på pakethållaren och hade en svart halsduk lindat runt huvudet, och kan i flykten ha hojtat "Trampa fortare din jubelåsna", vilket för våra misstankar till att gärningsman nr1 är en jubelåsna.

- Båda halsdukar köpta på Ullared.
- Cykeln var begagnad hittad i ett förråd.

Power Juice

Det jag alltid kommer att minnas från Rhodos sommarn 2008 är Power juicen som jag drack Minst en om dagen i tre månader. För Rhodos råkar nämligen ha den BÄSTA (!) Smootis baren ni kan föreställa er. Mycket mer klass på den juicen än på den jag och min kära mor brukar göra här hemma.











Juicen och knasigheterna med de bästa människorna på Power juice baren kommer jag aldrig att glömma. Nästa år kommer vi att skapa nya minnen där, förstås.


Att dansa i regnet är väl ingen konst

Har ni någon gång vart så fachinerade av regnet att ni bara inte kan låta bli att dansa i det? Har man jobbat på Rhodos två sommrar utan regn är det enkelt att bli lite över fashinerad när första oädret drar in över vår lilla bargata...









Efter dansen hade jag blöta skor i två dagar.  


Markera revir.

Min vanliga joggingtur längs kanalen. Där står han! En man med neddragen gylf ,och vad gör han? Jo just precis, pinkar mot en tall! Lite som en hund som markerar sitt revir. Han är medveten om att jag joggar i hans riktning men inte verkar han berörd över huvudtaget för det. Han såg i för sig inte vidare nykter ut, och nöden har ju som sagt ingen lag.
 
Tur var det väl att vinden blåste i rätt riktning i alla fall så jag slapp urinstänk på mina joggingskläder . .


Lite utsatt.





Snacka om att känna sig jagad?


SUPERMODEL

En av mina bästa tjejkompisar är med i en ganska så utbredd, och stor tävling.
Nämligen "Super Model" of the world.
Vinnaren får åka till USA och tävla om något sorts Super model kontrakt där. Förra året kom hon vidare till Sverige finalen. Och i år gick hon vidare från första delfinalen. (Är lite oklar på hur många delfinaler det är). I alla fall, om ni är nyfikna så spana in på hennes blogg och se hur det går!

www.metrobloggen.se/skogslilja



Jag håller alla tummar för dig Sara!


"Parodi på dagens outfit"

16 oktober.



-Rumpan fick man på köpet på McDonalds
.




En promenix med en barndomsvän får en alltid på topp.


Nu hade vi inte träffats på si så där sex veckor med tanke på att jag vart borta på äventyr i Grekland. Men varje gång man träffar dig så är det alltid värt det! Det bästa är att det känns i hela kroppen när det var ett tag sedan vi sågs sist. Det liksom bubblar upp där inne ifrån och kommer ut i extrema skrattattaker. Behöver jag säga att du betyder väldigt mycket för mig?  


Sofia.



Jag.




 


Ordning på oredan imorn.



Nu börjar min hjärna stänga av för natten. Den behöver laddas innan jag kan fortsätta med designen, så jag ber om ursäkt för att det ser lite stökigt ut här.



Typ som mitt och Angelicas rum på gymnasiet.

nattinatt

Ursäkta röran.


Ursäkta röran, jag jobbar med en ny design.




Vad vet jag?


Det är enligt somliga nyfikna människor spännande. Det gör ont. Det kan svida lite. Det kan till och med vara riktigt snuskigt, med ett baksug till följd.
Varför detta hål ligger på menyn förstår jag inte. Men när man väl kommit igång kan det tydligen vara helt fantastiskt!


Vad vet jag, jag har aldrig testat analsex.


Nytt utseende?


[Jag funderar på att göra om utseendet här på The.Edge. Men med tanke på att min över energiska hjärna inte fattar någonting av hur en dator fungerar ber jag härmed om er hjälp.

Hur får ni era bloggar så fina? Hur får man in hela paketet i sin blogg? Okej, om någon kan hjälpa ett stackars oteknisk freak, så är ni välkomna att försöka förklara det för mig!]


Tjobreee.


"Dagens outfit".

VARNING: Kom ihåg att detta endast är parodidagens outfit.

Jag är ju en tjej som tycker om att skryta lite extra, ni vet när man har haft lite rajtantajtan. Därav denna sönderklippta tröja med trycket "Just did it". Tröjan hålls upp med en hårtofs från H&M. Köps i 10pack för endast 15.50kr.


Eftersom mitt kalufs blev extra kalufsigt efter att jag "did it", håller jag det på plats med en vit keps, som jag hittat på huvudet på en pudel.  


