Fredags kvällen började ganska stressamt. Kom hem från jobbet klockan sex på kvällen och då var det bara att slänga sig i duschen och slänga på sig kläderna i ren panik (eftersom jag inte ens visste vad jag skulle ha på mig).
           
Så kom vi äntligen till middagen med hungriga magar. Bästa valet av restaurang då maten var perfa.


Faktist det enda som var bra på METRO var denna snögubbe som vi döpte till OLLE, (Utsedd till årets ragg till Trine).

Metro sög verkligen, vi vände i princip i dörren. Små folk - jag såg nog inte en enda person som var över 17 bast, vi hade hamnat på en klassfest. Dessutom blev jag smackad på rumpan TVÅ gånger (något som gör mig riktigt riktigt förbannad. Båda gångerna vände jag mig om för att ge den jävlen på käften, sånna där ungar måste sättas på plats(!!!!!) Självklart hade jag ingen aning om vem det var som gjoret, så jag gick därifrån med påsammlad irritation).

Skitskön bartender som tyckte jag liknade Plupp (tack för den). Jag bad om en bacardi cola, vilket jag fick och gjorde sedan misstaget att fråga vad dagens drink egentligen var för nått. Då totalmissuppfatta han mig och slängde i typ apple sour i min bacardi cola (!). Nej, det var inte gott.

Dessutom hade vi ett annat problem, nämligen att vi bara hade en lapp till garderoben, när vi faktist skulle fått två. Vilket ledde till att vi var tvugna att betala 100 spänn extra för att få ut våra jackor. Detta var något som jag verkligen irriterade mig på. Okej att de tar våra namn och jox för att säkra sig om att vi inte snor dem, men ta för fan inte våra pengar! Jäkla babianer alltså. Garderobiären fick höra ett och annat från mig (jag vet, oetiskt eftersom det faktist stod skyltat att man var tvungen att betala om man tappat sin biljett, och att han faktist bara gjorde sitt jobb). Men för mig representerade de där hundra kronorna bara deras jäkla policy om att pengar är makt. FUCK YOU METRO!



Debaser.
Efter en halvtimme på Metro drog vi till Debaser. Där kan man alltid lita på att det blir fest.
Och fest blidde det.
Jag och Sara dansade de sista tio minuterna som på klassdisco. Vi svingade med armarna, och hoppade och tjoade. Jag grät av skratt. Och nej, jag brydde mig inte om att folk titta, för seriöst, vem minns de där två störda tjejerna på dansgolvet idag?

Måste också ägna en sekund åt att nämna Vincent. En jätte söt liten pöjk som kom fram till oss brudar och sa (jag citerar):
"Ehm... skulle ni... ehm.... vi undrar... ehm... alltså... ehm... ni kanske vill... ehm... komma och sitta... ehm.. där borta ehm... med.. ehm.. mig och mina vänner..ehm".
Efter ett sån modig inbjudan kan man faktist inte göra annat än att tacka ja. Så en applåd till Vincent.

Så efter lite sten sax och påse tog vi en taxi hem och vaknade pigga och glada hemma hos mig.



Allt som allt, en skojig kväll.