Det där lilla extra.
Den första kyssen till exempel. Den med dig. Den minns jag. Den första fjärilen i magen. Den första "jag saknar dig fast du bara är i andra rummet" känslan.
Man är fast.
Hur förklarar man sina 'feelings', när man vet att man inte kan ha ett förhållande? Varför öppna den dörren istället för att bara ha den på glänt?

"Jag måste bara se hela världen först".
Och ditt svar var: "Its that all"?

Och sen kom den där dagen, då jag var tvungen att lämna dig.

Jag saknar dig...