Bling-bling kjolen hyrd från jingelbells.detärfint.com för endast 9.50kr/h.


Skor, 2år gamla, lånade av Emma, alldeles gratis (är det inte underbart när man har så snälla vänner som inte bara låter en låna ett par fina skor, utan gör det alldeles gratis)?!


Ps. Mannen i bakgrunden har ingenting med texten att göra, (vilket menas med att jag varken har köpt, lånat, hyrt eller att jag "did him")!


Parodi "Dagens Outfit"

Sofia kom på ett kul nytt bloggämne. Tack för det Fia mitt gull. Första parodi på dagens outfit kommer senare idag. Alltså, ursäkta, men hur många bloggar är inte grymt seriösa på "Dagens outfit" inlägg. Jag kan inte ett skvatt om mode eller kläder. Därför kan man lägga in lite komedi i det hela, för jag är ju en sån där riktigt grymt skojig person med för mycket skämt i mitt lilla huvud som bara väntar på att få ploppa ut.
Min personliga åsikt om Dagens Outfit är att det blivigt väldigt tråkigt. Därav denna komedi. Så spana in senare vettja.

Ciao.

Råkade dricka banan i morse.

Det är ett känt faktum i min vänskapskrets att jag aldrig dricker, eller ens rör vid något som heter banan såvida den inte är KRAV märkt, eftersom havssköldpaddorna dör när de blå påsarna försvinner ut i havet, (de blå påsarna sätts runt banan klasorna för att förhindra insäckter att invardera bananen). I vilket fall,  kan gå in närmare på det ämnet när jag har mer tid att skriva.



Imorse satte jag mig med min vanliga frukost. Vilken består av ägg, smörgås och ett glas juice. Utan en tanke på att det kunde vara banan i detta glas. Morsan vet ju bättre än att köpa juice med banan i eftersom att jag får spel. Men när jag för en stund sedan tittade in i kylskåpet såg jag till min fasa en stor banan-klase på förpackningen!
Så just nu försöker jag hämta mig från chocktillståndet och gå till jobbet. (Eftersom min chef ringde för trettio minuter sedan och sa att jag skulle börja jobba halv fem).



Nu undrar jag om morsan köpte juicen för att retas eller om hon helt enkelt inte tänkte på mig där vid juice hyllan i affären....

Bästa Disneyfilm?

Ligger just nu i soffan och lyssnar på olika Disneylåtar på min dator.  Man blir så nostalgisk när man tänker tillbaka på de gamla filmerna man brukade titta på när man var yngre.
 Kan aldrig bestämma vilken film jag tycker bäst om. Men i min topplista av gamla Disneyfilmer ligger bl.a. Lejonkungen, Pochahontas och Aladdin.



Vilken är er favorit bland gamla Disneyfilmer? 

Det där juckandet.

Har ni brudar någon gång vart med om det där juckandet upp och ned så att du får kvällningar?
Ja, jag snackar om när du går ned på killen.
Om man tycker om att få upp maten igen så är det kanske en bra idé med juckandet. Men vem vill egentligen ha den neddtryckt i magsäcken? Okej, okej, självklart finns det undantag på detta, jag menar vissa kvinnor tycker det är ashärligt med penisen långt ned i halsen. För att inte tala om männen, de älskar den där rörelsen som för den längre in.

Men om man är av skalan som inte gillar denna rörelse, lyd ett gått råd och säg bara:
"Om du gör så där en gång till biter jag av den"!

För lets face it, ingen kille vill ha sin pettenicklas avbiten.

Våldtäksmannen inte värd att leva?

En kvinna blev brutalt våldtagen av en man. Våldtäksmannen skar upp halsen på kvinnan i ett försök att mörda henne. Att denna kvinna överlevde kan man ju kalla för ett under. Dock med vetskapen om att denna person fortfarande var ute i friheten och kunde åsamka anna kvinnor denna förnedring. Hon vänder sig då till en vän, denna vän, en man, tar saken i egna händer. 
 Han ger våldtäksmannen samma behandling som han gett kvinnan. Han tar med sig kniven och mördar honom.

Denna person råkar i sin ilska skära sig själv, och därav får polisen tag på honom och plockar in honom bakom lås och bom.

I mina ögon hade det inte gjort någonting om han aldrig hamnat i fängelse. Våldtäksmän är inte värda att gå fria. Och personen som mördade denna våldtäksman respekterar kvinnor mer än något annat.


Vad för straff borde våldtäksmän få egentligen tycker ni?

