Ni vet när man vandrar runt på Stockholms alla gator. Det kan verkligen vara svårt att fatta att man ska, eller snarare borde, invänta grönt ljus innan man korsar gatan. När jag vandrar ensam så skiter jag fullständigt i hur många som går över gatan mot det röda lyset, jag inväntar ALLTID grönt ljus. Det är under mycket velande (ska jag gå, ja, eller nej, eller hinner jag, ja eller nej föresten, jo, nej hoppsan det gick ju inte), som jag inser att det är mycket smartare att invänta det gröna ljuset innan gatan korsas.
Är jag med mina vänner, vilka ofta går rätt ut i gatan, då tar jag chansen att bli överkörd jag också, lets face it, om polaren blir på körd (peppar, peppar), då kan man ju bli det själv också, eller det jag menar är väl att det är värt risken dådå. (Ta i trä nu allesammans).