Ja, då har man fått sin välförtjänta vila. 30 minuter med kaffe framför ett avsnitt av se and the city. Ni anar inte hur mycket jag stressat på jobbet idag. Jag har vart helt off i skallen, och fått koncentrera mig extra noggrannt på allt. Om Snurresprätt hade vart människa hade han vart jag. Jag är väldans stresstålig faktist (inte konstigt med tanke på McDonalds arbete, och hästjobb), MEN när jag pressar undan stressen och koncentrerar mig på att det inte får 'bryta ut' då går stressen över i irritation och agrition (om det nu finns ett sådant ord). Vid de tillfällerna pratar jag inte med någon, för jag vet att personen kommer att få all ilska över sig, helt opersonligt förståss.
 Så nu sitter jag här och lyssnar på denna låt för att få in lugnet i kroppen innan jag snurrar omkring som Snurresprätt här hemma i jakt på busskort och kamera och jag vet inte vad...


Kär nån då..