Högsäsong. Bargatan.


Musik dånar från varje vrå. Ljus från alla håll och kanter. Alkoholen.. (finns det något att säga om den)? Fulla, vinglande, gråtande, skrikande, slagsmål. Kan man säga att känslorna flödar?
Här lever alla i sin egna bubbla. Allt för att överleva denna känslomässiga resa. Är man sig själv, eller väljer man att vara någon annan? Alla kan när som helst byta skepnad, eller personlighet, i vetskapen om att allt när som helst kan rasa samman. I varje vrå står prickskyttar och väntar på sitt nästa offer. Är du en av dem?
Snubblar du är du full. Vandrar du med någon betyder det att ni hade ihop det på något sätt. Hör du djungeltelegrafen viska i ditt öra, vet hela armén vad du eller någon annan har gjort, eller så vet du att det bara är bullshit.
Alkoholen får dig på känslomässigt fall, vilket stillar dina nerver om att det kanske är du som blir träffad imorgon.

Detta är känslomässiga lumpen som du lämnar med lite mer erfarenheter än du hade när du skrev in dig. 

Så SKÅL för bargatan.