Kan någon förklara detta?

För någon vecka sedan tänkte jag helt random på en kille som gick i vår grundskola. Han bara råkade ploppa upp i huvet några sekunder. Det sista jag tänkte innan jag slutade tänka på honom var, "jahopp nu lär jag springa på honom snart". Han var en kille som jag inte ens kände.

Tror ni inte att jag några dagar senare ser honom när jag ska över ett övergångsställe? Det är nästan komiskt.
Men inte nog med det. Nästa dag sprang jag på honom på exakt samma ställe. OCH senare den dagen är jag ute och springer på en random skogsväg här nära där jag bor. Vem tror ni jag springer på om inte han! Den gånger kollade vi på varandra och såg vad vi tänkte. "Du IGEN?".

Detta är ändå nån som jag inte sett på... Vem vet hur länge. Som jag aldrig känt och aldrig umgåtts med. Tycker det var lite smått komiskt.

Ciao.

Tove är en besatt träningsnarkoman

Jag har senaste tiden vart lite smått besatt av att gymma och (jag skäms över att säga det) men jag är fullt medveten om allt som jag äter.

Om jag äter en onyttig smörgås på morgonen till exempel, eller lite chips en kväll, då måste jag gymma eller springa så fort jag har chansen. Det är viktigt att bli av med kalorierna.

Det har dessutom blitt resultat av det hela. Jag kan stå i en kvart och beundra min rygg i spegeln (jag är extra besatt av rygg musklerna). Jag älskar att ha muskler att beundra och att se riktigt vältränad ut där.
Jag har även förlorat ett antal kilo. Jag vägde mig nämligen här om dagen för första gången detta året tror jag. (På en våg på gymmet, så jag får väl lita på vad den säger).

Idag gick jag till gymmet sedan pumpade jag i två timmar innan jag vandrade hem. Det var riktigt skönt, och den där sköna känslan sitter i nu också.

Ja, jag är lite besatt.


hah... blixt rakt i fejan. Ser ni mina svällande muskler?

Idag har jag piercat mig

Idag har jag gjort nå galet!

Piercat mig i ena örat och min bobie! Det gjorde asont.
Min morsa trodde mig inte när jag sa det. Hon ville ha bevis. Vilket hon inte fick. Det får inte ni heller. Ni får bara lita på mitt ord. Nu ska jag sova.

God natt.

PS. ni är varsegoda för infot.

Bli hundra 118 100

Jahopp. Jag har fortfarande fyra dagars gratis användning av 118100 tjänsten. Fråga på nu allesammans. VAAAAD SOM HELST! Ingen fråga är för dum.

Jag skickade precis en:
Hur får man jobb på 118100?
SVAR: OM DU ÄR INTRESSERAD AV ATT JOBBA FÖR 118100 ÄR DET LÄTTAST ATT SKICKA ETT MAIL TILL
[email protected] OM DU VILL HJÄLPA OSS ATT SVARA PÅ FRÅGOR VIA SMS KAN DU OCKSÅ GÖRA DET VIA VÅR HEMSIDA WWW.118100.SE/SPA LYCKA TILL!

Nu går jag in där.

Kom på en fråga nu! vi MÅSTE BOMBARDERA DEM med frågor.

Bilderna från afrika får jag aldrig nog av.


Djuret uppenbarat

Tre gissade. Bara en hade rätt.
TADAAA. En applåd till Jennie. Det är en TUPP! Men en halv applåd till er som gissade på höna. :D





Stilig huh?


Tove behöver hjälp av alla er proffs

Alla som läser detta, jag behöver er hjälp. Jag har nu fem par glasögon här hemma som jag ska välja mellan. Som sedan ska bli miiin.
Jag vill se lite smart ut, utan att folk skrattar åt mig. Så jag lägger ut dem här, så får ni säga vilken ni tycker bäst om. JAG BEHÖVER ALLAS HJÄLP! Det är svårt. Har två favoriter men säger inte vilka. hehe.
Här kommer dem.

(Ber om ursäkt, nyduschad å allmänt ofixad)

NR1.




NR2




NR3.




NR4.


NR5.


Jag förstår om alla ser likadana ut i era ögon men de är faktist olika. FÖRSÖK välja ett par som ni tycker passar mig bäst.
Ciao.

