Var det någon som såg dokumentären på SVT ikväll, om bandet Dixie Chicks?

För er som inte vet vilka det är kan jag berätta att det är de starkaste brudarna i hela Amerika, och de har antagligen inspirerat många människor till att stå kvar vid sin åsikt trots starka motgångar, och till och med dödshot.

I mars 2003 vid en konsert i London skapar de stora rubriker då Natalie Mains, gruppens huvudsångerska, uttalar sig om USAs president. Denna konsert utspelade sig nämligen tio dagar innan George W Bush planerat att skika in de första trupperna i Irak.
"Jag skäms över att George W Bush kommer från Texas".
Detta ledde till att flera radiostationer var tvugna att sluta spela deras musik. Många av deras tidigare fans slängde deras skivor i soporna, och de fick en del inte så trevliga smeknamn. Människor bad dem att lägga ned sitt spelande.  

Trots döds hot och bojkottning, kämpade gruppen vidare, och de stod alltid för vad de sagt och växte sig starkare genom det, samtidigt som de stod vid varandras sidor.
 2006 släpptes albumet Taking the long way som vann fem grammy awords. I albumet finns låten som säkert många känner igen, och som jag nu förstår innebörden med, Not ready to make nice.

'It's a sad sad story when a mother will teach her daughter that she ought to hate a perfect stranger
And how in the world can the words that I said
Send somebody so over the edge
That they'd write me a letter sayin' that I better shut up and sing or my life will be over'

Efter att över 2000 Amerikanska soldater dött i kriget i Irak kanske det inte hade vart så fel att lyssna på vad Dixie chicks hade att säga i alla fall?  

Min personliga åsikt av gruppen är att de är otroliga förebilder som inte ger upp på grund av sin yttrande frihet. De inspirerar mig, och säkert många andra människor, att vara starka i det ni tror på och stå för det ni tycker.