Seriöst folk.
Fallet Natascha Kampusch. (Och för er som inte har någon aning om vem det är kan ju klicka --->HÄR<---. )

Jag tycker inte om att ni människor klankar ned på henne för att ni tror att hon är någon "lyckssökerska". Jag har följt hela historien, jag har läst boken som ur psykologisk synvinkel beskriver åren i källaren och vad som hände och vad som troligen rörde sig i Wolfgangs huvud.

Inte någonstans i dessa artiklar och böcker står det att hon valde detta liv själv. Hon blev ju för böveln kidnappad! Hon lever för sig själv i sin lägenhet, hon skänker pengar till välgörenhet. Hon försöker ha ett privatliv! De enda som förstör för henne är ju de här jäkla journalisterna. Som klandrar henne för att hon tar pengar för sina intervjuer, eller för att hon skänkte 250 000 kronor till Elisabeth Fritz. Seriöst folk. Tror ni hon gjorde detta på grund av att hon vill synas och leva i lyx?
Och varför ifrågasätter ni att hon grät när hon fick reda på att Wolfgang Priklopil (hennes kidnappare), dött? Är det konstigt kanske? Den enda levande människa hon hade kontakt med, mannen som uppfostrade henne, mannen som såg till att hon höll sig vid liv!

Vad trött jag blir på er. Låt henne vara. Vill ni vara henne kanske? Sitta inlåst 8 år i en källare. Är ni i själva verket avundsjuka?
För visst gömmer det sig ofta avund bakom sådant här beteende, för att ert liv inte är tillräckligt spännande.

Suck på er. Power till Natascha, som verkar vara en stark tjej som bara vill leva ett normalt liv, men som aldrig kommer få det. Vi borde alla se upp till henne.


Kampusch, bild lånad från aftonbladet.