Funkar alltid.





Ett band som alltid funkar att lyssna på är CREEDENCE CLEARWATER. Jag kan nog säga att i alla väder går det att lyssna på denna grupp. En hel del klassiker har de också, vilket gör att man blir lite nostalgisk.


De är mitt lyckopiller ikväll.





Dagens goda gärning.

Dagens goda gärning.


Efter att ha träffat Sofia en sväng på stan tog jag bussen hem igen. På bussen finns det ju en del lustiga människor att titta på. Det jobbigaste är när de sätter sig bredvid en själv och man utsätts för en plågsam doft. Denna doft kan bara sammanfattas i ett ord, nämligen alkohol.

Idag hade jag turen med mig, då en så kallad A-lagare satte sig bredvid mig. Han var inte bara onykter, han luktade även gammal sko. När han gick av bussen vinglade han till och tappade samtidigt sin plånbok. Detta märkte han självklart inte utan klev av bussen med tron på att allt var som det skulle. Jag och tjejen som satt mitt emot mig kollade på varandra med en blick som sa "jahopp, å vem ska springa efter honom"? Denna vem blev självklart jag. Och som tack för det fick jag en kram, vilket inte var den bästa plan han haft direkt.  Men det var bara att hålla andan och springa in i bussen igen.


Mitt egna Alag på Rhodos.


Men en god gärning gjorde man iaf.


Jag är jagad.

Jepp.
Och terrad. Just idag, inatt, för att vara exakt.
Har till och med lagt upp en ihopfällbar säng här brevid mig, just in case.

Det är nämligen så att min kära vän Rickie har terrat mig ikväll med telefonsamtal och ett och annat sms. Och så visade det sig, (när jag väl bestämde mig för att svara), att han var ute och åkte bil med en vän och sin hund. Då kom det även fram att dessa två små troll inte hade någonstans att sova inatt, så just i detta nu försöker min kära vän trollet Rickie att hitta en plats för sin hund att sova, så att han och den andra hemlöse får en plats att sova hos mig inatt.



Detta trodde jag ju så mycket jag ville på eftersom Rickie är som han är, men ställde fram en extra säng, just in case, för att jag är så snäll (å kom inte här å säg någe annat Rickie).

Sperma i munnen.


[Det är väl ett allmänt faktum att alla människor är olika. Detta faktum gäller även i de mest intima stunder. Vissa tjejer tycker det är jätte spännande att svälja sperma, medans andra anser att det är motbjudande. Vissa sväljer i vissa tillfällen, kanske om de tycker om personen eller när de blir överaskade. 
Men om man nu är av skalan som anser att detta är motbjudande finns det ju ett litet knep att ta till. Nämligen att vara förberedd. Be bara killen att säga till innan, eller om han inte är så pratglad så kan han iaf ge dig ett litet tecken på att "nu är jag snart där". ]

Eller så gör ni som mig om killen vägrar lyssna. Tar hela satsen i munnen och tackar killen med en tungkyss. Då lär han aldrig överaska igen.!

Vill du bli slav under ett microchip?

Vill du få ett mikrochip inopererat i kroppen?



Såg för några dagar sedan dokumentären om konspirationsteorier angående den 11 september. Hur USA skulle ha gjort det mot sig själva. Bevis teorierna de hade var ganska enkla att förstå och faktist ganska övertygande. Bland annat kom det upp att man vill skapa en "Världsmakt" där hela världen är inkluderad.
Där kom det fram att man i framtiden vill operera in ett micro chip i varje människa. Sedan kan man följa denna människas steg vart än denna person befinner sig på jorden.  Detta ska tydligen vara någon sorts säkerhet, något som får dig att känna dig trygg. Detta chip kommer kontrollera allt du gör, om du handlar mat, spelar bowling, eller arbetar. Om en person missköter sig kan man stänga av chipet, vilket begränsar vad du kan(/får) göra. 
Detta är inget de ens kommer att påtvinga människor. Vi kommer villja ha dem inopererade helt av egen vilja. men när de väl sitter där de sitter blir vi ändå påtvingade ett liv utan frihet. Teorin var att de håller våra tankar på annat medans de planerar "världsmakten" och mikrochipens framtid. Dvs, med teve program, de värsta nyheterna, och tidningar. För att skrämma upp människornas undermedvetna så att vi enkelt ska gå med på hela planen. Det som verkligen skrämmer mig är att när vi går med på detta blir vi slavar under en världsmakt, där de kontrollerar våra liv med ett litet mikro chip. Du kan inte göra någonting utan att veta att "de" ser dig.
Du blir slav under ett mikrochip.

