Har ni tänkt på hur folk ändrar sina historier för att vända dem till sin egen fördel?
Även du gör det! Och jag. Man försöker vara ärlig men man kanske inte är helt säker på vad man tänkte när man gjorde något, och då drar man till med något som skulle kunna vara sant, och man tror sig själv, kanske helt omedvetet. Alla är vi väl lite sånna, men främst i små obetydliga sammanhang.

Sen finns det de människor som drar till riktiga rövarhistorier om vad som faktist hände. Kanske är de osams med sin vän av någon anledning och inte vill hamna i en allt för jobbig situation. Ju mer de förvränger en specifik händelse ju mer tror de själva på det.

Tiden har också en stor inverkan inom detta område. Ju längre tiden har gått, desto suddigare blir minnet och du tror mer och mer på dig själv.

Även jag har några fina praktexempel hos mina vänner där jag faktist minns allt i detalj (tillfällen då det varken funnits alkohol eller blåmärken som får minnet att bli difus). Där personen kockar ihop en fin historia för att få sig själv att se bra ut och slippa jobbiga diskusioner. Detta känns inte bara oärligt utan även otrevligt och falskt! Jag genomskådar det ju, för jag vet vad som hände. Men jag pallar egentligen inte stå upp för det, och jag har nästan aldrig någon lust att bli osams med mina vänner, till och med de som pratar i nattmössan, jag låter det bara vara, då min vän säkert mår bättre av att famla i mörkret.


Vad som hände Valborg 2009? Det är bättre att jag svävar i ovisshet...