Jag pratade med min kära mor en dag om hur det var när jag var barn. Ni vet, på den tiden man kunde ha hur roligt som helst med bara sig själv som sällskap. Jag tycker nämligen själv att jag var en riktig pina som barn. Ni vet, jag växte upp som mellanbarn med två bröder. Inte lätt att få sin villja igenom där alla gånger. Jag körde utpressning för att få det jag ville ha. I form av att säga "Men dom får alltid allt de vill ha, och jag får aldrig göra någonting", (och med 'dom' nenar jag självklart mina bröder). När jag sagt den meningen brukade jag skrika och gråta och slänga i dörrar tills jag fick min villja igenom. Detta är alltså min bild av hur jag var som barn.

När jag nämnde detta för min kära mor frågade jag "Morsan, jag var väl ganska jobbig och gapig som barn"? i hopp om att hon skulle säga 'Nej det är klart du inte var, du var som en liten prinsessa', och att hon sedan skulle ge mig ett slott och en flygande ponny...
In my dreams.
Hon sa: "Jaa... du var faktist ganska jobbig..."

Suck.