Detta mikrochip har man i många år pratat om inom den kristna kyrkan, mikrochipet är ju lika med antikrist, personen som tar över världen. Låter inte det skrämmande? Lyssna på detta. Mikrochipet finns inte bara redan på många Amerikanares pass,  det har redan testopererats in i ett fåtal människor. Som från min personliga åsikt är lurade till ett liv utan frihet.

Amerika kämpade ju mot slaveriet, nu verkar det som om de börjar bli för det istället, och inte bara Amerika, hela världen kämpar väl mot slaveriet. Aldrig någonsin har jag hört människor säga, "ja låt ett mikrochip styra våra liv".  Vi människor har tydligen blivigt så sinnesförvirrade av alla tidningar och nyheter att vi ger upp våran frihet.




Så frågan är, vill du bli slav under ett mikrochip medans en maktsugen idiot tar över världen?

Its right there.

Det där lilla extra.
Den första kyssen till exempel. Den med dig. Den minns jag. Den första fjärilen i magen. Den första "jag saknar dig fast du bara är i andra rummet" känslan.
Man är fast.
Hur förklarar man sina 'feelings', när man vet att man inte kan ha ett förhållande? Varför öppna den dörren istället för att bara ha den på glänt?

"Jag måste bara se hela världen först".
Och ditt svar var: "Its that all"?

Och sen kom den där dagen, då jag var tvungen att lämna dig.

Jag saknar dig...


Reunion in Stockholm.


I had a looot of fun this weekend, when Andrew and Seth was here in Stockholm.





Party time at the wednesday.


JEEDEE, Tobbe.


Andrew and me at the apartment.



This is just some of the pictures from this weekend.

Varför grubbla?

På vägen hem från jobbet inatt råkade jag tyvärr öppna en dörr till det förflutna, och självklart satte detta igång en tankegång av GRUBBLANDE. Trodde jag slutat grubbla och gått vidare. Men vissa saker känns fortfarande ouppklarade. Med tanke på att dessa minnen är ouppklarade, kan jag förstå varför jag lät mig själv släppa in minnerna i tankarna igen. 
Ni vet väl hur det är? Man säger till sig själv att vara stark, för inte kan man reda ut saker och ting när det gått så illa.
 



Ibland sträcker jag upp mina händer mot skyn och bara hoppas på ett mirakel. 

Ett mirakel som aldrig sker... Vart är du när jag behöver dig? Hur mycket av det här ska jag behöva grubbla på, och hur länge? Jag antar att det här är mitt känslomässiga straff, att se dig vara lycklig medans jag själv lever i ett liv av tankar på vad som gick fel.

FUCK IT. Nu ger jag upp grubblandet och går vidare och jag skyller på den deprimerande årstiden . .


Bargatan, ett känslomässigt lumpen.

Högsäsong. Bargatan.


Musik dånar från varje vrå. Ljus från alla håll och kanter. Alkoholen.. (finns det något att säga om den)? Fulla, vinglande, gråtande, skrikande, slagsmål. Kan man säga att känslorna flödar?
Här lever alla i sin egna bubbla. Allt för att överleva denna känslomässiga resa. Är man sig själv, eller väljer man att vara någon annan? Alla kan när som helst byta skepnad, eller personlighet, i vetskapen om att allt när som helst kan rasa samman. I varje vrå står prickskyttar och väntar på sitt nästa offer. Är du en av dem?
Snubblar du är du full. Vandrar du med någon betyder det att ni hade ihop det på något sätt. Hör du djungeltelegrafen viska i ditt öra, vet hela armén vad du eller någon annan har gjort, eller så vet du att det bara är bullshit.
Alkoholen får dig på känslomässigt fall, vilket stillar dina nerver om att det kanske är du som blir träffad imorgon.

Detta är känslomässiga lumpen som du lämnar med lite mer erfarenheter än du hade när du skrev in dig. 

Så SKÅL för bargatan.
 


Jag tror jag lämnade hjärnan på motorvägen..

Eller hur Angelica?
Eller vaddå trög? Sitter hjärncellerna i hårfärgen kanske?
Ja, så måste det ju vara...
Iaf idag. Med en sista utekväll med Andrew och Seth innan de drar tillbaka till sitt hem i Californien, fick man fyra timmars sömn, en sen frukost, och nu försöker man sammla hjärnan för att få något vettigt gjort.
Funkar inte vettni....


I ett försök att tänka döljer jag mina öron med pandor.


I ett försök att Slippa tänka tar Angelica på sig en mössa.