Toves hejdåpartaj fredagen den 16e och lite info

Troligast är att jag åker från landet söndagen den 18e, blir då borta på obestämd tid. Första anhalten blir Rhodos (såklart). I oktober lär jag flyga vidare, vart vet jag inte ännu. Jag får se vart de andra resgalna typerna åker, sen är det bara att hänga på. Kanske kommer hem några veckor i oktober för att hälsa på här hemma (men bara kanske). Får se hur det blir med det.

I vilket fall som helst så har jag fått nog av sverige nu och ska nu ned på stan för ett besök hos optikern (Tove ska skaffa glasögon). Idag blir det dock bara att titta på min syn sen får jag se om man kan få ta hem ett par "prov glasögon" och testa lite. SKOJ! :D.
Efter det ska jag förbi och kolla resor.

Fredagen den 16e ska jag försöka dra ihop något. Säkert lite middag med utgång. HÅLL DEN DAGEN FRI! Mer info kommer.
C U ALL.


Ursäkta alla dessa hästbilder men var tvungen att visa en bild på lille Solo. Seriöst busigaste lille krabat jag stött på.

Fråga Tove, hon har svaret.

Tove har hela SJU dagars GRATIS användning av 118 100. (För att jag använt tjänsten ganska flitigt antar jag). Så nu tycker jag att vi ska överösa dem med knasiga frågor!

SE SÅ! Sätt igång. Fråga mig vad som helst! Jag skickar iväg frågan, och publicerar svaret här i bloggen sen. KOM IGEN. INGEN FRÅGA ÄR FÖR DUM! Vad undrar ni? Om Elvis lever? Varför himlen är blå? Om Jesus var svart eller vit? Fråga på!


Varför blir maskrosen såhär när den vissnar?

Tidningen Slitz ringde och ville att jag skulle vika ut mig. . . ???

Ja de gjorde.. nästan det. Så här gick samtalet:

Slitz: "Jag ringer från tidningen Slitz. Är det här Tove Bergman?"
Tove: "Ja".
Slitz: "Stämmer det att du har vart med och tävlat på Slitz hemsida?"
Tove: "Ööööh, vad? Slitz?"
Slitz: "Ja Tidningen Slitz".
Tove: "Är du tokig? Ööööh NEJ"!
Slitz: "Öööh. Okej. Då måste jag kommit fel".
Tove: "Ja". . .

Hur mångar Tove Bergman med mitt telefonnummer finns det där ute egentligen?
Jag blir faktist lite orolig. Är det någon där ute som har nakenbilder på mig eller? Usch och fy jag skulle frågat lite mer och se vad det handlade om.
MEN VIKTIGT FÖR ER ALLA ATT VETA: JAG SKULLE ALDRIG NÅGONSIN VIKA UT MIG I EN ÄCKLIG GUBBTIDNING DÄR FOLK SITTER OCH TILLFREDSSTÄLLER SIG SJÄLVA NÄR DE TITTAR PÅ MIG. USCH!


Ärenden. .

Nu har jag ungjefär sisådär femhundra ärenden att springa på stan, sedan gymma, och efter det ska jag fixa bilderna från helgen och hämta ut kläder som jag beställt och sedan betala en tröja jag vann på tradera. . . Full rulle.
Palla.

Se you later aligator.

Tove blev hemsökt i helgen

Hejsan alla glada läsare. I helgen befann jag mig som sagt i Enköping och pysslade med travhästar :DDD.

Jag har väl berättat att det spökar i deras hus? Jag har inte direkt märkt något av det. Kanske något skumt en eller två gånger som man bara sådär viftat bort med att det finns en naturlig förklaring. Trots att jag är helt säker på att det finns en "andra sidan" så brukar jag vifta bort sådana upplevelser med attd et finns en naturlig förklaring.  

Men någon gång ska väl vara den första att märka av det kanske. Denna helg var jag nämligen tvungen att sova i ett annat rum än jag brukar, det gjorde att jag funderade på om spökerna skulle hälsa på mig denna helg. . .