(Fasen, måste ju tillägga att jag har slutat dricka alkohol. Känns väldigt bra att vakna upp utan baksmälla måste jag säga). 

Andrews rule.






"If you haft to ask about something that you shold, or should not do, The answer will always be 'NO'."
 
THE END








Dags att glömma och gå vidare kanske?

Då har man lidigt, skrattat, gråtigt och vart lycklig och deprimerad denna sommar. + Att man har vart kär, två gånger.. Fuck it! Någon mening måste det ju vart med allt som hände denna sommar. Allt man förlora och allt man vann.

Har jag dragit mitt strå till stacken kanske?

Ibland funderar jag på det gammla och undrar om det var värt tårarna? Det var det inte. Det jag förlorade var mycket mer värt än det jag skulle ha vunnit.
Fast efteråt ser man in i människors själ och ser vem de egentligen är. Man känner sig själv så pass väl efter den här sommarens storm så jag vet att jag inte vill ha något av det jag förlorade, eller det jag skulle vunnit. Är jag då tillbaka där jag började?
Knappast.
 Jag har kommit långt i mig själv, och har en alldeles för stor villja för att palla bry mig om det som ingen annan verkar bry sig om. Om någon hade visat lite intresse, då hade jag lyssnat. Om någon skulle göra det idag skulle jag också lyssna. Men jag lägger knappast någon energi på att grubbla längre. 
 
Under den här sommarn har jag träffat underbara vänner från hela världen, och nu ska jag åka till stockholm för att träffa två av dem som betydde mest för mig under sommaren och spela bowling.


Ja det där är jag. Å det var en riktigt bra dag! (efter att baksmällan var över).

Andrew och Tobbe here I come!

Time is a bitch.

Jag önskar att tiden kunde gå liiiite fortare. 

Jag har så mycket planer nu över vintern så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Först blir det jobb här hemma några veckor, sedan lär jag och Rosita tjäna pengar någonannanstans. Troligen Norge eller Amerika. OM det blir Norge, lär vi jobba som tusan i tre-fyra månader, och leva så snålt vi bara kan för att sedan dra en sväng till Amerika i början av nästa år. Då blir det bara slappa. Sedan har vi pratat om Ibiza, och lite andra ställen att sticka till. Amerika har jag redan inplanerat i mitt schema då jag ska åka till Californien och hälsa på en kompis som bor där. När detta blir beror på hur de andra res och jobbplanerna går. 

I november ska jag och min barndomspolare ta en sista minuten resa och dra till solen och bara njuta en vecka. Kan ju behövas, eftersom Sverige är så nedrans deprimerande under vintern.

Jag har även planer på att åka iväg till England ett slag, eftersom jag har en del vänner där.
Förhoppningsvis åker jag väl till Norge så jag får ihop tillräckligt med pengar till mina resplaner.

Självklart ligger även Australien höögt upp på min lista av drömresmål. Frågan är hur jag ska få in det i schemat detta halvår?

Antagligen drar jag till Rhodos väldigt, väldigt tidigt nästa år. Kanske redan i februari. Eller vem vet, kanske drar jag mig dit redan imorn... deprimerande...


 Jersey mou.




How do you know?

Of all the people you meet, How do you know who to trust?
I choose to belive that all the people thats laughing Whit you and not At you are the people to trust. Because, in the end, you only want to be with the people thats make you laugh. 
(Okey if Im to drunk, then its okey to laugh At me) ;). 

 Anyway, Just wanted to say. I miss you crazy RHODOS people! 

 
Shot TIME!



Vicki and me.



Power to the Power juice.



Andrew and me at African.



Michelle, Retarded Me, Jersey.



Champagne time 4 me and Rosita.



My Finish girls, Miia, Touja, me, and Emy.


CHRIIIIIS.



Me and Vasili are partying.


Bianka, Nicki, And Josef. 

Thelo Agapi Mou Jersey

I MISS, I MISS, I MISS!!



Agapi Mou.

Nytt liv, Ny Blogg.

Okej, gav upp min, eller ska jag säga Mina bloggar. Har inte bloggat på ett bra tag. Behövde en break eftersom mitt liv var en enda röra. Men nu när jag fått ordning på livet igen är det väl dags att starta upp lite refresch. Nytt Liv, Därav Ny Blogg. De som följer min blogg kommer kanske få höra allt om Kaoset, eller inte. Får se om det kommer upp, med tanke på att jag lämnat allt bakom mig iaf.  
 Free Spirit.

Nytt liv. Ny bild. 
The Edge. 


 




 

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0