Jag är precis på gränsen från att sova och vakna. Jag kan inte riktigt avgöra om jag sover eller är vaken. Men jag är fullt medveten vem jag är och vart jag är och mina ögon är öppna. Då tycker jag att någon knackar på dörren. :O. Trodde ni det var slut där? Lyssna på det här. Sedan inser jag att det inte är dörren det knackar på, det är min säng, detta övergår i ett högljutt bankande. Efter det så trycks jag ned i sängen och kan inte röra mig. Sedan tycker jag att sängen skakar.
Det var ganska freaky alltså. Speciellt så kändes det att jag blev nedtryckt och fasthållen så verkligt.
Resten skulle kunna vart en dröm eller verklighet, har ingen aning.  

Jag vet inte vad jag ska tro. Var det bara en dröm kanske? Skumt det där när man är medveten men ändå inte vet riktigt vad som händer. Vad tror ni? Har ni blivit besökta av "ande världen"? 


Fin hästmule.

Ursäkta min dåliga uppdatering...

Jag är för tillfället ganska stressad. Jobbar på ett företag som jag bara vill ifrån. Två veckor till känns OLIDLIGT. Tillbringar eftermiddagarna på gymmet. Planerar utlandsvistelsen för fullt och fixar och donar inför det. Försöker träffa mina vänner så gott det går. Men jag håller på att bli stress skadad. Till råga på allt har jag ångest i hela kroppen, antagligen för att allt känns så olidligt för tillfället.

Men å andra sidan, när de där två veckorna gått, så kan jag känna på friheten igen, då bär det av mot nya vyer. UNDERBART!

I helgen kanske jag befinner mig i Enköping igen och andas lite frisk luft. Får se om jag kommer iväg efter jobbet imorgon.

Så ursäkta att jag inte är på hugget med skojiga inlägg för tillfället. Så går det när livet är en aning kaos-igt.
Puss på er.

Föreställ er Toves förvåning när pinnen började åla sig framåt

Tove är på väg till gymmet. Med musik i lurarna vandrar hon raskt framåt. På vägen framför hennes fötter ligger en gulbrun pinne. Föreställ er Toves förvåning när pinnen börjar åla sig i riktning mot skogen. I chock skuttar Tove mot andra sidan gångvägen. Någon sekunds betraktande av varelsen inser hon att det inte är någon jätte gigantisk tusenfoting utan bara en helt ofarlig liten kopparorm.

Tove är fachinerad av ormar och inte alls rädd för dem. De är vackra varelser som är dömda att för evigt kräla fram på marken.


Ormen och den förbjudna frukten. . . fint huh?

Varför finns jag?

Har ni någonsin kommit till den punkt i ert huvud där du är totalt missförstådd och där du frågar dig själv varför du är av den här världen? Varför finns du till? Den delen av hjärnan som längtar till något större. . .

Du kanske inte är totalt missnöjd med ditt liv, men det finns saker i det som gör det outhärdligt att stå ut. Människorna runt omkring dig kan inte fylla upp dina behov. Bara du kan. Men du vet inte hur det ska kunna gå till. Människor förstår dig inte. Hur väl du än försöker. Det är som om allt går åt samma håll och du kan inte stoppa det. Du gör om dina misstag om och om igen. Du får inget stopp på tristessen i ditt liv. Det finns inte längre något spontant. Runt omkring dig vandrar alla åt samma välplanerade håll. Alla dessa omständiga människor. Människan har glömt bort sitt eget värde och tror att för att kunna leva måste man leva ett organiserat liv, utan mening, Utan frihet. Människan måste lida. Annars mor hon inte bra.

Utan frihet tänker jag inte finnas till. Synd bara att ingen verkar förstå innebörden i det viktiga ordet.
Varför kan ingen förstå vad jag försöker säga?

Det finns bara en utväg från lidandet.
Glöm aldrig bort ditt eget värde.


Den där morsan alltså...

..Jag och min kära moder hade ett litet tjaffs här idag. (Hon går mig faktist på nerverna mest hela tiden nu för tiden, tror det är dags att flyga ur boet för gott snart).

Det var en liten grej. Sedan urartade det en aning. Hon klagade på min attityd. Men det hon inte verkar förstå (som jag försöker förklara för henne ofta) är att jag beter mig precis som hon gör mot mig. Min reaktion gentemot henne är en reflektion av hennes eget humör.

Guu jag inser att jag är väldigt lik min morsa på många plan. Något jag verkligen strävat efter att inte bli. (Missförstå mig rätt alltså, jag älskar min kära mor men att få alla de irriterande sidorna är inte så kul).

Jaja. God natt eller nått.

Tove bakade en kladdkaka...

...Vi vet väl alla att Tove inte är så bra på att baka. Så här gick det:


Kladda lite (Kaffet ni ser på bilden har jag INTE använt i kladdkakan, bara så vi har den saken förstådd).


Saltströaren är större än äggklockan.

I ugnen aningen för länge. . .

Krispigt. . .

Kladdkakan vart knappast värd att bli kallad "kladdig", så jag säger att det blev en helt vanlig chockladkaka. Som jag inte kunde äta. Åt upp smeten sedan fick min kära mor äta upp resten. (Allt är som det brukar alltså).

Den här bloggen reflekterar mitt humör för stunden

jag skäms för att den här bloggen har blivit en krigszon mellan alla mina personligeheter, den är deprimerande, precis som jag är.

Jag tror att nästa inlägg får ta å bli gladare annars kan jag lika gärna lägga ner. .

Midsommar blidde då en flopp...

Vill bara meddela alla hur floppig denna midsommar verkar bli. Ingen har visat intresse att dansa kring stången som jag pratat om såå länge att jag vill göra. Ingen har erbjudigt sig att bjuda på sill och nubbe. Ingen har ens visat intresse för en normal midsommar med glass och jordgubbar med mig!
Alla verkar fira på sitt eget håll, och jobbar och jag är inte bjuden någonstans (okej, Fia bjöd med mig ut imorgon kväll. Det är jag iaf glad för, men nu snackar jag midsommarstången).

Är det NÅGON SOM HAR EN PLATS ÖVER PÅ MIDSOMMAR? RUNT STÅNGEN? SMÅ GRODORNA? Nååågon som jag glömt att fråga?

(Har jag seriöst vart så deppad och arg senaste tiden att ingen vill fira med mig?)
Jag får väl åka till Åloppe då. :)

Är lite smått bedrövad att jag inte får fira den midsommar jag önskade. . . :'(


Villinte

Tove är deppad.
Kan ingen ringa mig imorgon och bara berätta hur mycket ni älskar mig och prata glada minnen. Som gamla goda tiden. Fast jag är inte så rolig att prata med just nu.

Har jag berättat att min chef ska döpa om företaget till Inkompetenta Idioter?

Ta mig till psyket och låt mig bli ompysslad innan jag får ett nervsammanbrott.


Idag skällde jag på min chef. . .

Idag var en sådan där dag när man har lust att strypa någon. (Ursäkta att jag pratar mycket om arbetet, men jag står inte ut att hålla skiten inne, och det är sanningen som kommer ut).

Vår sista (fjärde i antalet) kund skulle vi vara hemma hos klockan tre. När vi var hos vår tredje kund var klockan halv tolv. Där skulle vi vara i två timmar. Vilket betydde att vi skulle vara klara klockan halv två. Vilket ger oss en och en halv timme i dö tid innan vi fick gå in till sista kunden.
Detta trotts att jag frågat chefen igår om tiderna stämde så att det inte skulle bli precis så här. Tydligen hade hon fel när hon sa att det stämde.

Jag var så arg så jag frågade lite snällt om hon inte kunde ringa kunden och fråga om vi fick gå in i huset tidigare. Hon försökte (credit för det ska du väl ha) men det fick vi inte.
Jag förklarade då att nästa gång det skulle bli "dötid" mellan kunderna så får hon gärna säga till innan så att vi som arbetar antingen får börja senare på morgonen eller att hon stoppar in någon annan kund mellan. För det är baske mig inge kul att sitta och glo i en och en halv timme (obetalt) när man kunde gjort något annat vettigt den tiden. Jag var faktist förbannad.

Chefen (inte helt oväntat), skyllde då ifrån sig, på Emilie och Nina. Som har slutat (undrar varför?). Detta trotts att jag frågat henne om tiderna stämde. Bevisen är mot dig chefen.

Så där satt vi. OBETALT ska tilläggas igen.
Det var inte alls kul.


Men vad ska man säga. Vi hade iaf tur med vädret.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0